Wish Lantern

På nyårsafton skickar jag upp en önskelykta mot himlen.
Med den ska följa med önskningar om ett gott nytt 2011.

GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Alannah Myles

Oldschool-kälke

Idag åkte vi oldschool-kälke nerför lååånga backen (nästan 1000 meter lång). Tungt att dra kälkarna uppför, men väl värt besväret. Perfekta förutsättningar med vägen bestående av hårdpressad is, med massor av mjuk snö på sidorna. Storasyster på spark, lillebror på enmanskälken (ser ut som bild) och lillasyster och jag på den nyinköpta (100 spänn på blocket, av en äldre dam i Hedemora) ombyggda ledade tvådelade vedkälken. Med replindad ratt, och till och med en liten röd lampa fram. 

Hej, vad det gick undan!

Ledigt = Läsa (äntligen)

Sådärja. Nu börjar jag få upp farten på läsandet. Idogt frånvarande arbete i soffan, i fåtöljen, vid köksbordet eller på sängen. Det vill säga rätt omöjligt när man, eller jag, hade mindre barn. Nu sysselsätter de sig själva under längre perioder - och både jag och de kan dyka ner i böckernas underbara värld då och då. Har precis läst klart Sofi Oksanens: "Baby Jane" och Marisha Pessls "Fördjupade studier i katastroffysik". Superbra båda två. På nattygsbordet ligger nu Oksanens "Utrensning", Hakelius "Döda vita män" (titeln är inte allför upphetsande men jag vill läsa några sidor till innan den går vidare till någon annan) och Wennstams "Alfahannen". Därtill tegelstenen "2666". Tröttnar jag på böckerna kan jag lyssna på min nya webbradio. Imorse lyssnade jag på en smal, religiös, fördomsfull kanal från USA och Fox News motsvarighet till "Radiopsykologen". Kultur det med. Konstig, men ändå. Men mest kommer jag nog att använda den för att streama ljud till den plats där jag vill lyssna. Typ tvättstugan, pannrummet eller soffhörnet.

Mellandagsrea

Packat redan på parkeringen. Lätt upphetsad stämning i jakten på en parkeringsplats. Inne blir det snabbt svettigt. Affärer med ställningar med rea-kläder hängande och slängande lite på trekvart. Alla bra grejer uppenbarligen slut. De två minsta orkade leta efter skidpaket i två olika sportaffärer, och den äldsta efter täckbyxor i samma affärer. Täckbyxor från SOS för 2000 spänn (på rea) för en 12-åring? Nej tack. Sen tog orken slut. "Hungrig" sa lillebror. "Trött" sa lillasyster. "Kissnödig" sa sambon. Mamman, dvs jag, blir sällan akut hungrig, trött eller kissnödig i ett köpcentrum. Om jag så stupar på min post, så ser jag det som min uppgift att dammsuga samtliga sportaffärer efter täckbyxor. Skönt att man har andra medspelare som är tydligare - så man slipper stupa offentligt. Slutsats: vi får kolla efter skidpaket på något annat ställe, men kanske kan det finnas prisvärda täckbyxor någon annanstans i detta förkättrade köpmecka? Vi ska ju ändå tillbaka till bilen, och på vägen dit kan vi ju titta om vi hittar nåt. Men vi blev trötta bara av att titta in i affärskedjornas fönster. Minst trettio utmattade mellandagsshoppare i samtliga kassaköer. Minst tjugo i kön till provrummen. Till slut gav vi upp det där med kläder, för ärligt talat - vem behöver en aprikosfärgad top med volanger i januari? Det är ändå det enda som tycks finnas i överflöd.
Lillebror och jag fastnade som absolut sista stopp inne på Panduro.
Våra fynd:

• 1, 2 m bollfrans (det är alltid snyggt med bollfrans)
• En självhäftande nylonlapp för storasysters jacka (hon råkade försöka tända en brasa med jackan på)
• Ett trepack limstift (livets nödtorft för pysslare)
• Porslinsfärger
• En helt vit tekanna med kopp som lillebror ska måla (för 49 kronor!! Hur får man ihop till material, tillverkning, personal, transport - och vinstmarginal - på 49 spänn?? It beats me, och gör att jag nästan får lite dåligt samvete. Det borde inte - kan ju inte - gå ihop för den som tillverkar?)

