Klassfest. Tjo och tjim en fredagkväll. Jättekul när man är barn, något mindre kul när man är utmattad förälder som jobbat en hel arbetsvecka och mer därtill. Vid 20.30 satt jag där med tunnelseende och ögonen rullande i huvudet och undrade om jag inte kunde få gå hem snart. Det kändes som om jag förlorat talförmågan också, vilket evemtuellt kunde ha att göra med att föräldrarna vid mitt bord animerat diskuterade ämnet huvudlöss och deras fördrivande. Jag hade helt enkelt inget att tillföra. Jag tittade lite frånvarande på min dotters trassliga hår och bestämde mig för att hon skulle få kamma sig över vita ytor i helgen. Efter att ha suttit där och hummat en stund, så gick jag och pudrade näsan. Min stilla förhoppning var att de skulle ha bytt ämne när jag kom tillbaka. De hade de inte.
Jag var för matt för att kunna komma på ett enda annat vettigt samtalsämne själv. Kanske var det lika för de andra också.
När vi kom hem fick dottern en gråtattack av trötthet. Resterna av knytismaten ställde sonen på köksgolvet. Den förkättrade hunden åt sedan upp alltihop i ett obevakat ögonblick.
Jag var för matt för att kunna komma på ett enda annat vettigt samtalsämne själv. Kanske var det lika för de andra också.
När vi kom hem fick dottern en gråtattack av trötthet. Resterna av knytismaten ställde sonen på köksgolvet. Den förkättrade hunden åt sedan upp alltihop i ett obevakat ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar