Aliens in the house

Om man tänker sig att vi bara aktivt använder 10 procent av hjärnans kapacitet för att t ex formulera vilka drömmar som betyder något, så förklarar det kanske varför jag formulerar så very-very-very-down-to-earth-drömmar som att "ha får". Vilket i och för sig inte är något fel, men får är ganska korkade djur. Jag måste nog fundera på det där.

De övriga 90% av kapaciteten kan åtminstone konsten att leva rövare nattetid.
För ett tag sen drömde jag att jag tog in på ett hotell. Jag kom sent, så det fanns bara ett rum kvar. Och det var jag tvungen att dela med två andra. Jag fick en nyckel och gick till mitt hotellrum, låste upp och gick in. Mina två rumskamrater var redan där.
De var aliens från yttre rymden. Vita, tunna, smala kroppar och kolsvarta ögon utan pupiller. Spetsiga huvuden. Inga synliga öron. Kalla som fiskar stod de där och glodde på mig. Och teg. De var onda till sinnet, det såg jag direkt. Men kanske hade de ändå tillräcklig hyfs för att man skulle kunna dela rum med dem, tänkte jag, och f ö hade jag ju inget val.
Hur som helst, så vaknade jag mitt i natten av att en av dem försökte strypa mig.
Men det fanns fortfarande inget extra rum, och de där två hade inte för avsikt att flytta på sig, så jag fick ge mig iväg. Jag tog all min packning och mina lakan och gick för att leta reda på en egen säng någonstans. Och någonstans bland alla korridorerna hittade jag faktiskt ett jättestort rum, med en säng i vardera änden. Den ena var ledig, så den tog jag, och i den andra sov min bror.
Där sov jag sedan gott hela natten.