Säkerhetsrisk

Imorse läste jag i tidningen att en rådman i västra Götaland inte kunde garantera säkerheten i rättsalen när tre kvinnor i niqab/burkha satt i publiken med dolda ansiktren. Med en brasklapp för att jag inte förstått sammanhanget så förstår jag verkligen ingenting alls.
Varför kan man inte garantera säkerheten bara för att några åhörare inte vill visa sina ansikten? Speciellt när de, som i detta fall, gör det av religiösa eller kulturella skäl. Låt kvinnlig personal kroppsvisitera dem, eller någon - vem som helst - gå över dem med en metalldetektor. Om det nu är det som är problemet. Som jag ser det, så är det inget annat än diskriminering och rädsla för det man inte begriper, när man håller på och svamlar om säkerhetsrisker eller identifikationsproblem när en kvinna bär slöja.
För övrigt så fattar jag verkligen inte problemet med slöja för ansiktet. Kvinnorna i slöja, niqab eller burkha är en del av vårt samhälle, och ska ha samma rättigheter som resten av oss. Vill jag sitta i rätten i polotröja och heltäckande solglasögon och kort-kort, så är det min sak. Vill någon annan ha burkha så är det deras sak.
En kvinnas klädsel är - och skall förbli - hennes ensak.

SCFN

Stone-cold-fuck-nuts. Puckot Sigurd Korsfararen. Anders Breivik, eller vad han nu heter. Jag saknar ord för den förödelse, skräck och förtvivlan som han åstadkommit genom att på det allra grymmaste sätt ta livet av oskyldiga. Helt absurt. Omänskligt. Om han inte är i lagens mening psykiskt sjuk, så är det ändå helt klart något allvarligt fel på honom som människa. Om han lyckats med något i sin fruktansvärda aktion, så är det förhoppningsvis att stärka oss som är övertygade om att främlingsfientlighet och rasism inte ska ha någon plats i ett demokratiskt samhälle.

Norge var inte ett av de länder som våra experter trodde skulle drabbas av terrordåd av vit-makt-rörelsen.

Men de finns överallt. Ser ut som vem som helst. Där bakom fasaden döljer sig i grunden en rädd människa. Och rädda människor kan vara farliga, riktigt farliga. Högerextremisterna. Sverigedemokraterna. Fremskrittspartiet. Sannfinländarna. Dansk folkeparti. Le Pen. Rasister och smygrasister. Nu har den politiska falangen återigen visat vad den går för, vad den vill ha och vad den är beredd att göra för att tillskansa sig makt.

Vill vi ha det samhället?

NEJ.

Retorik

Sverigemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har nu lärt sig vad som är lämpligt att säga i de fina salongerna, i debatter och vad som bör kommuniceras ut till väljarna. Men ur munnen på hans lokala ledare duggar grodorna tätt, och några reprimander från partiledningen tycks det inte vara tal om. Tystnad betyder som bekant ett outtalat medgivande, och det är det vi måste hålla ögonen på.
Islamofobin är fast förankrad i partitoppen, och en av partiets starkaste drivkrafter är den allt överskuggande främlingsfientligheten. I BBC-programmet Hardtalk påstår Jimmie Åkesson att hans parti vill ha ett tryggt, öppet och tolerant samhälle. Knappast. Föraktet för invandrare och muslimer kommer för överskådlig framtid att ligga partiet mycket varmare om hjärtat än empati och tolerans.
Läs hela artikeln här: http://www.dn.se/ledare/signerat/en-bekant-retorik
Den intresserade kan också ta en titt på Sverigedemokraterna i Trollhättans hemsida, och med stigande förvåning läsa om hur gruppledaren bl a beskriver sin bakgrund. Detta ska alltså föreställa en politisk företrädare som det är meningen att man ska lägga röster på?!
Någon måste skämta aprillo. Hela året om.

Jag gillar olika

Japp. Jag vill se ännu flera kulturyttringar, och välkomnar både knätofs, läderkeps och slöja. Självklart. Alla ska känna sig välkomna. Oavsett klädsel. Jag blir jätteglad av bilder i reklam och tidningar, som visar oss som vi är. Olika.

Tjatet om burka o dyl gör mig irriterad, speciellt när det kommer från personer som inte vill - eller kan - förstå vad det handlar om. Är det inte lite väl genomskinligt att börja prata om vår omsorg om de burkaförsedda kvinnornas kommande problem på arbetsmarknaden? Hur många av dem ÄR ens på arbetsmarknaden idag? Oavsett så är de burka/slöja/niqabförsedda kvinnorna är inga idioter, de reder sig nog och löser problemet den dag de får en anställning. Hittade ett citat på en webbplats (som jag av principiella skäl inte tänker nämna - eftersom jag inte vill göra reklam för trångsynthet) som gjorde mig riktigt förbannad: "Svenska tidningar förfasar sig över att burkaförbud håller på att införas i flera europeiska länder. Samma kvinnor som vill gömma sej på det sättet föredrar i regel också kvinnlig könsstympning – man ska ju följa traditionen om än det inte har ett skvatt att göra med religion."

Kvinnlig könsstympning handlar mycket riktigt ibland om religion och ibland om något helt annat. Men resten är ett tydligt exempel på hur man tar något som kan vara sant och blandar det med lite populistiskt skitsnack och saluför det som en sanning. Kvinnlig könsstympning - som mycket få kvinnor väljer att utsättas för - förekommer mest på den afrikanska kontinenten, medan burka förekommer i högre grad i asiatiska och arabiska länder. Jag säger som Gudrun Schyman sa, när hon debatterade med Jimmie Åkesson: "du är så okunnig att det är genant att prata med dig".

Rutka

Igår blev jag påmind om sommarens besök i Auschwitz och Birkenau. Jag såg en dokumentär om en polsk-judisk flicka, Rutka, som skrivit dagbok i början av 40-talet, under den period då nazisterna intensifierade sina ansträngningar i Polen att bli av med "det judiska problemet". Hon var då 14 år och gick i skolan som vilken annan tonåring som helst. Sedan kom den period då nazisterna gick från att utnyttja judarna som arbetskraft i sin krigsapparat till att helt enkelt försöka döda alla. Rutka och hennes familj skildes åt och endast hennes far som ansågs arbetsduglig överlevde.
Aldrig glömmer jag det jag såg när vi var i det forna förintelselägret i somras. Den fruktansvärda effektivitet som präglar hela anläggningen. Kilometerlånga järnvägsspår in genom portarna. Sorteringsplats. Byggnader där fångarna överlevde några månader. Gaskammare. Krematorier. Höga skorstenar som spydde ut rök. Avrättningsplatser i 20-metersluckorna mellan husen. Små, trånga celler i mörka källare. Celler utan dörrar, dit fångarna fick krypa in och sedan ställa sig upp, flera människor på mindre än 1 kvardratmeter, med minimala andningshål uppe vid taket. Det tre meter höga, dubbla elstängslet med taggtråd högst upp.
Och så alla de stora rummen. Ett med hår. Ett med resväskor där dess forna ägare skrivit namn och adress. Ett med proteser och glasögon. Ett med bara barnskor. Tusentals.
Arbeit macht frei. Som en spark i ansiktet.
Och Rutka då - hur var hennes liv innan hon dog?
Ja, hon överlevde 6 månader i Auschwitz. Sedan fick hon kolera, och fångvaktare tvingade hennes närmaste cellkamrat att köra henne medan hon fortfarande levde till krematoriet i en skottkärra. Hon bad att kamraten skulle köra henne fram till elstängslet, så att hon kunde ta sitt liv, men den beväpnade fångvaktaren tillät inte det.
Om det varit jag, om det varit någon av mina barn eller mina närmaste. Det känns så overkligt, och ändå är det så NÄRA. Så otäckt nära.