På resande fot

Vissa resor är kämpigare än andra. Hemma igen från veckans tjänsteresa. Och shit vad glamoröst det är att marscha huvudstaden-huvudkontoret varannan vecka. SJ, SJ gamle vän. Rullväska i regn och snöglopp. Fullkomligt underbart att vakna i beckmörker, kliva upp klockan fem, ta taxin halv 6 och tåget kvart över 6. Känner mig ungefär lika slick som en bedagad handelsresande. 2½ tumme senare kliver jag av, lätt skrynklig och oftast fortfarande förfärligt morgontrött.  Klapprar in på jobbet ca kl 9, till mitt celliknande lånerum som har ungefär lika hög mysfaktor som ett vedträ. Därifrån till kaffeautomaten och sedan drar dagens mötesmaraton igång.
Håhåjaja. Tur att jag har så sköna kollegor och ett så roligt jobb, annars skulle jag inte orka.

En kvinna talar aldrig om sin ålder

Det här med ålder är helt knäppt. Jag vet inte hur annars jag ska uttrycka det. Det är lite som med bantning. Det finns ju tusen olika dieter med lika många inriktningar, och operativa ingrepp och mental träning och svälkost och fiberkost och inget fett och bara fett och inget mjöl och 6-8 brödskivor om dan och vin och inget vin och bara biff och bara grönsaker och så vidare i all oändlighet. Allt kan vara både bra och dåligt, och gärna samtidigt beroende på vilken sorts person man är och vilka förutsättningar man har. Pust. Om man istället började roka, så slipper man hungerkänslorna. Visserligen tar man risken att få lungcancer och att utsätta sina nära och kära för passiv rökning - men what the hell. You win some, you lose some. Weight, bland annat.  På samma sätt som bantning förkommer i alla media - så kan vi också läsa om hur vi ska förbli unga. Eller åtminstone se unga ut. Strunt samma om du är 60, kvinna - du ska ändå se ut som om du är 35. Utseendefixeringen rullar alltså vidare upp i åldrarna. Det som med alla medel ska fördrivas är grått hår, rynkor, hängande ögonlock, knöliga kroppsdelar och knastertorr, blek hud. Jag undrar vem som bestämde det där? Marknadsavdelningen på L'Oreal? En av de värsta reklamsnuttarna är den som handlar om krämen "Youth code". De måste verkligen tro att vi (kvinnliga) konsumenter är helt låsta och panikslagna i våra funderingar på hur vi ska få vår hud "att se ung ut". Men vad är det för konventionellt trams? Är vi kvar på 50-talet, eller what's up? (Jag hatar också från djupet av min själ idiotreklamen "Lita på rosa". Vem fan kom på den? Den reklamen ger mig förhöjt blodtryck.)
"En kvinna talar aldrig om sin ålder." Nähä. Och det är många som tycks tycka att det är skämmigt att tala om hur gamla de är. Själv har jag definitivt passerat den period i livet då man kan betraktas som ung och lovande, och jag lär knappast kunna smälla i någon att jag är 35. Och det vill jag inte heller. Nu har jag kanske äntligen lite pondus och trivs väldigt bra med det.

Fathers day

För några dagar sedan var det fars dag, och tidningarna lyckades uppmärksamma det viktiga med det. Vilket alltså inte är huruvida far ska få en slips, ett par strumpor eller en uppsättning skruvdragare. Det viktiga är förstås barnen. Den här dagen må vara farsans, men alla övriga dagar är barnens.
För farsan är viktig för barnen, och barnen är viktiga för honom. Inte bara det faktum att han är behäftad med "la famiglia", som kan vara en statusmarkör i sig, utan att barnen nu också är viktiga för honom personligen. Jag har tidigare skrivit om att det är viktigt att pappor kliver fram därhemma bland vinterskor, gympapåsar och läxläsning. Då handlade det om att bistå övriga vårdnadshavare. Men pappor ska också vara nära sina barn och ta en plats i deras liv för att barnen vill ha dem där. Papporna är förebilder för hur vuxna män ska vara och bete sig. Det spelar roll för våra småkillar och småtjejer vad de ser varje dag under sin uppväxt.
Om barn ser att både mammor och pappor hämtar, lämnar, byter blöjor, pussar, kramar, köper vinterskor, fixar klipp- och tandläkartider, tar med dem på "tråkiga" museum, bakar till klassfester och låter barn äta glass till middag ibland - så är det information som de tar till sig. Och där någonstans lägger man grunden för uppfattningen vad det faktiskt innebär att vara förälder. Oavsett om man är morsa eller farsa.

Glad och tacksam

Japp. Det ska man vara. Och det är ju den sida vi helst vill visa upp för våra medmänniskor, för den berättar egentligen inte så mycket om oss. Den sidan avslöjar inga sprickor, hål eller andra skavanker. Det är enklast så. Man blir som en blank yta, där inget syns, och heller inget fastnar. Allt åker av - som vatten på en gås.
Men vissa dagar kan jag inte med den bästa viljan i världen putsa mig så där blank. Egna misslyckanden fastnar. Handlingar jag inte kan förstå eller som sårar mig sitter som kvar som vassa taggar. Jag kan inte befria mig från negativa tankar om hur det inte är, men borde vara.
Med lite perspektiv tänker jag att det är så det är att vara människa: "hungern är den bästa kryddan, efter regn kommer solsken" osv. Och egentligen vill jag nog inte ha den där blanka, släta ytan. Jag vill att det ska kännas att jag tar emot livet som det nu en gång är.

