Livet, kärleken, familjen, vännerna. arbetet. Allt det andra. Det stora och det lilla, huller om buller.
lördag 18 februari 2012
Body and mind
Jaha, och vad tränar du då?"
"Jo, jag,,, eh...(tankepaus)... tränar yoga. Eller jag... gör.. yoga. Alltså..jag vet inte riktigt om man kan kalla det träning..."
Där någonstans trasslar jag in mig. Det är inte precis något SATS-pass vi pratar om, och därför vet jag inte om det hör hemma i det jag, och många andra, definierar som just träning. Fast det handlar ju om att lära sig något, så någon form av träning är det.
Det handlar helt enkelt om kroppen OCH själen, det låter väl lite lagom koko?
Yoga är en flertusenårig andlig vetenskap som inte tillhör någon religiös tradition. Tekniken har under historiens gång undervisats inom både buddhistisk, hinduistisk och kristen ram. Och man kan förstås träna yoga som en slags gymnastik, lära sig stå på huvudet och bli vig som en apa, men utmaningen sträcker sig längre än så.
I kundaliniyoga kombineras fysisk rörelser med andning för att rena kroppen fysiskt och energimässigt. Målet är att balansera hela det psykofysiska systemet så att meditationen inträder automatiskt. Det låter galet, men det funkar. Eller, det funkar efter ett tag. I början satt jag som på nålar under hela passet och undrade när eländet skulle ta slut, och gick sedan hem med grym träningsvärk på konstiga ställen.
Vifta med armarna, lyssna på gaggande om det tredje ögat, göra rotlås, flåsa som en blåsbälg och vila till ljudet av en gong - allt under ledning av en karl med halvmetersskägg och sjalett!? Hur skulle något kunna bli bättre av det? Udda var bara förnamnet. Jag har dessutom alltid varit lite skeptisk till gruppövningar så det kändes rejält konstigt.
Men efter ett tag insåg jag att om något skulle hända så handlade det inte om de yttre formerna för träningen, eller de andra deltagarne. Det handlade om mig, och min relation till min yogalärare. Det är bara jag som har förmågan att förena min kropp och min själ. Men jag behöver någon som visar vägen. Jag har lyssnat noga på honom under de senaste årens pass, och nu är de där 1,5 timmarna per vecka en etablerad tankepaus i mitt liv, som jag ser fram emot och inte kan tänka mig att vara utan.
Om jag skulle våga mig på en sammanfattning av vad yogan hittills inneburit för mig, så handlar det främst om tre saker: försoning, meditation och att hålla egot på mattan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar