Förra året var jag på Berget (http://www.berget.se/), som är ett meditations- och retreatställe som ligger i Rättvik. Jag var sugen på att lära mig meditera, och ville göra det på något ställe som kändes lagom för en nybörjare. Jag och en kompis åkte dit och gick en fyradagarskurs i meditation och kroppskännedom (tror jag det var).
Berget består av två delar; en meditationsgård och en retreatgård, och de har en stark koppling till svenska kyrkan. På retreatgården har man olika retreater, dvs man drar sig tillbaka och håller käft i ett par dagar. Käfthållandet varvas bl a med mässor och personliga samtal med vägledare. Man äter och arbetar och mediterar. I tystnad.
Jag var oförberedd på den allvarliga attityd de hade till människans behov av tystnad och stillhet. Jag hade helt missat kristendomens koppling till meditation. Jag tror ibland att det bara är jag som känner ett akut behov av den yttre lugn och ro, som i sin tur genererar ökat inre lugn. Att jag är en dålig mamma som ibland vill ha tyst. Att jag är en egoist som inte alltid orkar eller vill lyssna. Att min kreativitet brister för att jag behöver höra mina innersta tankar. Att jag är osocial för att jag inte gillar att äta i slamriga lunchmatsalar proppfulla med folk.
Ibland är det väldigt skönt att ha fel :)
Tystnad runtomkring är ett sätt att skapa utrymme att lyssna på sig själv, att känna hur det känns och fundera på det. Meditation är ett sätt. Träning ett annat. Fiske ett tredje. Bön ett fjärde. Och så vidare.
Hemma kan det vara ganska svårt att skapa lugn och ro några längre stunder, av naturliga skäl. Men det gäller att "tänka ur lådan"... och det finns faktiskt en väldigt lugn plats ca 25 m från min ytterdörr.
Jordkällaren. Ett litet bergrum of my own.
Där kan jag och några spindlar och gråsuggor ha vår egen lilla retreat.
Insekter är nämligen väldigt duktiga på att hålla käft.
När man fått en överdos stress är tystnad som balsam för själen. Ibland vill jag ha mörker också. Inga intryck alls helst. Men tystnaden kan ge oro också, om man har för mycket och för stort att tänka på. Då vill man hellre ha fullt ös runtomkring sig för att slippa tänka. Men det är inte nyttigt i längden, jag tror det är direkt skadligt att bara köra på. Att dra sig undan och vara på retreat tycker jag är modigt! Att våga hänge sig åt tankarna i flera dagar utan bruset runtomkring. Det borde man ägna sig mer åt.
SvaraRaderaJag stänger in mig i badrummet, fyller på ett bad med mycket skum (värmen håller sig längre då). Läser och kanske tar ett glas vin eller mumsar ostbågar. Fyller på med mer varmvatten om jag inte är "färdigvilad" när vattnet börjar bli kallt. Och det underbara är att familjen redan från start lärt sig att det inte är nån idé att försöka påkalla min uppmärksamhet när jag ligger där. Har dessutom förbjudit dem att komma rusande med telefonen om nån ringer - när jag badar vill jag inte bli störd :o)
SvaraRadera