Lugnet efter stormen

Idag lägrade sig lugnet efter stormen (läs: julhelgen). Som att slå igen en dammlucka var det inte, eftersom det fortfarande är ett antal Sonic-, Sly- och Sims-spelare kvar. Bestämde mig för att släppa lös dem på sina spel över jullovet. De får spela sig trötta, det är ju ändå ledigt. Förhoppningsvis kommer de också på annat de vill göra. Jag får försöka ha lite mer förtroende för deras egen uppfinningsrikedom.
Halkade iväg på dagens promenad imorse, efter att ha skottat gångar till dasset, vedboden och parkeringen. Smala gångar blev det, ett spadblad breda, inte mer. Att skotta snö är säkert bra för kroppen, men så vidare värst roligt kan ingen människa tycka ett det är. Det måste bara göras, och helst på en gång, medan snön är lätt. När vårens tunga blötsnö kommer, kan man hålla sig för skratt där man kämpar med iskockorna.
Vägen var inte plogad, så promenaden blev bara en kilometer uppför, och så en kilometer ner igen.
Skogen var tyst. Inga bilar kom. Snön föll sakta. Hunden badade glatt i snö när hon kastade sig ner i dikena, och kom upp mer vit än svart.

En vit jul

Julafton med tjocka släkten. Några nymodigheter införda. Champagne som fördrink till julbordet. Några nya sallader. Gravad torsk. Goda grejer alltihop. Som grädde på moset har båda avloppen nu frusit. Hink under diskbänken och utedass. Lite extra jobb, tömma hinkar med slaskvatten i minus 20, och organisera gruppresor med mörkrädda barn som ska gå på dass. Vi eldar och värmer så mycket det går. Hämtar ved stup i kvarten. Letar tändstickor och tändare. Bakar i vedugnen. Fasar och säkringar gick med jämna mellanrum i början. Nu verkar huset ha vant sig vid oss igen. En halvmeter snö ute, och imorgon kommer det visst ännu mer. Ännu mera skottning, kälkåkning, snöfästningsbyggen. Skidåkning kanske, om det inte är för kallt.
Gick en långpromenad med hunden idag, den första förkylda, hostiga jag orkat gå på länge. Flåsade som en mindre ångmaskin, men det var skönt ändå. En sådan promenad vill jag ha varje dag, och jag tror att kombinationen av återkommande fysisk, men stillsam, aktivitet och samtal med mig själv år truly good stuff. Som en mental paus, där benen får gå av sig själva. Nåt att tänka på inför 2011..

A very happy Christmas to all

Staffan var en stalledräng:
http://www.youtube.com/watch?v=U2PHNIc9mlg

Betlehems stjärna

Alla förberedelser. Det bakas, kokas, gräddas, griljeras, putsas, fejas och pyntas i alla hem. Som en skock gnuer skenar vi mot målet den 24 december, och målgången firas traditionsenligt (med viss utmattning), trots att vi inte längre tror på det vi ursprungligen firade. Fast det gör inte så mycket. Alla traditioner är kulturbärare, oavsett ursprung. Och den här traditionen tycker jag mycket om. Det ska bli så roligt att träffa alla släktingar, prassla hemlighetsfullt med paketpapper, titta på den mörka stjärnhimlen, dricka glögg och spela alfapet.

Theory and practice

Med kokkonsten är det som med allt annat.
Enligt doktor Hagdahl förhåller det sig så här:
"Kokonsten grundar sig huvudsakligen på försök. Varje dag ska öka vårt vetande, därför att den ökar vår erfarenhet, Matlagning är en konst som inte kan inläras på en dag, ej heller kan den läras genom att endast läsa en bok över ämnet: Man kan lika lite bli en fulländad kock genom att läsa, som en fulländad konstnär i en annan riktning utan att handlägga konsten. Varje studium måste vara förenat med praktik och i kokkonsten består en viktig del av denna praktik i att kunna förändra recepten efter det som tillfället fordrar, ty det är tydligt att ingen bok, hur stor och god den än må vara, kan lämpa sina recept varken i kvantitet eller i kvalitet efter varje familjs behov."

Jag gillar den där approachen. Teori och praktik. Trial and error. Ibland funkar det, ibland inte.
Empirisk forskning i vardagen. Det kan man lära sig väldigt mycket av.

Angelique Kidjo

Jag gillar olika

Japp. Jag vill se ännu flera kulturyttringar, och välkomnar både knätofs, läderkeps och slöja. Självklart. Alla ska känna sig välkomna. Oavsett klädsel. Jag blir jätteglad av bilder i reklam och tidningar, som visar oss som vi är. Olika.

Tjatet om burka o dyl gör mig irriterad, speciellt när det kommer från personer som inte vill - eller kan - förstå vad det handlar om. Är det inte lite väl genomskinligt att börja prata om vår omsorg om de burkaförsedda kvinnornas kommande problem på arbetsmarknaden? Hur många av dem ÄR ens på arbetsmarknaden idag? Oavsett så är de burka/slöja/niqabförsedda kvinnorna är inga idioter, de reder sig nog och löser problemet den dag de får en anställning. Hittade ett citat på en webbplats (som jag av principiella skäl inte tänker nämna - eftersom jag inte vill göra reklam för trångsynthet) som gjorde mig riktigt förbannad: "Svenska tidningar förfasar sig över att burkaförbud håller på att införas i flera europeiska länder. Samma kvinnor som vill gömma sej på det sättet föredrar i regel också kvinnlig könsstympning – man ska ju följa traditionen om än det inte har ett skvatt att göra med religion."

Kvinnlig könsstympning handlar mycket riktigt ibland om religion och ibland om något helt annat. Men resten är ett tydligt exempel på hur man tar något som kan vara sant och blandar det med lite populistiskt skitsnack och saluför det som en sanning. Kvinnlig könsstympning - som mycket få kvinnor väljer att utsättas för - förekommer mest på den afrikanska kontinenten, medan burka förekommer i högre grad i asiatiska och arabiska länder. Jag säger som Gudrun Schyman sa, när hon debatterade med Jimmie Åkesson: "du är så okunnig att det är genant att prata med dig".

Grisfötter

Ett kärt besvär - julklapparna. Men likafullt ett besvär.
För ju närmare julafton man kommer, desto mer bråttom blir det och desto mindre tid har man. Och kreativiteten sätts inte precis i rörelse av stress. Dessutom sammanfaller den där tidsbristen också med att nya problem måste lösas, t ex vad ska vi egentligen ha på julbordet nu då?
"Sylta? Herregud, när ska du hinna med att göra sylta?? På söndag? Jamen, då ska vi ju till svärmor! Har du glömt det? Nänä, du kan väl sylta hela natten om du absolut vill. Väck inte mig bara. Jag är ingen vän av malning av köttslamsor. Jag vet, jag vet, du vill göra mycket själv. Och skinka, ja, den gör du själv, och Jansson... ja, den tar mamma med. Vadå? Den blir kall under transporten? Skärp dig, var du glad att nån gör en Jansson. Så slipper vi. Vi värmer den i ugnen sen. Och så ska det väl vara inlagd sill, då blir det pappas wettex-sill och mosters lös-i-hullet-närapå-så-att-den-faller-isär-sill, eller var det tvärtom? Och så sillsallad, ja, där har vi en perfektionist som ansvarig så det kan vi släppa. Senapssill vill jag ha. Ja, jag vet att man blir fet av det, men jag ska väl för fan inte äta upp hela burken själv?! Överreagera??? Stressad?? Andas. Andas. Räkna till tio. Vidare. Gubbröra är gott, där har vi en annan ansvarig, så det släpper vi också. Lax är mums. Jag kan skippa skinka och nästan allt det andra bara jag får lax. Och några revbensspjäll. Inte du? Nej, det vet jag väl. Det är det som kallas kompromiss. Där är jag något av en expert. Du med? Hm. Nåja. Grönkål. Finsk kålrotslåda? Lite som gratinerade kålrötter. Underbart. Den tar vi, sa polisen. En övervintrad fläkt från 70-talet. Och så vill jag ha en sallad. SALLAD sa jag! Något grönt. Du vet, något okokt från växtriket som balanserar upp det feta. Så kanske man slipper svimma efteråt. Jo, visst, man KAN späda ut det feta med sprit också, men det är inget jag rekommenderar. Då svimmar man väl av en annan anledning, eller sjunger hej tomtegubbar för sig själv hela kvällen. Inte vidare socialt.
Ja, och så var det grisfötterna. I aladåb. Uuuuääää... jag hata... men det vill du absolut ha? Annars är det inget riktigt julbord? Visst, visst - bara jag slipper äta dem."

Någon ser dig när du petar näsan

Härligt ska det bli med lite ledigt. För det finns ju så jävla mycket bra att läsa, men så lite tid. Om till exempel "vardagstristessens humor, där man tillämpar distansering och inte mindfulness för att uthärda stormarknader, och utkämpar en ojämn och hopplös kamp mot tonåringar, snöskottning, kvällstidningar och middagssamtal" (DN 12/12 2010).
Givetvis är det det de stornästa och fruktansvärt roliga Gävleborna som är i farten, alltså samma ena som t ex slår sönder barnens mobiltelefoner för att de (barnen) ska få lagom utmaningar, och som funderar över konstiga ortsnamn som Fjuckby.

Julbadet

Att ligga och småkoka i varmt vatten utomhus, med endast huvudet ovan ytan.

