Jag sitter i vagnen på väg norrut, och har en timmes resa framför mig. De mörkgröna bergen och röda stugorna svischar förbi. Himlen består av den här sommarens signum, det vill säga en blandning av blå himmel, tunna vita skyar och mörkgråa tjocka moln som uppenbarligen tänker lätta på lasten så snart tillfälle ges.
Jag studerar mina medresenärer i smyg. På andra sidan sitter en man som äter ostbågar och läser tidningen. I kaffekoppen har han något som han hällde upp ur den flaska han röck upp ur väskan så fort han satt sig. Om jag får gissa så tror jag på lingondricka. Om det är portvin, så unnar jag honom det också :) Längre bort sitter en yngre man och en yngre kvinna och diskuterar vädret, semestern och dagens arbetsmarknad. Den senare verkar vara kärv, men å andra sidan - är den inte alltid det?
Idag är resan vilsam med hjälp av Deva Premals Moola mantra i lurarna, det mantra som enligt uppgift gör gott även för den som bara lyssnar.
Så jag lyssnar och lutar mig tillbaka.
