Hey stranger

Minns ni den där tjänsten Omegle? Där skulle man logga in och prata med fullständiga främlingar som man inte visste något alls om. Jag var där i ca 2 minuter innan någon kallade mig "bloody faggot". Mitt försök att vara neutralt trevlig, tolkade någon som en ovälkommen invit. Och så var den sagan slut. Tyvärr. Jag får nog jobba lite på min attityd ;)

Ibland blir jag matt på facebook, twitter, digg, bloggar, google wave, youtube och allt det som de till synes representerar. Att man bortsett från alla andra prestationskrav också ska prestera socialt. Gärna ha minst 350 "vänner" på facebook. Använda de sociala medierna som marknadsföringskanaler för sig själv, eller för sitt företag. Att man måste hänga med i allt informationsflöde hela tiden, och vara uppkopplad 24/7. Att man måste ha något intressant att säga vareviga dag, annars finns man inte. Om det är så, så blir det ju bara jobbigt. Av det som kan vara lustfyllt, blir det prestation. I den betydelsen är sociala medier inget för mig.

Men jag tror att närvaron och deltagandet på webben för många miljoner människor inte alls handlar om prestation. Jag tror att det handlar om möjligheten att vara en del av det stora. Att med sin lilla person kunna ha och vara en yttepyttig del i world wide web. Att kunna hitta likasinnade och vänner för livet på det världsomspännande nätet, som man kanske aldrig hittat annars. Det tycker jag är riktigt coolt.

Det vanliga livet (med blöta gymnastikskor, leriga galonisar, arbete, byta däck på bilen, ta ett glas vin och somna i soffan på fredagar tillsammans med dem man tycker om) är ju inte någon slags popularitetstävling, där mest kompisar på Facebook eller den som twittrar minst 50 ggr per dag vinner. Om man lägger ihop det vanliga livet och livet på nätet, så kan det bli för mycket. Och därmed för lite tid över att ladda om. Jag har läst att vi varje dag möts av ett potentiellt informationsflöde på 34 GB. Det enda som är konstigt med det är inte fler människor får härdsmälta i huvudet. Fast det kanske just det vi får, det är bara det att det kallas något annat...