Lanky lashes & high heels

Jepp, thats so me. Jag funderar verkligen mycket på mina ögonfransar och hur den mascara jag ska appliceras. Jag ligger vaken på nätterna och vrider mig i vånda om vilken typ av volymmascara jag ska kleta dit. Nej, det gör jag inte. Det är inte för att jag tycker att det är larvigt med mascara eller så. Det är bara för att jag glömt att använda sådant under de senaste 12 åren. Jag har haft så mycket andra saker att tänka på. Jagat efter fantastiska ungar och ohängda hundar och skjutsat barnvagnar och släpat matkassar och sprungit fram och tillbaka till och från jobbet gärna i sällskap med någon form av dåligt samvete för att jag inte gjort tillräckligt. Lanky lashes har varit typ det sista jag tänkt på. Vad nu i helvete det är? Mascara som liksom en fuskperuk förlänger befintliga fransar?? Imponerande forskningsframsteg.

Jag har alltid varit någon av en sucker för den alternativa stilen; där man är ful och snygg på samma gång. Grova traktorkängor och kortkort. Punkare möter vadmal och spets. Det ska inte vara för perfekt. När jag var yngre vägrade min far under en period att bli sedd i mitt sällskap. Det glömmer jag aldrig. Jag tolkade det som att han var mer intresserad av hur jag såg ut, än hur jag var. Rätt eller fel är inte så intressant längre. Hur som helst bidrog det till att forma mig till den jag är. Det finns alltid några arrogant pricks som vill hjälpa till att tolka den där alternativa stilen. Den stil jag alltid haft. Den stil som jag känner mig mest hemma i. Alltså har det sagts mig att jag klädde ner mig för att jag skämdes för min kropp. Eller att jag egentligen längtade efter uppmärksamhet för min kvinnlighet men inte vågade visa det. Eller att jag var ute efter att provocera. Gode gud. Vilken smörja. Lite mainstream-psykologi som man kan läsa på baksidan av Min Häst. Men när man är tillräckligt mottaglig kan man tro på vad andra säger.

Emellertid är det dags för nya personliga stil-"framsteg". Jag tänker lämna platta skor. Det är dags att börja med high heels nu. Tänk Pam i ”Våra värsta år”. Kvinnan som stolpar omkring i skrikrosa platåpjuck till vardags, minst 10 cm klackar, leopardtights, hårband, tuperat hår, skär skjorta knuten i midjan, med en cigg i mungipan medan hon steker korv till middag. ”Ojdå, jag askade på korven” (tar diskborsten och borstar av det värsta). Där har vi en "riktig" kvinna i min stil. Kaxig som fan. I like Pam :)