Det var visst jobbigare att komma hem än jag trodde. Det var både jetlag, kulturlag och the-everyday-lag. Alla kom över mig samtidigt. Lägg till en muttrande mage, som påminner en om en bumpy ride mellan Abu dhabi och Bryssel, där man satt inklämd mitt i planet med en ögonmask lite på trekvart och ett par oranga öronproppar likaledes hängande i öronen. Eller rättare sagt, jag hade EN öronpropp. Den andra försvann någonstans på golvet, och jag var för trött och illamående för att dubbelvikt orka krafsa fram den.
The everyday-lag slog till när jag kom hem, och det är jobbigare än jetlag.
Man kommer hem, slänger av sig vandringspjuck och haremsbyxor, och sen ska man plötsligt JOBBA igen. "Varför då?" var den första fråga jag ställde mig själv.. men eftersom jag inte kunde komma på ngt vettigt svar (annat än "tjäna pengar" och hur vettigt är det?) så klampade jag vidare på samma stig. Men fortfarande så är jag lite vilse i vardagen. Och det är jag gärna ett tag till. Det är befriande.
The everyday-lag slog till när jag kom hem, och det är jobbigare än jetlag.
Man kommer hem, slänger av sig vandringspjuck och haremsbyxor, och sen ska man plötsligt JOBBA igen. "Varför då?" var den första fråga jag ställde mig själv.. men eftersom jag inte kunde komma på ngt vettigt svar (annat än "tjäna pengar" och hur vettigt är det?) så klampade jag vidare på samma stig. Men fortfarande så är jag lite vilse i vardagen. Och det är jag gärna ett tag till. Det är befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar