Today

Ibland ser eller hör eller hittar man gamla saker som väcker gamla känslor till liv. Ett jobb, en livssituation, en relation, en utbildning, ett missat tillfälle att säga ifrån eller hålla käft. Efter ett tag inser man att de där sakerna som de var då fortfarande tillhör ett passerat stadium i livet. Oavsett hur bra eller dåliga de var. Det var då. Förr. Past tense. Nu är nu. Här är här. Och det är här jag är. Att drömma sig bort är varje människa förunnat, men stanna inte där borta. Låt inte drömmen om sedan eller förut förvandlas till det du relaterar till i vardagen. Se upp för att glorifiera det som varit. Eller det som komma skall. Be brave - se livet i vitögat. Bestäm dig för att ta befälet i ditt liv. Det är bara här och nu du verkligen kan göra skillnad!

Stor kram till alla som kämpar med att vara här och nu!

Glad och tacksam

Japp. Det ska man vara. Och det är ju den sida vi helst vill visa upp för våra medmänniskor, för den berättar egentligen inte så mycket om oss. Den sidan avslöjar inga sprickor, hål eller andra skavanker. Det är enklast så. Man blir som en blank yta, där inget syns, och heller inget fastnar. Allt åker av - som vatten på en gås.
Men vissa dagar kan jag inte med den bästa viljan i världen putsa mig så där blank. Egna misslyckanden fastnar. Handlingar jag inte kan förstå eller som sårar mig sitter som kvar som vassa taggar. Jag kan inte befria mig från negativa tankar om hur det inte är, men borde vara.
Med lite perspektiv tänker jag att det är så det är att vara människa: "hungern är den bästa kryddan, efter regn kommer solsken" osv. Och egentligen vill jag nog inte ha den där blanka, släta ytan. Jag vill att det ska kännas att jag tar emot livet som det nu en gång är.

Happiness is the consequence of personal effort. (Elisabeth Gilbert)