På väg hem

Det är alltid jobbigt att åka hem.
Visserligen längtar jag hem, men jag är ganska säker på att det ser ut som ett jäkla bombnedslag hemma. När man åker han man ofta lite bråttom, och så tänker man: det där fixar vi lätt när vi kommer hem.
Jo, tjena.

När vi kommer hem har vi minst två kubik packning med oss, tre småfrustrerade hoppande ungar, en hoppande hund och en högljutt mjauande katt. Två kubik landar i hallen - ovanpå det där andra som redan står där. Som har stått där sen början av juli. Två kubik ska sedan packas upp, sorteras in, tvättas osv. Fast man helst bara vill sitta ner en stund. Helst skulle jag vilja komma hem, ställa in väskorna, och gå och lägga mig en stund. Sedan, när jag kommer upp igen - efter sådär en timma - så har allt på ett magiskt sätt packats upp och fixats till, Det är rent, avplockat och dammsuget överallt hemma, en brasa sprakar och lite musik flöjtar i bakgrunden. Hmmm... en önskedröm.

Äsch, nu måste jag gå och packa ihop resten.
I år tror jag det blir tre kubik.