I de lugnaste vattnen går som vanligt de största (och i viss mån fulaste) fiskarna. Läser i partiblaskan att mysfarbrorn Ingvar Kamprad också visar sig vara en strategisk skatteplanerare. Det kan inte vara något att hetsa upp sig över. Karln är ju rik som ett troll, och därtill avsiktligt bosatt i Schweiz. Ingen människa med huvudet rätt påskruvat kan tro att en av världens absolut rikaste människor bara är den mediabild Ikea saluför av sin grundare. De vill gärna att vi ska tro att Kamprad är en visserligen genialisk, men också småsunkig snåljåp som arbetat sig upp trots dyslexi och övervunna spritproblem. Det finns en tydlig poäng med att tyckas vara en snål smålänning både när man prisförhandlar med leverantörer som tillverkar förborrade stolsben i plywood, och när man sedan kränger snorbilliga möbler i platta paket. Vilket vi som köper dessa billiga platta paket kanske ska vara tacksamma för. Men boken "Sanningen om Ikea" (2009) vill jag gärna läsa, och samtidigt skänka en tanke till talesättet: "om något verkar för bra för att vara sant - så är det ofta det".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar