Där stod jag. Ensam. Som man alltid är när man ska välja. Till syvende och sist väljer du ju själv.
Kanske är det just det som gör det så skrämmande.
Nåväl. Jag valde att vika av, istället för att fortsätta rakt fram.
Sen vek jag av igen. Förmodligen av bara farten.
Först var det yogalärarutbildningen. Sen bestämde jag mig för att byta jobb också.
Jag tror att det blir bra. Faktum är att jag inte är särskilt orolig.
Det brukar ordna sig, one way or the other.
Det som känns svårt är att lämna. Fast vad lämnar jag egentligen? Ett jobb, en arbetsgivare.
Det som varit och är bra stannar kvar i hjärtat. Och vänner som jag fått finns ju kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar