Tunnelseende

Nu blev det lite mycket. Har följdaktligen en blixtrande huvudvärk, som äntligen lindrats något av en Ipren. Hoppas det räcker med en tablett, men fan trot. När det blir för mycket av stressmoment i livet kan jag ibland hemfalla åt det som tidigare kunde ge viss lindring, som t ex att jobba ännu mer, ta ett extra glas vin eller äta lite för mycket. Istället för att gå och lägga mig i tid. Kliva in i tunneln, liksom. Glömma omvärlden och sig själv och bara trycka gasen i botten. Tyvärr, eller snarare som tur är, så funkar inte det där längre. Nu blir det bara, precis som det bör, ännu jobbigare. Faktum är att det blir så jobbigt att det helt enkelt inte går. Jag klarar inte att bortse från mig själv på det sättet. Har man en gång öppnat öron och ögon och bestämt sig för att ta befälet över sitt liv, så går det faktiskt inte att stänga dem helt igen.