torsdag 3 november 2011

Om man får drömma

Och det får man. Eller man gör det vare sig man vill eller inte.
Oftast är mina drömmar otydliga och surrealistiska. Men ibland är de nästan som sanndrömmar eller som ett budskap från mig själv. Jag vaknar matt och omtumlad och känner det som om jag fått en rejäl själslig käftsmäll. Ibland finns där en känsla som är svår att skaka av sig. Som att jag fått veta något viktigt, som jag behöver ta till mig och fundera på.
Vissa drömmar kommer tillbaka. Ibland drömmer jag mina uppstressande resedrömmar. De går ofta ut på att jag är på väg ut till Arlanda, men att jag när jag väl är där inser att jag glömt passet. Jag kastar mig in i en taxi som tar mig tillbaka till hemmet, och hämtar passet. Väl ute på Arlanda igen, xxxx antal kronor fattigare, inser jag att jag glömt väskan hemma. Och sådär håller det på.
Men drömmar kan också vara rena galenskaperna. För några veckor sen drömde jag att jag åt på en ryamatta. Det vill säga att jag tog faktiska bett av den, tuggade och svalde. Den var seg, torr och smakade damm.
Jag undrar hur jag ska tolka den drömmen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar