Julafton med tjocka släkten. Några nymodigheter införda. Champagne som fördrink till julbordet. Några nya sallader. Gravad torsk. Goda grejer alltihop. Som grädde på moset har båda avloppen nu frusit. Hink under diskbänken och utedass. Lite extra jobb, tömma hinkar med slaskvatten i minus 20, och organisera gruppresor med mörkrädda barn som ska gå på dass. Vi eldar och värmer så mycket det går. Hämtar ved stup i kvarten. Letar tändstickor och tändare. Bakar i vedugnen. Fasar och säkringar gick med jämna mellanrum i början. Nu verkar huset ha vant sig vid oss igen. En halvmeter snö ute, och imorgon kommer det visst ännu mer. Ännu mera skottning, kälkåkning, snöfästningsbyggen. Skidåkning kanske, om det inte är för kallt.
Gick en långpromenad med hunden idag, den första förkylda, hostiga jag orkat gå på länge. Flåsade som en mindre ångmaskin, men det var skönt ändå. En sådan promenad vill jag ha varje dag, och jag tror att kombinationen av återkommande fysisk, men stillsam, aktivitet och samtal med mig själv år truly good stuff. Som en mental paus, där benen får gå av sig själva. Nåt att tänka på inför 2011..
Låter klokt. För jag är ganska övertygad om att det inte alltid är nödvändigt att flå och flåsa för att det ska göra nytta. Har min farmor som roll model. Hon blev över hundra år. Inte sjutton gned hon runt i motionsspår eller på aerobicspass eller spinningcykel. Hon promenerade. Och höll på med saker och ting hela dagarna. Jag tror dessutom att i vissa lägen (t.ex. när kroppen är trött av stress av olika slag) så ska man låta den vara nervarvad. Annars blir man sjuk eller skadad.
SvaraRaderaHa det gott!