Familjeliv

Tjolahopp. Trött som en gnu när jag vaknade för en kvart sen. Åkte 20 mil med familjen igår för att fira söta min kusins födelsedag. Och det var det värt. Såklart. Släkten är inte bara värst, den är bäst också. I baksätet ömsom grälade de med varann eller med oss. När vi kom hem galopperade de älskade barnen till badet med en kökstimer bland utrustningen. Vi har nämligen i dagsläget bara ett cyklop, och då måste man dela. Jobbigt, men lärorikt. Och cyklop är tydligen en dödsviktig utensil trots att vi badar i en damm med dybotten.

Sambon och jag sjönk ihop vid trädgårdsbordet med varsin GT. De badande kom hem, hoppade och skrek. Klättrade i trädet ovanför trädgårdsbordet och slängde sig i grenarna. Fortsatte gräla med varann och med oss, till sambon(!) fick ett utbrott och vrålade så att marken skakade: Håll tyst!

Sen blev det tyst i nån kvart i alla fall.

Skönt.