A bad star

Ni vet, en av de där dagarna, då byxorna åker ner och tröjan upp, och det blir en läskig glipa där kalluften kan blåsa runt magen. En sån där dag då kappan fastnar i nån grej på bussen och man ramlar ner på närmaste säte och i samma veva råkar sätta sig på väskan som just denna dag innehåller dagens lunch. En sån där dag när håret står rakt ut från skallen om man tittad framifrån, och ligger slickat som en svettig hockeyffrilla mot bakhuvudet om man tittar från sidan, vilket man inte hann innan man sprang till bussen. En sån där dag när man glömmer passerkort och eller dator hemma, vilket gör atf inpasseringen blir en ohyggligt tidsödande historia, och när man väl kommer - sen - till sitt möte som man själv kallat till, så har man ingen dagordning och heller ingen presentation. Sen fortsätter dagen i samma goda stil, man tappar sin telefon, glömmer att man hade tid hos tandläkaren, kommer försent till dagis, hunden springer bort och slutligen tappar man middagen i golvet.

De är de dagarna som man börjar tro att om det finns något som att alla stjärnor står på fel ställe, så är det just idag, över just mig.