Karma

Karma är eft ord på sanskrit som betyder "handling".

Karma handlar om konsekvenser, om att det du ger, det får du tillbaka. What goes around, comes around. När vi agerar med tankar, känslor, handlingar och andra livsyttringar påverkar det såväl omgivningen som den egna organismen. Dessa tankar, känslor, handlingar etc faller förr eller senare i form av återverkningar - konsekvenser - tillbaka på oss själva. I det perspektivet kallas karma för konsekvenslagen . För människans vidkommande innebär konsekvenslagen att hon förr eller senare "får skörda vad hon sått". Ond sådd ger ond skörd, god sådd ger god. 

Vad som kan betraktas som ont eller gott är dock relativt. Det finns inget absolut ont och inget absolut gott. Det vi kallar ondska uppkommer genom konflikter mellan agerande fria viljor och är tecken på ofullkomlighet. Alla varelser är ofullkomliga och strävar på sitt ofullkomliga sätt mot sina respektive utvecklingsmål. Ont och gott är kontraster, liksom ande och materia, maskulint och feminint, ljus och mörker, svart och vitt osv. Hela världsalltet är byggt på dessa kontraster, och alla är de nödvändiga. 

Alltså: "Move on, and let karma finish the job".

Tiden kommer att ha sin gång, och karma kommer att se till att återskapa jämnvikten. Det man sår får man skörda. 

http://pinterest.com/pin/91338698665211695/

Brev till Computer Sweden

Hej!
För ett par månader sen fick jag den svenska IT-blaskan Computer Sweden i i brevlådan, med bilagan "De hetaste IT-trenderna 2013". Jag läste och förundrades. Sen blev jag så förbannad att jag höll en brandtal här hemma ang bildspråk och cementerande av könsroller. Min sambo sa: "Men du vet, det är ju alltid ett gäng som vill synas, och ett gäng som man får truga".
Ja, det vet jag. Men så är det med förändringsarbete, det kostar på att välja en ny väg.

Jag har läst er tidning i 14 år, och jag har vid flera tillfällen retat mig på ert bildspråk. Ni kör genomgående med bilder av aktiva män och passiva kvinnor, med några få avsteg. I snitt en kvinnlig huvudperson på ca 20 manliga. Och då är jag snäll.
När jag började i IT-branschen så var det för att den stod för något nytt, lika många kvinnpr som män i konsultledet, platta organisationer, flexibilitet, roligt på jobbet, snabba att fånga upp nyheter och så vidare. Nu är jag inte så säker längre. Det budskap ni kör med är ett helt annat. Är IT-branschens maktsfär nuförtiden bara en lekplats för killar som tillfälligt lämnat joltcolan och tangentbordet bakom sig och dragit på sig kostymen? Var är brudarna?
I bilagan "De hetaste IT-trenderna 2013" finns det (bortsett från slipsen på framsidan) trettio bilder på män, två bilder på kvinnor (symptomatiskt nog en minister och en förbundsdirektör) och fem bilder med en man och en kvinna (varav männen samtliga är VD-ar och av kvinnorna är två VD-ar, två marknadschefer och en konsultchef). Dessutom finns i denna bilaga en helsida med reklambild på en naken ung kvinna vilket jag anser inte är något annat än en renodlad skam för både bolaget själva och för er på CS. Inte för att hon är naken, det är inte så märkvärdigt. Men för att det är ett ålderdomligt, uberkonservativt och ohyggligt ospännande bildspråk. Utom kanske för fluktare.
Har CS lämnat stenåldern bakom sig? Tekniskt ja, men könsrollsmässigt - nja. Ska man vara ärlig så - nej. Visserligen är ni en lätt förklädd annonsbilaga så vad kan man förvänta sig, som min sambo sa. Men tyvärr så förväntar jag mig ändå mer. Jag är en kvinna, jag är i IT-branschen, jag är 45+ - och visst, jag kan ta det där snacket. Det har jag kunnat länge. Men jag har döttrar, och jag vill inte att den där maktobalansen ska få fortsätta vara normen. Och det är där ni på CS kliver in på scenen. Ni har möjlighet att förskjuta perspektivet - men ni gör det inte. Ni har aldrig gjort det.
Så vad är problemet? Har ni fossiler på marknadsavdelningen och dinosaurier på chefsstolen? Har ni visioner, eller ens basal perception av det som sker i den bransch ni bevakar? Bortsett från de tekniska landvinningarna? Vill ni ens framstå som en tidning i led med tiden, kanske t o m i framkant? Uppenbarligen inte.
Det är pinsamt. Det är idiotiskt. Och för eller senare så kommer ni att förlora prenumeranter och annonsörer, på er primitiva inställning till "tingens ordning".

Livet är ett äventyr

Mycket handlar om att ta sig vidare i livet. Mentalt, fysiskt, metafysiskt. Ta ett steg åt något håll, fast du kanske inte tror att du kan. Vad det handlar om vet bara du. Ibland får man hjälp, en hand att hålla i, en spark i baken eller en mindre hänsynsfull armbåge i ryggen för att ta sig till det andra ser att man behöver, när man själv beter sig om om man stod i en labyrint i beckmörker. Oftast är det en kombination eller något mitt emellan.
Oavsett vad det är, så är det rörelse. Och om det ska hända något i ditt liv så måste du flytta fötterna eller tankarna då och då. Ta ett myrsteg utanför din komfortzon. Byt perspektiv på det du redan vet. Första dagen på resten av ditt liv är IDAG.

"With our thoughts, we make our world"
Buddha

http://www.flickr.com/photos/boudster/3538348015/

Only miss the sun when it starts to snow

Vad handlar den om mamma?
Jo, den handlar om att man kanske inte saknar det man har - förrän man inte har det längre. Hur då? Jamen till exempel att man inte saknar solen - den är ju alltid där - förrän det börjar snöa. Förrän den är borta. Jaha.
Jag älskar barns matter-of-factly-accepterande av det som är. Som det är.
Barn är realister, de fattar precis hur det ligger till.
Det barn kanske inte alltid uppfattar, och som är svårt även för de med mer livserfarenhet, är hur olika människor ändå kan uppfatta en situation. Vad man kan läsa in i ett skeende. Hur man kan tolka saker och ting. Att man kanske kan förstå en annan människa bättre om man vet hennes eller hans bakgrund. Om man vågar titta på sin egen roll, så kan man kanske också förstå sig själv. Att det är stor skillnad på att stå brevid och titta på, eller att vara i stormens öga.
Många tycks tro att det är lätt att gå vilse i det där, att överanalysera, att ägna ett alltför stort antal hjärnceller åt att fundera på hur det kunde eller borde ha varit. Att det är farligt att "tänka för mycket". Rädsla för att behöva se sin egen roll i det som sker, anyone? Men visst kan det vara enklare att bara strunta i allt det där "tramset" och gå vidare. Move the fuck on. Vara stoisk och bara ta det, men aldrig ta emot något.
Men vad har du då lärt dig? Inte så mycket, skulle jag tro. Och handen på hjärtat, alla tvivlare, hur farligt kan det vara att "tänka" för mycket? Jag tror att felet oftare består av det motsatta, det vill säga att man tänker för lite. Att man plötsligt vaknar en dag och saknar det man tog för självklart är sannolikt inte ett tecken på att man tänker för mycket.
Hur vet man då att man tänkt färdigt? När är det klart?
Det vet man bara.

"Be the one to hold me, but never hold me down"