Att gilla eller inte gilla

Kollade Facebook nu på morgonen, och såg en sån där bild som man kan gilla.

Den här gick ut på att "Jag lekte alltid med pojkar för att det blev mindre "drama" "

Först tänkte jag skriva under, men sen tänkte jag ett varv till. Det är givetvis inte fel att tjejer leker med killar. Men budskapet, vad består det av? Kan jag gilla det? Nej, jag tror inte det.
 

För mig känns det som ännu en av de där tanklösa uttalandena som tenderar att forma vår

världsbild. Ytterligare ett tanklöst uttalande som polariserar tjejer mot killar, som jämför och som - återigen - konstaterar att killar nog är lite bättre än tjejer, för att tjejer skapar så mycket tjatigt "drama". Som "dramaqueens" gör. Och drama är - i det här sammanhanget - inte ett positivt laddat ord. Tvärtom är det något som du som kvinna tydligen bör vilja undvika.

Massor, massor med likes på den bilden. Massor, massor av glada tillrop från kvinnor som håller med. Kvinnor som känner att de vill associera sig med "the winning side". Inte med den där "jobbiga" andra halvan av mänskligheten. Som de själva tillhör. Den insikten känns som en rejäl käftsmäll. Och vem bestämde ens att det var så vi kvinnor "är"? Var det nåt stenålderspucko som kretade ner det på en stentavla, gömde den i marken och sedan lät denna "visdom" passera vidare genom generationerna? Allt detta sitter uppenbarligen så djupt i oss att vissa knappast ens noterar det.

 

Du kanske tycker att jag hänger upp mig på detaljer, men jag tycker att det här är viktiga grejer. Vardagsgrejer vi "bara" gör. Utan att tänka.

Utan att fundera på vad det "blir".

Att vara en pojkflicka är de facto positivt, medan att vara en flickpojke är mer suspekt.

Varför låter vi det vara så? Varför tillåter vi oss att hänga på tåget där småkillar ska vara macho och småtjejer ska vara förskräckta våp från dag 1? Är det för att det skapar, eller snarare upprätthåller, en till synes greppbar värld? Där en kvinna är en kvinna, och en man är en man. Punkt slut.

Not my kind of world.

Men tjejer är ju tjejer och killar är killar, vad är det för fel med det?

Det är inte det som är felet. DNA osv är inget vi människor kan påverka. Problemet består av det utrymme vi ger respektive kön. Mentalt, socialt, mänskligt, fysiskt, monetärt, hierarkiskt, medialt. Och så vidare. Inte bara till andra, utan också till oss själva. Vi är alla en del av det samhälle vi befinner oss i. Och även om det känns oöverstigligt att förändra, att skillnaderna är något som bara "är som det är" - så är det inte så. Förändring är möjlig. Alla kan göra något.

Om det så bara är att låta bli Gilla-knappen.

"Everything seems impossible until its done" (Nelson Mandela)

Yoga!

Aahh! Jag gjorde det! Jag började på min yogalärarutbildning! 

I helgen började det. Och det är fantastiskt. Inspirerande. Tokroligt. Spännande. Alla positiva epitet som handlar om att göra något nytt, att hoppa rakt ut utan att veta var man landar. Tillsammans med människor som man inte vet något alls om. Det enda jag vet är att de är beredda på att lägga tid och kraft på att lära sig mer om yoga.

Jag är inte så van vid det, och det är förstås en del av hela upplevelsen.

Jag går en ettårig internationell lärarutbildning i Kundaliniyoga. Litteraturlistan är som en godispåse om man gillar att läsa om yogans verkningar i människokroppen. När vi fick våra böcker så var det som att få en julklapp redan i september!

Visst finns det en hel del snack, som t ex att den energi man skapar i sitt utövande går in genom fötterna och ut genom huvudet, och att man därför bör vara barfota men med mössa. Men jag kan ta det. Och jag gillar själva bilden att "energi"/kraft/inre styrka (eller vad man nu vill kalla det) kommer från jorden. Vi kommer att ha minst 2 internationella lärare, amerikanska yogis som numera bor i Italien. Avdankade hippies om du frågar mig. Men även avdankade hippies kan vara fantastiska och inspirerande. De kan sjunga trollbindande mantras och berätta långrandiga historier den spiritual teacher (en sikh vid namn yogi Bhajan) som ligger bakom hela konceptet med Kundaliniyoga.

Det här yogi Bhajan-snacket gör mig (som alltid när det gäller andliga ledare) skeptisk. Jag har ett starkt mentalt motstånd mot idoldyrkan på det sättet. MEN att gubben ifråga var duktig på yogans välgörande inverkan på oss människor tror jag inte jag behöver tveka om.

Så jag kör på. Läxa till nästa tillfälle är Suriya Kriya. Det ska genomföras varje dag.