Helgmelankoli

Helgen är här. Arbetsveckan har släppt greppet, jag höll på att säga strypgreppet. Viss melankoli kan komma. Lite det där what's the point. Det som gärna landar i ens skalle när man man är lite för trött. Men jag låter det komma. Empirisk forskning visar att det går över.  För mig handlar det mycket om det ovan nämnda strypgreppet. Jag låter det visserligen sällan följa med mig in på den heliga lediga tiden, men det tar ändå lite tid att skaka det av sig. Mitt recept är lugna lördagar där alla kan pyssla med sitt. Helgerna är den lediga tid vi har, och det känns viktigt vara rädd om dem. Låta hjärnan vila sig i form. Dra djupa andetag. Rikta blicken mot horisonten, se solen. För när stresskarusellen saktar in och slutligen stannar, så kan man plötsligt se skogen för alla förbannade träd.  Sen kommer söndan och då brukar jag vara pigg! Otroligt nog.