Kanske är det då dags att fundera på vad man väljer att se när allt känns mörkt, och hur man tar till sig det man ser. Det är så lätt att tappa fotfästet och bara falla rakt ner i förtvivlan, men någonstans på vägen finns vänner som räcker ut handen till dig. Det enda du behöver göra är att slå upp ögonen, ta tag och hålla kvar på din väg neråt, så blir färden mjukare och kanske du slipper slå så hårt i botten.
Att våga ta emot en hjälpande hand kan vara nog så svårt, men ibland är det livsnödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar