Kovändning

Du såg hur fort jag gick från stilla meditation med pling-plong i bakgrunden och en rökelsesticka i örat, till en hysterisk attack av fettskräck. Det är vad förflyttningen mellan landsbygd och stadsmiljö åstadkommer i mitt själsliv. Från fri tid till schemalagda aktiviteter i en oändlig ström. Jag kommer liksom i olag bara vid tanken. Vilket för övrigt är helt naturligt, men icke desto mindre påfrestande för lilla mig. 

Som en attack av depression light innan jag inser att stan nog inte är så dum ändå. Till exempel så finns ju de flesta vännerna här - och utan dem står jag mig slätt. Fat or not.

Svarta hål

Vad ska man göra när inget funkar? När allt bara går käpprätt åt helvete hela tiden, och när nya utmaningar bara blir till problem i slutänden? Sådant som tynger istället för att ge vind i seglen. När man försöker sitt allra bästa, och det ändå blir svårt.

Kanske är det då dags att fundera på vad man väljer att se när allt känns mörkt, och hur man tar till sig det man ser. Det är så lätt att tappa fotfästet och bara falla rakt ner i förtvivlan, men någonstans på vägen finns vänner som räcker ut handen till dig. Det enda du behöver göra är att slå upp ögonen, ta tag och hålla kvar på din väg neråt, så blir färden mjukare och kanske du slipper slå så hårt i botten.

Att våga ta emot en hjälpande hand kan vara nog så svårt, men ibland är det livsnödvändigt.

En kvinna gick ut i skogen

För några månader sedan hörde jag en historia som gick rakt in i hjärtat och stannade där. Den kommer jag alltid att bära med mig.
En kvinna i min egen ålder försvann, som uppslukad av jorden.
Ingen visste var hon befann sig, hennes familj var i chock, polisen letade efter henne. Ett halvår senare hittades hon i ett skogsparti. I efterhand har det kommit fram att hon drabbats av utmattning, utbrändhet och efterföljande depression. Hon hade ett jobb där mycket krävdes av henne, både professionellt och personligt, och någonstans under resans gång blev det alldeles för mycket.
Hon var så väldigt hård mot sig själv, och bestämde sig för att alla skulle ha det mycket bättre utan henne. Att hon bara var en belastning när hon inte orkade vara den hon ville vara, eller den hon brukade vara eller den hon borde vara.
Så hon tog adjö av livet, och lämnade alla - bland andra sin man och deras små barn - utan att ge dem en ärlig chans.
Så illa kan det gå.

Ta hand om varandra och er själva!