Yoga och meditation och healing

Har varit på yoga- och meditationshelg. Pratade med en kompis om det, och insåg när vi pratade om det att att det kanske är rätt förutsägbart att det är just kvinnor i min åldersgrupp gör den här resan inåt. För min egen del handlar om att jag behöver lyssna lite mer på mig själv, och fundera på vad jag faktiskt vill uppleva.  Kanske är det detsamma för andra. När det gäller yoga är jag övertygad om dess välgörande effekter. För det känns så bra i kroppen att utöva det. Man tänjer, stretchar och sträcker ut, men på ett snällt sätt. Man tränar andningteknik, balans, fokusering och kroppskontroll, där man står i Trädet (Vrksasana på sanskrit).

Fast jag har inte precis den där balansen ännu. Far from. När jag står i Trädet har jag den ena foten strax ovanför fotknölen på den andra, det räcker för mig.

Men det var inte bara yoga, det var musikmeditationer också. Det var helt nytt för mig. Meditera gör jag ju, men till dundrande musik? Sittande i ring med andra, med brinnande ljus i mitten? Med en ledare som enligt uppgift både utövar healing, har kontakt med den andra sidan, och ser positiva energier som ljusfält mitt ibland oss? Nej, det var något helt nytt. Ska jag vara helt ärlig så kändes det ganska udda, och lite skrämmande. Närvaro från "andra sidan"? Spooky.
Omöjligt för mig att förstå, så jag bara lyssnade, som när man lyssnar till en sagoberättare. Och kanske är det tokudda - men so what? Jag tyckte mycket om den kvinnan som ledde meditationerna, och det är faktiskt helt OK att vara lite galen. Jag har en känsla av att livet blir lättare att bära då.