Måndagmorgon. Hoppet vaknar om att det kanske blir vår någon gång. Läste om en kvinna som sprang på mornarna och såg solen gå upp. Hon tyckte att det var fantastiskt. Jag skulle också vilja springa på morgnarna. Och jag har försökt. Flera gånger. Men att springa före frukost är inte min grej. Jag har inte tillräckligt med morgonenergi över för att sätta benen i rörelse. Det spelar ingen roll hur mycket fett man bränner. Min kropp vill INGENTING vid den tiden på morgonen.
Annars ger soluppgångar utan tvekan mycket positiva vibbar. Det känns som en grundläggande god upplevelse. Allt känns möjligt, när vännen solen kommer tillbaka. Man är en liten del av det stora, och det är nog egentligen det perfekta sättet att starta dagen.
Kanske kan jag springa på morgnarna, om jag bara går upp ännu tidigare och äter något litet. Stön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar