I helgen var jag ute på en skön morgonpromenad med hunden, och en av mina bästa vänner. Soligt. Lite höstblåsigt. Hasselsnåren rasslade. Underbart skönt att gå och djupandas i höstskogen. Och att prata.
Ett samtal kan man komma långt på. Inget lättar på trycket som ett samtal.
Egentligen är det ju oavsett om man är överens eller inte. Huvudsaken är att man möts, lyssnar och blir lyssnad på. Man bör inte döma eller dra för snabba slutsatser, bara försöka - om det går - förstå vad det handlar om. Vad den andra parten vill säga. Det är en av de största gåvor man kan ge till en annan människa, att ta sig tid att lyssna på henne. Och då gäller för en gångs skull - temporärt - det där med att "tiga är guld".
Det är nämligen rätt svårt.
Jag kan ibland känna att det bubblar inombords av en vilja att hojta något i stil med: "Men jag vet hur du ska göra/säga/känna..! Lyssna här, så ska du få höra... Så här är det....osv". Big mistake. Låt den andra parten prata färdigt. Självklara lösningar har de med all säkerhet redan tänkt på. Vill de ha råd, så säger de det. Samtal handlar inte särskilt ofta om att man ska lösa något problem åt den andra, vilket goda vänner väl vet, de handlar mycket om att lyssna på ett bra sätt. Och att kunna ta emot och ta hand om de förtroenden man får.
DET är vänskapens kärna.
Du har rätt men det är inte alltid det bästa förhållningssättet.
SvaraRaderaMarkus hade många vänner i Måndags. Få som inte stöttade hans beslut & ingen som agerade i tid.
Sant är att riktiga vänner inte måste prata men ibland ställs större krav på vänner än att följa & göra tummen upp.
En riktig vän måste våga