Just a stranger on a bus

What if god was one of us? Just a stranger on a bus, trying to make his way home? Det brukar jag tänka ibland när jag sitter där på tåget eller bussen. Tänk om. Och kanske är det precis just så. För om det finns någon gud - så finns den gudomen i alla människor. Alltså har vi alla potentialen, en betryggande tanke. Eller om den är skrämmande. Jag han hemfalla åt att tacka Gud när signalfelen hävs, plogbilen kommer eller fritids håller öppet en extra kvart. Fast den jag borde tacka är förstås jourhavande signaltekniker eller plogbilsförare, eller förlåtande fritidspedagog. Om Gud finns, så finns hon i dem.

Today

Ibland ser eller hör eller hittar man gamla saker som väcker gamla känslor till liv. Ett jobb, en livssituation, en relation, en utbildning, ett missat tillfälle att säga ifrån eller hålla käft. Efter ett tag inser man att de där sakerna som de var då fortfarande tillhör ett passerat stadium i livet. Oavsett hur bra eller dåliga de var. Det var då. Förr. Past tense. Nu är nu. Här är här. Och det är här jag är. Att drömma sig bort är varje människa förunnat, men stanna inte där borta. Låt inte drömmen om sedan eller förut förvandlas till det du relaterar till i vardagen. Se upp för att glorifiera det som varit. Eller det som komma skall. Be brave - se livet i vitögat. Bestäm dig för att ta befälet i ditt liv. Det är bara här och nu du verkligen kan göra skillnad!

Stor kram till alla som kämpar med att vara här och nu!

Julstök

Första och andra advent har kommit och gått. Vi har varit på årets försäsongshelg i Sälen. Elva barn och åtta vuxna. Inget värre hände än att en unge halkade på mattan, en kissade på golvet, en fastnade bakom soffan, de sedvanliga (ofarliga) fallen i backen och att bastun gav upp. Sambon skulle dessutom visa kidsen hur det gick till att åka telemark på rails, vilket slutade i en snödriva med huvudet först. Alla barn fnissade rått.
Julen är bara ett par veckor bort, och vi är redan hemma när det gäller den geografiska placeringen av julfirandet. Skönt. Ett bekymmer mindre. Men julklapparna är inte klara. Same procedure as last year. As every year as a matter of fact. Men vid 45 års ålder har jag äntligen insett att tidspress kan vara en välkommen vän. En vän som ser till att tummen lossnar. Jag bekymrar mig alltså inte för julklappar förrän några veckor innan. Men farsan ska få en get från ActionAid. I år igen.

En liten mysig butik på nätet är annars Lust&Hjärta, där allt är av skaparnas egen formgivning, handstickat och handsytt. Mycket fint kan man hitta där!
http://lustohjarta.se/