En liten ruggande mörksugga vakar ovanför min säng. Fundersamt gungar hon på kvällarna (jag hjälper henne att sätta fart genom att puffa på svansen).
Mörksuggan ser ut som ett gloende svart mumintroll, med lång svart svans. Hon är ett lokalt väsen i gränstrakterna mellan folktro och barnpedagogisk fiktion. Ingen vet hur gammal hon är. Kanske är hon äldre än skogen hon lever i men alltid i närheten av människors boningar.
Hon förekommer talrikast i Rättviksbygden men hon har varit synlig i byarna runt Leksand och Gagnef och så långt bort som Bjursås. Många har sett en hastig skymt av henne, oftast utan att veta vad de såg. Mörksuggan användes förr för att avskräcka barn från att uppsöka gamla obebodda hus eller vara ute ensamma efter mörkrets inbrott. Hon livnärde sig på mörker, och befann sig därför oftast på mörka kusliga platser. Hon är besläktad med näcken, forskarlen och på långt håll den sydsvenska bäckahästen.
Numera är mörksuggan liberaliserad och har andra kvaliteter än tidigare. Jag är aldrig rädd för mörkrets makter, för om de skulle våga sig hit så äter min lilla beskyddarinna upp dem. Här är hon herre på dyngstacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar