Yogisk

Min son stod och trampade i hallen imorse, helt utan att det verkade hända något alls. Han fick inte på sig ytterkläderna, han kom inte närmare ytterdörren och hans skolväska eller jympapåse tycktes som uppslukade av jorden. När jag lite stressat frågade varför det inte hände något, så svarade han pillemariskt: "Jag är yogisk, mamma, då SKA det gå långsamt! Det säger ju alltid du!" Helt rätt, det gör jag ju. Att börja tjata om att there's a time and a plce for everything, i denna stund av klarsynthet kändes onödigt, så jag lät bli.