Kan det bli bättre bad än så? Skulle inte tro det. Jag och svägerskan spenderade en lugn dag på det japanska badet. Vi gjorde inte många knop när vi långsamt gick runt i yukata (bomullskimono), drack vatten/te, åt frukt, badade varmt ute eller inne, öste oss själva med varmt vatten, tvättade oss med tvättlapp, simmade, eller bara stirrade ut över den vintriga tallskogen.
Helt underbart skönt.

Rutka

Igår blev jag påmind om sommarens besök i Auschwitz och Birkenau. Jag såg en dokumentär om en polsk-judisk flicka, Rutka, som skrivit dagbok i början av 40-talet, under den period då nazisterna intensifierade sina ansträngningar i Polen att bli av med "det judiska problemet". Hon var då 14 år och gick i skolan som vilken annan tonåring som helst. Sedan kom den period då nazisterna gick från att utnyttja judarna som arbetskraft i sin krigsapparat till att helt enkelt försöka döda alla. Rutka och hennes familj skildes åt och endast hennes far som ansågs arbetsduglig överlevde.
Aldrig glömmer jag det jag såg när vi var i det forna förintelselägret i somras. Den fruktansvärda effektivitet som präglar hela anläggningen. Kilometerlånga järnvägsspår in genom portarna. Sorteringsplats. Byggnader där fångarna överlevde några månader. Gaskammare. Krematorier. Höga skorstenar som spydde ut rök. Avrättningsplatser i 20-metersluckorna mellan husen. Små, trånga celler i mörka källare. Celler utan dörrar, dit fångarna fick krypa in och sedan ställa sig upp, flera människor på mindre än 1 kvardratmeter, med minimala andningshål uppe vid taket. Det tre meter höga, dubbla elstängslet med taggtråd högst upp.
Och så alla de stora rummen. Ett med hår. Ett med resväskor där dess forna ägare skrivit namn och adress. Ett med proteser och glasögon. Ett med bara barnskor. Tusentals.
Arbeit macht frei. Som en spark i ansiktet.
Och Rutka då - hur var hennes liv innan hon dog?
Ja, hon överlevde 6 månader i Auschwitz. Sedan fick hon kolera, och fångvaktare tvingade hennes närmaste cellkamrat att köra henne medan hon fortfarande levde till krematoriet i en skottkärra. Hon bad att kamraten skulle köra henne fram till elstängslet, så att hon kunde ta sitt liv, men den beväpnade fångvaktaren tillät inte det.
Om det varit jag, om det varit någon av mina barn eller mina närmaste. Det känns så overkligt, och ändå är det så NÄRA. Så otäckt nära.

1992

Den här skivan har vi någonstans. Och låten är fortfarande bra :)

Balans

Det är inte särskilt svårt att vara snäll mot andra, eller att göra goda gärningar. Och man vet att man gjort något bra, för det känns så tydligt bra i hjärtat det när man gjort det. Det är en känsla man kan leva länge på.
Men ibland kan det där med att vara snäll ha sina baksidor. I relationen till en annan människa kan man behöva fundera på sina bevekelsegrunder. Är man snäll för den andres skull eller handlar det kanske egentligen om en själv? Ibland är man snäll för att verkligen osjälviskt ge av sig själv utan att förvänta sig något speciellt resultat, ibland för att skapa en slags balans, och ibland - handen på hjärtat - för att inte "väcka den björn som sover". Det varierar förstås.
Men när det handlar om det där sista, dvs att vara "snäll" för att slippa en konflikt, så är det kanske dags för hjärtat att hålla käften en stund, och låta den den berömda magkänslan ska kliva in på scenen.
Är det här ett bra sätt för mig att agera på lång sikt? Vilka signaler skickar jag till den andre om mig själv? Vilken effekt får mitt agerande för den andre? Blir jag lycklig av att undvika den här konflikten? Kanske just där och då.
Fast sällan på längre sikt.
Man kan inbilla sig att det kommer att förstöra en relation alldeles om man talar ur skägget, och är tydlig med vad man vill, vad man behöver och vad som är viktigt. Även om det går helt på tvärsen mot den andra partens uppfattning och önskningar. Att det är att begära för mycket.
Men tänk, jag tror att det är precis tvärtom.

Nya ord

Jingle Bells

Var på julkonsert ikväll. Alla var så fina i tomteluvor och röda klänningar. Lillasyster hade jeans och tröja, och tomtemössa, men efter att hon hade träffat på en kamrat som sa att hennes tontenössa såg "konstig" ut så vägrade hon att ha den. Jag var glad att jag övertygat henne att ta ett par hela jeans. Man vet att man har kontakt med sina känslor när man börjar gråta på barnens blockflöjtskonsert. Samtidigt kände jag lust att fnissa, när jag hörde de kompletterande tjutande och visslande tonerna i den finstämda Jingle bells. Men ingen förälder med överlevnadsinstinkt fnissar på sitt barns julkonsert. Det är helt enkelt inte tänkbart. Istället ska man filma och fota som en vettvilling. Ha hela tjocka släkten på plats som gör detsamma, och - icke att förglömma - organisera så att ens barn har en liten bukett att ge till fröken efteråt. Allt detta organiserande gör mig gråhårig. Jag får härdsmälta av att försöka hålla varenda julklapp, julbrev, julblomma, lovdagar, lilljulafton, luciafirande, utstyrslar till lucia, stjärngosse, pepparkaksgubbe, tomte, ängel och fan och hans moster, fungerande lampor i ljus och luciakronor, röda band, glitter, jullunch, avslutning av alla aktiviter och julfest i huvudet. Det är som ett maratonlopp fram till att man går på semester. Och så jobbar man ju också.
I år har jag dock gudskelov delegerat kraftigt.
Storasyster fixade till exempel julklappen (ni vet den man ska skicka till andra barn i fattigare länder, och som ska innehålla papper, penna, tandborste, tvål, ritblock, vykort osv. En lång lista på grejer som man definitivt inte har hemma.) i år. "Så kom det i alla fall EN julklapp från oss, mamma". En av tre möjliga. Tur att vi har dig. storasyster!
Det blev en himla fin julklapp också, för storasyster sparade inte på krutet. 300 spänn kostade kalaset.

Nu inväntar jag lillebrors trumpetkonsert. Med viss bävan, jag erkänner.

Mediababe

Läste i Aftonbladet - denna källa till evig visdom - hur man ska ta sin blogg till nästa nivå och bli en mediababe. Vad skulle vinsten vara med det? Världsherravälde? Ett starkt personligt varumärke?
För mig känns det där som ett kämpigt sätt att bedriva sin tillvaro. Jag har inte den sortens drivkraft. Samtidigt så är jag säker på att Kothbauer, Blondinbella och gänget skulle kunna lära mig ett och annat. Men det går en mycket fin linje mellan det man själv vill göra och allt det där andra. Det gäller att hålla sig på rätt sida av den linjen. För sin själsfrids skull.

"Bloggen har blivit ett kvinnligt fenomen. Enligt undersökningen BloggSverige 4 är så mycket som fyra av fem svenska bloggare kvinnor. Närmare hälften av alla bloggare är mellan 16 och 20 år. De ämnen som de kvinnliga bloggarna både läser om och skriver om själva är mode och design och vardagsbetraktelser. De manliga bloggarna intresserar sig främst för ämnen som IT, bloggande, journalistik, politik och samhälle."

Enligt den här statistiken så pratar killarna på om sånt som ligger en bit bort, i ett mer yrkesmässigt än personligt perspektiv. Tjejerna talar om det som ligger dem närmast om hjärtat - i ett mer personligt än yrkesmässigt perspektiv. Tack och lov att vi alla är olika. Vem skulle annars läsa allt vi skriver? Och vem skulle annars ge oss nya perspektiv?

Vinterkläder

Var i fjällen i helgen. Snöfall, pudersnö, pulka och pist. Allt det där som barnen vill ha. Själv är jag helt nöjd om det kompletteras med en funktionell bastu och en packe bra böcker. Och nästan alla grejer kom med. Fast som vanligt inte allt. Vi glömde en tunn luva att ha under hjälmen. Hade varit bra att ha i minus 20, när alla som kom ner från berget såg ut som Fader Vinter. En fleecetröja luktade mögel, ansåg lillasyster. Visst, då tar vi storasyrrans. För hon hade - heureka - tagit med sig en egen tröja som hon tycker bättre om. Vissa tappade bort favotitvantarna redan vid McDonalds i Mora, så där fick vi låna av kompisen (vars rutinerade föräldrar packat ner flera par).
Skidkläder och vinterkläder för barn är ofta fantastiskt varma och goa. Ofta gjorda med funktion och rörelsefrihet i första rummet. Har du till exempel tänkt på vad skönt det verkar vara med overall? All värme stannar kvar därinne, man är - och förblir - torr, varm och go. Goodbye kall rumpa i liften, eller snö in i mellanrummet mellan jacka och byxa när man far utför på rygg med hjälmen före. Jag tänker något i stil med överlevnadsdräkt, fast mjuk och skön. Nåt sånt här, fast i funktionsmaterial.

World Aids day 2010

Mer information om dagsläget:
http://hivthisweek.unaids.org/