Mitt hotellrum. Med byxpress och flasköppnare på toa. Byggt på 80-talet men tycks vara kvar i villfarelsen att alla vardagsresenärer är män. Som av någon obskyr anledning vill ta en pilsner när de sitter på dass?
Försökte faktiskt pressa en klänning i byxpressen imorse. Har länge tänkt att jag skulle prova det. Baaah! Sämre manick får man leta efter. Telefonen ringde så jag glömde klänningen i pressen i 30 minuter, sen stängde den av sig själv. Jag trodde att klänningen hade brunnit upp, men istället syntes det inte ens att den hängt i press. Den var lika jäkla skrynklig som innan. Wtf, jag tog den ändå.
Längtar hem. Trots att hem innebär en hall med en halvfärdig garderobsvägg, en bokhylla som funkar som klädhängare, en 1800-talssoffa överlastad med flytvästar, skolväskor, kläder som stannat för att vila på sin färd till tvättstugan, gamla räkningar och viktiga papper, en kattlåda, en halvt uppäten hundkorg, samt 2 kubik barnkläder som jag sorterat ut ur barnens garderob. Skiten blir liksom bara stående, så man får hoppa över den. Jag brukar svära och bli sur, och vill helst av allt kunna skylla på någon annan latmask, men kommer sedan - oftast - på att jag faktiskt kan flytta på den själv. Men då ropar någon: "Maaaaammmmmaaaaaaa! det finns inget paaaaappeeeer!" Och sen är den tanken borta.
Barnkläderna ska vidare till nästa barnfamilj, aldrig i helskotta att jag lämnar bort så mycket bra grejer. Min egen garderobsrensning lämnade jag i Emmaus klädinsamling. Gud bevare den som behöver glida fram i grön trenchcoat med skärp över röven och till det en tröja som slutar ovanför naveln.
Hög igenkänningsfaktor! Precis likadant här. Men i mitt nästa hem, med start 1 oktober, då attan ska jag hålla ordning och sortera. Till att börja med tänker jag inte ta med mig all gammal skit. Den lämnar jag här och glömmer. En fräsch början ska det bli. :) Kram!
SvaraRaderaApropå Annas kommentar: Jag får nästan lust att flytta! Tänk att börja från scratch :-)
SvaraRadera