Hur kom jag hit, där jag är och framför allt varför?
Hur hamnar man där man är? Who knows. "Det bara blir så." Yeah right.
Man hamnar där man är för att man väljer. Jag har sagt det förut, livets inriktning handlar inte så mycket om de stora valen, de totala riktningsförändringarna. Istället är det sånt man gör ofta som har störst betydelse. Ständigt väljer vi småsaker, som att gå åt höger någon gång när man alltid brukar gå åt vänster, att säga nej när man kanske skulle sagt ja eller tvärtom, eller så väljer man att inte göra någonting fast man kanske mått bättre av lite aktivitet. Ibland gör man usla val, men om man ändå ska välja mellan pest eller kolera så är det ju lite detsamma vad man väljer.
Det bästa är förstås att göra rätt, det näst bästa är att göra något och det allra sämsta valet är att inte göra något alls.
Men gud, ibland orkar man inte välja, och då får då väl allt bara vara. Allt kan braka ihop runt dig, men själv står du upp - och all din kraft kanaliseras till detta enda: att hålla dig på fötter i infernot. Skit samma om färgen flagnar i taket, om din partner ständigt glömmer att stänga fönstret när det regnar eller om kaklet i köket gick sönder för tio år sedan. So what? Inga av de där sakerna påverkar dig egentligen. Är du lycklig så är det oviktigt och är du olycklig så är det dig sannolikt helt likgiltigt.
Det finns många val man kan göra. Att tillåta sig själv att inte göra något alls är ett val. Att stanna kvar och vänta in sig själv är ett val. Att gå sin väg är ett val. Att våga lyssna när man helst bara vill springa sin väg med hörselkåporna på, är ett val.
Jag har gjort många val (medvetna, omedvetna, bra, mindre bra, ogenomtänkta, riskabla, kärleksfulla, rent ut sagt korkade, och några riktigt bra) och därför är jag där jag är.
"The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, worry about the future or anticipate troubles, but to live in the present moment wisely and earnestly."
Buddha
Buddha
