Tremor

Det finns flera anledningar till att jag håller på med yoga och meditation. En är att medvetet kunna åstadkomma ett kroppsligt lugn även i pressade situationer. Jag har nämligen en sjukdom som kallas Tremor. Det låter lite som trembling, och det är precis vad det är. Jag darrar. Mer eller mindre för jämnan. Det finns olika typer, och jag har det som kallas essentiell tremor i kombination med fysiologisk. För min del är det ärftligt eftersom det finns i släkten (inte hos min narmaste familj), och jag har haft det sen jag var tonåring. Det består av små darrningar i händerna, som finns där mer eller mindre hela tiden, men som förvärras vid stress och affekt.
Det är inte Parkinson, struma eller någon annan mer allvarlig sjukdom, det är bara down-to-earth Tremor.
Och det kan man definitivt leva med. Det jobbigaste har nog varit mina tankar på hur andra uppfattar mig. Jag har haft hårda krav på mig själv, om vad jag ska klara, hur jag ska stålsätta mig. Jag har alltid vägrat att se på det som ett problem. Men pröva ett cocktailparty, en fin middag eller en presentation med händer som darrar som höstlöv. Jag har varit på otaliga med dessa höstlöv, så jag vet precis hur det känns.  Om man darrar så är den allmänna uppfattningen ofta att man antingen är jättenervös eller allvarligt sjuk. De flesta är för finkänsliga för att fråga, vilket ofta gör saken värre. Och jag har skämts över min oförmåga.
Men no more. Det finns saker som hjälper, t ex medicin, som jag tar ibland. Andningsövningar, meditation och yoga är ännu bättre. Numera har jag släppt det där med vad andra människor tycker. Det hjälper också. Än är det inte dags att ge upp drömmen om en så enkel sak som att kunna bära en kopp kaffe med fat, med en hand.