tisdag 8 november 2011

Mina systrar worldwide

Kampen för rösträtt går vidare. De konservativa ligger inte i framkant nu heller.
Tittar just nu på en film från 2005, som heter "Bakom slöjan i Saudiarabien", där man bl a diskuterar kvinnornas rätt att delta i det offentliga rummet, att rösta, och kandidera i valet.
Samtidigt som behovet av reformer är stort, så är motståndet stort. En sökning på nätet visar att saudiska kvinnor idag, år 2011, fortfarande inte har rösträtt - och att de fortfarande inte får kandidera i val. Kung Abdullah har dock lovat att det år på gång. År 2015.
Många män i Saudiarabien sitter på maktpositioner, och oavsett datorer, internet, ipads och svindyra vanor, så väljer en del av dem fortfarande att tro att kvinnor inte är lika intelligenta som män. Eller att det faktum att vi kvinnor har mens en gång per månad, innebär att vi helt förlorar den lilla tankeförmåga vi har. En saudisk kvinna får inte köra bil, inte bli intagen på sjukhus, inte checka in på ett hotell, inte ta en kopp kaffe och inte röra sig på stan - utan tillstånd från en manlig släkting.
De flesta av de saudiska kvinnorna som intervjuas i dokumentären talar mycket bra engelska, är välutbildade och har självförtroende. Men det betyder inte alltid att de också är aktiva i reformarbetet, för de kvinnor som är aktiva lever farligt i det land där den religiösa polisen har rätt att arrestera vem som helst på stället och beslagta det man har på sig.
"Så länge en kvinna är hemma, så har hon full frihet", säger en av de intervjuade männen, Dr Ali. På frågan om en kvinna borde få rösta eller kandidera i val, så börjar karln svamla om "olika roller" i samhället. Hans resonemang går ut på att kvinnor ska vara hemma för att det är det de är skapade för, och för att de helt enkelt inte klarar av en offentlig roll. Lilla gumman-tugget.
Finns då inte någon omständighet som skulle kunna förlåta den här sinnesförvirringen? Ökensand mellan öronen? Kamelbajs i maten? Nej, jag tror inte det. Jag vägrar tro att samtliga saudiska män är A. 100% troende, och B. dumma i huvudet.
Detta handlar om makt. Om att behålla makt, och att maskera det som religion och kultur. Och om rädsla för vad den kvinnliga sexualiteten skulle kunna ställa till med. De här religiösa och kulturella föreställningarna (Sharia) syftar till att hålla mer än halva befolkningen på mattan genom att förtrycka och diskriminera dem på ett utstuderat och grymt sätt. Och sedan påstå att man har rätt att göra det.
När Sydafrika hade sina raslagar reagerade så småningom omvärlden kraftigt.
När tänker vi agera för att skydda våra systrar i Saudiarabien?




söndag 6 november 2011

Bery Phunny

Fick en hjärtegod hälsning av mina underbara nepalesiska vandrarkompisar Karma och Yogindra. Coola killar med hjärtat på rätta stället. Den satt fint en så här mörk och mulen höstdag.
Känslan av Himalaya kommer alltid att finnas kvar inom mig. Någon gång åker jag tillbaka dit.


Machupuchere "Fish tail", det heliga berget - som inte får bestigas,

torsdag 3 november 2011

For women with attitude

You say that Im a bitch - like its a bad thing??
Har köpt en kökshandduk med detta upplyftande budskap. Något för us bitches att fnissa till.
Once a bitch - always a bitch ;)
Kolla också:
http://www.facebook.com/pages/You-say-Im-a-bitch-like-its-a-bad-thing/107344442643712?sk=wall#!/pages/You-say-Im-a-bitch-like-its-a-bad-thing/107344442643712?sk=info

Motto: "yes we may have kids, we may not have our own time, we may be prisoners in our own homes, but it doesnt mean we cant kick your ass anytime we want to". 


Om man får drömma

Och det får man. Eller man gör det vare sig man vill eller inte.
Oftast är mina drömmar otydliga och surrealistiska. Men ibland är de nästan som sanndrömmar eller som ett budskap från mig själv. Jag vaknar matt och omtumlad och känner det som om jag fått en rejäl själslig käftsmäll. Ibland finns där en känsla som är svår att skaka av sig. Som att jag fått veta något viktigt, som jag behöver ta till mig och fundera på.
Vissa drömmar kommer tillbaka. Ibland drömmer jag mina uppstressande resedrömmar. De går ofta ut på att jag är på väg ut till Arlanda, men att jag när jag väl är där inser att jag glömt passet. Jag kastar mig in i en taxi som tar mig tillbaka till hemmet, och hämtar passet. Väl ute på Arlanda igen, xxxx antal kronor fattigare, inser jag att jag glömt väskan hemma. Och sådär håller det på.
Men drömmar kan också vara rena galenskaperna. För några veckor sen drömde jag att jag åt på en ryamatta. Det vill säga att jag tog faktiska bett av den, tuggade och svalde. Den var seg, torr och smakade damm.
Jag undrar hur jag ska tolka den drömmen?

