Mellandagsrea

Packat redan på parkeringen. Lätt upphetsad stämning i jakten på en parkeringsplats. Inne blir det snabbt svettigt. Affärer med ställningar med rea-kläder hängande och slängande lite på trekvart. Alla bra grejer uppenbarligen slut. De två minsta orkade leta efter skidpaket i två olika sportaffärer, och den äldsta efter täckbyxor i samma affärer. Täckbyxor från SOS för 2000 spänn (på rea) för en 12-åring? Nej tack. Sen tog orken slut. "Hungrig" sa lillebror. "Trött" sa lillasyster. "Kissnödig" sa sambon. Mamman, dvs jag, blir sällan akut hungrig, trött eller kissnödig i ett köpcentrum. Om jag så stupar på min post, så ser jag det som min uppgift att dammsuga samtliga sportaffärer efter täckbyxor. Skönt att man har andra medspelare som är tydligare - så man slipper stupa offentligt. Slutsats: vi får kolla efter skidpaket på något annat ställe, men kanske kan det finnas prisvärda täckbyxor någon annanstans i detta förkättrade köpmecka? Vi ska ju ändå tillbaka till bilen, och på vägen dit kan vi ju titta om vi hittar nåt. Men vi blev trötta bara av att titta in i affärskedjornas fönster. Minst trettio utmattade mellandagsshoppare i samtliga kassaköer. Minst tjugo i kön till provrummen. Till slut gav vi upp det där med kläder, för ärligt talat - vem behöver en aprikosfärgad top med volanger i januari? Det är ändå det enda som tycks finnas i överflöd.
Lillebror och jag fastnade som absolut sista stopp inne på Panduro.
Våra fynd:

• 1, 2 m bollfrans (det är alltid snyggt med bollfrans)
• En självhäftande nylonlapp för storasysters jacka (hon råkade försöka tända en brasa med jackan på)
• Ett trepack limstift (livets nödtorft för pysslare)
• Porslinsfärger
• En helt vit tekanna med kopp som lillebror ska måla (för 49 kronor!! Hur får man ihop till material, tillverkning, personal, transport - och vinstmarginal - på 49 spänn?? It beats me, och gör att jag nästan får lite dåligt samvete. Det borde inte - kan ju inte - gå ihop för den som tillverkar?)