Happiness is the consequence of personal effort. (Elisabeth Gilbert)

Mina systrar worldwide

Kampen för rösträtt går vidare. De konservativa ligger inte i framkant nu heller.
Tittar just nu på en film från 2005, som heter "Bakom slöjan i Saudiarabien", där man bl a diskuterar kvinnornas rätt att delta i det offentliga rummet, att rösta, och kandidera i valet.
Samtidigt som behovet av reformer är stort, så är motståndet stort. En sökning på nätet visar att saudiska kvinnor idag, år 2011, fortfarande inte har rösträtt - och att de fortfarande inte får kandidera i val. Kung Abdullah har dock lovat att det år på gång. År 2015.
Många män i Saudiarabien sitter på maktpositioner, och oavsett datorer, internet, ipads och svindyra vanor, så väljer en del av dem fortfarande att tro att kvinnor inte är lika intelligenta som män. Eller att det faktum att vi kvinnor har mens en gång per månad, innebär att vi helt förlorar den lilla tankeförmåga vi har. En saudisk kvinna får inte köra bil, inte bli intagen på sjukhus, inte checka in på ett hotell, inte ta en kopp kaffe och inte röra sig på stan - utan tillstånd från en manlig släkting.
De flesta av de saudiska kvinnorna som intervjuas i dokumentären talar mycket bra engelska, är välutbildade och har självförtroende. Men det betyder inte alltid att de också är aktiva i reformarbetet, för de kvinnor som är aktiva lever farligt i det land där den religiösa polisen har rätt att arrestera vem som helst på stället och beslagta det man har på sig.
"Så länge en kvinna är hemma, så har hon full frihet", säger en av de intervjuade männen, Dr Ali. På frågan om en kvinna borde få rösta eller kandidera i val, så börjar karln svamla om "olika roller" i samhället. Hans resonemang går ut på att kvinnor ska vara hemma för att det är det de är skapade för, och för att de helt enkelt inte klarar av en offentlig roll. Lilla gumman-tugget.
Finns då inte någon omständighet som skulle kunna förlåta den här sinnesförvirringen? Ökensand mellan öronen? Kamelbajs i maten? Nej, jag tror inte det. Jag vägrar tro att samtliga saudiska män är A. 100% troende, och B. dumma i huvudet.
Detta handlar om makt. Om att behålla makt, och att maskera det som religion och kultur. Och om rädsla för vad den kvinnliga sexualiteten skulle kunna ställa till med. De här religiösa och kulturella föreställningarna (Sharia) syftar till att hålla mer än halva befolkningen på mattan genom att förtrycka och diskriminera dem på ett utstuderat och grymt sätt. Och sedan påstå att man har rätt att göra det.
När Sydafrika hade sina raslagar reagerade så småningom omvärlden kraftigt.
När tänker vi agera för att skydda våra systrar i Saudiarabien?

Bery Phunny

Fick en hjärtegod hälsning av mina underbara nepalesiska vandrarkompisar Karma och Yogindra. Coola killar med hjärtat på rätta stället. Den satt fint en så här mörk och mulen höstdag.
Känslan av Himalaya kommer alltid att finnas kvar inom mig. Någon gång åker jag tillbaka dit.


Machupuchere "Fish tail", det heliga berget - som inte får bestigas,

For women with attitude

You say that Im a bitch - like its a bad thing??
Har köpt en kökshandduk med detta upplyftande budskap. Något för us bitches att fnissa till.
Once a bitch - always a bitch ;)
Kolla också:
http://www.facebook.com/pages/You-say-Im-a-bitch-like-its-a-bad-thing/107344442643712?sk=wall#!/pages/You-say-Im-a-bitch-like-its-a-bad-thing/107344442643712?sk=info

Motto: "yes we may have kids, we may not have our own time, we may be prisoners in our own homes, but it doesnt mean we cant kick your ass anytime we want to". 

Om man får drömma

Och det får man. Eller man gör det vare sig man vill eller inte.
Oftast är mina drömmar otydliga och surrealistiska. Men ibland är de nästan som sanndrömmar eller som ett budskap från mig själv. Jag vaknar matt och omtumlad och känner det som om jag fått en rejäl själslig käftsmäll. Ibland finns där en känsla som är svår att skaka av sig. Som att jag fått veta något viktigt, som jag behöver ta till mig och fundera på.
Vissa drömmar kommer tillbaka. Ibland drömmer jag mina uppstressande resedrömmar. De går ofta ut på att jag är på väg ut till Arlanda, men att jag när jag väl är där inser att jag glömt passet. Jag kastar mig in i en taxi som tar mig tillbaka till hemmet, och hämtar passet. Väl ute på Arlanda igen, xxxx antal kronor fattigare, inser jag att jag glömt väskan hemma. Och sådär håller det på.
Men drömmar kan också vara rena galenskaperna. För några veckor sen drömde jag att jag åt på en ryamatta. Det vill säga att jag tog faktiska bett av den, tuggade och svalde. Den var seg, torr och smakade damm.
Jag undrar hur jag ska tolka den drömmen?