lördag 29 oktober 2011

Säkerhetsrisk

Imorse läste jag i tidningen att en rådman i västra Götaland inte kunde garantera säkerheten i rättsalen när tre kvinnor i niqab/burkha satt i publiken med dolda ansiktren. Med en brasklapp för att jag inte förstått sammanhanget så förstår jag verkligen ingenting alls.
Varför kan man inte garantera säkerheten bara för att några åhörare inte vill visa sina ansikten? Speciellt när de, som i detta fall, gör det av religiösa eller kulturella skäl. Låt kvinnlig personal kroppsvisitera dem, eller någon - vem som helst - gå över dem med en metalldetektor. Om det nu är det som är problemet. Som jag ser det, så är det inget annat än diskriminering och rädsla för det man inte begriper, när man håller på och svamlar om säkerhetsrisker eller identifikationsproblem när en kvinna bär slöja.
För övrigt så fattar jag verkligen inte problemet med slöja för ansiktet. Kvinnorna i slöja, niqab eller burkha är en del av vårt samhälle, och ska ha samma rättigheter som resten av oss. Vill jag sitta i rätten i polotröja och heltäckande solglasögon och kort-kort, så är det min sak. Vill någon annan ha burkha så är det deras sak.
En kvinnas klädsel är - och skall förbli - hennes ensak.

TGIF

Klassfest. Tjo och tjim en fredagkväll. Jättekul när man är barn, något mindre kul när man är utmattad förälder som jobbat en hel arbetsvecka och mer därtill. Vid 20.30 satt jag där med tunnelseende och ögonen rullande i huvudet och undrade om jag inte kunde få gå hem snart. Det kändes som om jag förlorat talförmågan också, vilket evemtuellt kunde ha att göra med att föräldrarna vid mitt bord animerat diskuterade ämnet huvudlöss och deras fördrivande. Jag hade helt enkelt inget att tillföra. Jag tittade lite frånvarande på min dotters trassliga hår och bestämde mig för att hon skulle få kamma sig över vita ytor i helgen. Efter att ha suttit där och hummat en stund, så gick jag och pudrade näsan. Min stilla förhoppning var att de skulle ha bytt ämne när jag kom tillbaka. De hade de inte.
Jag var för matt för att kunna komma på ett enda annat vettigt samtalsämne själv. Kanske var det lika för de andra också.
När vi kom hem fick dottern en gråtattack av trötthet. Resterna av knytismaten ställde sonen på köksgolvet. Den förkättrade hunden åt sedan upp alltihop i ett obevakat ögonblick.

lördag 15 oktober 2011

Bildbevis

Läser Computer Sweden. För några år sen började jag att räkna antalet bilder på kvinnor och män i den tidningen. I numret från 11 oktober kan jag konstatera att det är nitton bilder på män, och sju bilder på kvinnor. Det är ett uppslag med en kvinna, tre med män, och när det gäller storleken på bilderna är det en stor bild på en kvinna och resten är små.
Men är det så viktigt? Ja, det är det faktiskt. Det här är en av de största IT-tidningarna i Sverige. Den kommer ut flera gånger i veckan, och de flesta som jobbar i IT-branschen läser den. Den tar upp aktualiteter, har artiklar om intressanta personer och speglar det som är på gång. Den är ansiktet utåt för IT-branschen.
Och om det här med bilderna var en isolerad företeelse så skulle jag inte kommentera det. Men det är det inte. Det är likadant nästan hela tiden. De har gärna bilder på aktiva män som ska symbolisera styrka och handlingskraftighet, och bilder på passiva kvinnor som skrattar eller står i grupp. Kroppsspråk och ansiktsuttryck säger mer än 1000 ord. Männen kan vara medelålders, småfeta och med skäggstubb, medan kvinnorna är snygga och ofta unga. Det är så typiskt så att det nästan är roligt.
Men skrattet fastnar i halsen, när man funderar över det bildmässiga budskapet. En bild säger som sagt mer än tusen ord. Och med det budskapet om hur det ligger till med jämlikheten i IT-branschen så känns den lilla artikeln om att "Var tredje man vill ha en kvinna som chef" som ett  brev på posten. När man läser den inser man dessutom att rubriken handlar om de ack så jämställda svenska männen. I Spanien vill varannan man ha en kvinna vid rodret. Och bilden man valt att illustrera artikeln? Jo, det är en ung kvinna i kortärmat med slarvigt uppsatt hår, som står med ryggen till och pekar mot en grupp män i skjorta och slips.
I rest my case.