söndag 12 september 2010

Valet

Valet närmar sig. Snart är det dags att rösta. Läste i DN idag en uppställning över de ekonomiska konsekvenser som skulle drabba olika grupper (sjukskrivna, familjer, arbetslösa, pensionärer, ensamstående) vid blå (Alliansen) respektive röd/grön (S/V/Mp) seger. Jag konsterade att det handlar om en eller två hundralappar hit eller dit. Plånboken kan alltså inte rimligen styra det här valet, såvida man inte verkligen - bokstavligen - har kniven på strupen ekonomiskt. För mig kommer valet att handla om magkänsla. Jag kommer att rösta på dem jag känner sympati med, som driver frågor som intresserar mig, och som ger mig hopp om att det finns en väg till en bättre värld.
Det här med Sverigedemokraternas narvaro på den politiska arenan är en svår puck tycker jag, eftersom deras rasistidéer fyller mig med en stark känsla av avsmak.
De stackars politiker som i repekt för de demokratiska reglerna måste hitta ett sätt att samarbeta med dem, har all min medkänsla.
SD talar om "svenskhet" och "den svenska kulturen". Vad i alla världen är denna svenskhet? Kan det vara att sitta i sin epatraktor utanför korvbaren i någon mindre ort i Värmland, och varva upp när brudarna går förbi? Eller är det att fara runt midsommarstången klädd i knätofs och huckle? Eller kanske att kvinnorna jobbar full tid både på jobbet och hemma? Att en del av oss är blonda? Att papporna också kan vara hemma med barnen om de vill?
Ovanstående är så klart en del av mig och mitt kulturarv, men för mig finns ingen speciell "svenskhet" som jag känner något akut behov att slå vakt om. Min utgångspunkt är att vi ALLA är människor.
För mig handlar främlingsfientlighet om ren och skär rädsla för det okända, för det till synes okontrollerbara och för det man inte förstår. Att inte vilja förstå sina medmänniskor är - tycker jag - ett tecken på feghet.

Det har talats negativt om romer på senare tid. Jag tänker ord som "etnisk rensning". Frankrike utvisar romer, Italiens Silvio Berlusconi kallade romerna för ”ondskans armé”, stängde deras läger och genomförde tvångsförflyttningar, Danmark utvisar ”kriminella” romer och i Sverige utvisas romer som tigger. Men herregud, låt dem åka vart de vill!! De har också rätt att leta efter, och hitta, en plats där de vill vara. I EU råder fri rörlighet mellan medlemsstaterna, och i Rumänien, som faktiskt är en del av EU, bor ca 10 miljoner romer. De är den i särklass fattigaste folkgruppen i Europa. De förföljs och utsätts för kränkande behandling. Det absolut minsta vi kan göra för dem är att öka deras chanser till ett bättre liv.

1 kommentar:

  1. Håller med dig, det kan inte rimligen vara ekonomiska detaljer som avgör vad man ska rösta på. Och just i kväll är jag så arg över både det ena och det andra att jag nästan spricker. Så jag har fullkomligt klart för mig hur jag ska rösta - och inte är det nån hundralapp hit eller dit som avgör. Nej här är det helt andra saker som gäller. Sånt som är Viktigt på Riktigt!

    SvaraRadera