När man flyger och det i högtalarna meddelas att det är turbulens på gång, så brukar jag ofta försöka somna. Jo tjena. Det funkar, inte helt oväntat, aldrig. En klassiker: nu blev jag så jäkla skraj att jag vill springa min väg. Men det går inte, för fötterna sitter visst fast. Men okej, vad ska jag göra då? Jo, men för fan, jag har det: Jag somnar! Jag sover bort det onda, det hemska, det okontrollerbara.
Men sömnen är en opålitlig vän. När man behöver den som bäst kan den plötsligt bestämma sig för att inte dyka upp alls. Då blir det hela ännu värre. Utan sömn kan man bli galen på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar