Om det var för att min sambo varit hemma några veckor innan vi andra kom hem och under den tiden städat nästan hela huset, eller för att jag nu är djupgående avslappnad efter att ha varit på landet länge, eller för att jag har blivit bättre på att fokusera på det som är viktigt - eller kanske en kombination av dessa tre... så gjorde det inget att vi hade tre kubik packning och att sängen i sovrummet är proppfull med kläder i olika stadier av nedsmutsning.
Jag kan t o m tänka mig att lägga ner all denna tvätt på golvet och vänta till imorgon med att sortera den. Och jag kommer att sova gott fast den ligger där.
Jag tror att den stress jag upplevt i såna här situationer handlade mycket om att jag kände att det bara var mitt jobb att ta hand om alltihop, att det var något som bara måste vara klart innan jag kunde göra något eget. Men när det då äntligen var klart så var jag ofta så trött att jag glömt vad jag ville. Det brukade resultera i att jag blev arg och väldigt frustrerad både innan, under och efter det eviga plockandet.
Så vill jag inte vara. Och det handlar mycket om hur jag själv väljer att agera.
Jag kanske ska sätta mig ovanpå all den där tvätten imorgon för min morgonmeditation. För att ge mig själv en extra utmaning ;)
Klok är du! För det är aldrig någon idé att "göra klart allting" innan man gör det lustfyllda, för då får man aldrig göra det, för det blir aldrig klart med saker som måste göras innan...
SvaraRaderaMan får helt enkelt blunda lite ibland :-)