Välj själv

Är jag yogisk? Nja, det vet jag inte. Men jag förespråkar yoga till alla som vill höra på. För den har haft, och har stor betydelse för mig. Det handlar inte om kosten eller om en viss träningsform, och det är inga stora förändringar jag talar om, men om man så bara ändrar sin riktining ett par grader så får det stor betydelse för var man till slut hamnar.   Jag känner en skiftning i min inställning till livet, där jag börjar funderat på vad som egentligen är viktigt. Vill jag leva ett liv där mitt värde räknas efter min prestation eller där min tankekraft ska koncentreras till vem som har rätt och vem som har fel? Tidigare har jag närt en misstanke om att jag, om jag lämnade den arenan, skulle accetera att jag ändå inte skulle klarat det, eller att jag var den som hade fel. Men det jag kommit fram till är att det inte alls handlar om det. Det handlar om att välja sin egen väg, och att sedan börja stappla iväg åt det håll man valt. Oavsett andra. Jag har valt försoning, framför allt med mig själv. Ska jag vara helt ärlig, så har jag också valt kärlek. Låter som floskeltoppen, men jag vet inget bättre sätt att säga det. Där ingår att älska sig själv och att sedan ösa på med så mycket kärlek och positiva känslor man förmår, så att det till slut kanske också räcker till dem man inte gillar så mycket. Och det ger så mycket mer för mig som person att fokusera på allt fantastiskt i mitt liv, än att fastna i negativa spiraler och gnälla på det som är mindre bra. Här finns många trappsteg, men jag tycker att de här ger en bra bild av det vi behöver ta oss igenom om vi står inför frågan - vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig? Yogan hjälpte till att placera mig vid trappans fot.  1. Välj försoning - det är en viljeakt 2. Ta eget ansvar för dina oläkta känslor 3. Bearbeta dina känslor 4. Få ett nytt perspektiv på beslut som togs i "affekt" 5. Se på dig själv med medkänsla 6. Försonas. Känn att kärleken har en plats i ditt liv. 7. Agera med fokus på ansvar - inte på hämnd