Det finns kurser för allt. I år tycker jag att vi skippar de vanliga kurserna med keramik, skepparexamen och affärsengelska.
I Järna, hos antroposoferna, har de en del intressanta kurser. Som till exempel en kurs i "Rytmisk insmörjning". En mig närstående påstod att det måste vara något snuskigt. Kanske det, men i så fall är det i medicinskt syfte. Jag tycker att det låter som något mycket närliggande massage. Kursen bedrivs på Vidarkliniken, och jag gillar verkligen anslaget. I kursen ingår nämligen också eurytmi (frigörande dans) och konstnärliga övningar.
Grundkurs i rytmisk insmörjning enligt Hauschka/Wegman. Kursinnehåll: Praktiska övningar i rytmisk insmörjning, teori, anatomi, eurytmi, konstnärliga övningar
http://www.forbundetsal.org/index.php?option=com_content&view=article&id=48&Itemid=58
En annan avslappnande kurs tycks vara Vårdagar på Berget med qigongträning omväxlande med lite teori samt avslappning. Övningarna utförs stående och till musik under tre pass per dag. http://www.berget.se/program/visa/qi-gong_ro_och_gldje_genom_rrelse
Sen har vi den här. Stjärnljushealing. Enligt kursbeskrivningen lär man sig att "prata med stjärnorna och använda sig av stjärnljushealing som är en 7-dimensionell vibrationsnivå". Vill du veta mer, följ länken: http://www.sinnligkunskap.se/kurser/stjarnmedvetande/starlighthealing.htm
Det här sista tror jag inte ett skvatt på, men det hindrar inte att det kan vara lärorikt ändå. Alltid lär man sig något, det är min devis.
Visar inlägg med etikett Rörelsefrihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rörelsefrihet. Visa alla inlägg
måndag 24 januari 2011
onsdag 27 oktober 2010
Bär lila idag!
En så superenkel sak som är att bära något lila idag - för att synligt stötta HBT-gruppen - självklart!
Jag har ju redan en faiblesse för lila som synes :)
De som vågar komma ut ur garderoben är värda all respekt.
Att när man är ung, och osäker på det mesta, eller äldre, och smärtsamt medveten om vad omvärlden förväntar sig av en, behöva allvarligt fundera över sin egen sexualitet och både över vad den innebär för en själv och vad andra både skulle kunna och faktiskt tycker om det, kan vara både en smärtsam och långdragen process.
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.asiktstorped.se%2Ftotally-unstraight%2Fbar-nagot-lila-den-27-oktober-for-att-saga-en-sjalvklarhet%2F&h=2d8e9
Jag har ju redan en faiblesse för lila som synes :)
De som vågar komma ut ur garderoben är värda all respekt.
Att när man är ung, och osäker på det mesta, eller äldre, och smärtsamt medveten om vad omvärlden förväntar sig av en, behöva allvarligt fundera över sin egen sexualitet och både över vad den innebär för en själv och vad andra både skulle kunna och faktiskt tycker om det, kan vara både en smärtsam och långdragen process.
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.asiktstorped.se%2Ftotally-unstraight%2Fbar-nagot-lila-den-27-oktober-for-att-saga-en-sjalvklarhet%2F&h=2d8e9
måndag 27 september 2010
Min nästa bil ska bli en liten söt Rover P4
Jag erkänner. Jag gillar bilar. De representerar frihet. Rörelsefrihet.
Mina grundkrav är små. En bil ska t ex starta när man vrider om nyckeln, den ska helst inte ryka som ett ånglok, inte avge egendomliga brända dofter och heller inte dra minst 3 liter soppa per mil. Dörrarna ska gå att stänga helt, och man bör kunna prata med varandra inne i bilen medan motorn är igång.
I början 90-talet körde vi en trilskig Landrover. Vi bodde vid toppen av en backe, i värsta yuppie-området, så det gällde bara att rulla fram eländet till början av backen, ge den en rejäl knuff och så be en bön att den skulle hinna starta ordentligt. Jag minns fortfarande känslan av att vid upprepade tillfällen få knuffa fram denna engelska rishög mellan lyxbilarna, med grannarnas blickar i ryggen. Som ett pittoreskt inslag i deras liv.
Ute på gården står nu gamla Bettan, min stora vinröda vän. Hon hade länge egenheten att man kunde köra en viss sträcka hemifrån, stanna där en stund – och sen vägrade hon att starta igen. Hurra! Tre vrålande ungar, 5 matkassar med frysvaror, ingen vagn – och så en biljävel som har gått i strejk. Lägg till en bilprovningsman med bister uppsyn, och 25 bilar i kö för att få komma in, så blir det riktigt mysigt. Och jag är ingen riktigt praktisk människa. Motorer undviker jag i det längsta. I de här lägena blir det lite svettigt och jag behöver hjälp! Men, min motor-helpdesk ryckte in telefonledes - varje gång - och guidade mig ner genom motorutrymmets gråfärgade kablage och - heureka - bilskrället gick igång.
Hon gick igenom besiktningen den gången. Flying colours, Att hon inte startade var mitt problem, inte deras.
Nu uppfyller hon tyvärr inte grundkraven längre, så hon ska byggas ihop med ovan nämnda Landrover. Hennes underrede, hans kaross. Nyrenoverad motor (hoppas jag ;). Men nån liten söt Rover P4 blir det knappast. Det är ett eget projekt.
Mina grundkrav är små. En bil ska t ex starta när man vrider om nyckeln, den ska helst inte ryka som ett ånglok, inte avge egendomliga brända dofter och heller inte dra minst 3 liter soppa per mil. Dörrarna ska gå att stänga helt, och man bör kunna prata med varandra inne i bilen medan motorn är igång.
I början 90-talet körde vi en trilskig Landrover. Vi bodde vid toppen av en backe, i värsta yuppie-området, så det gällde bara att rulla fram eländet till början av backen, ge den en rejäl knuff och så be en bön att den skulle hinna starta ordentligt. Jag minns fortfarande känslan av att vid upprepade tillfällen få knuffa fram denna engelska rishög mellan lyxbilarna, med grannarnas blickar i ryggen. Som ett pittoreskt inslag i deras liv.
Ute på gården står nu gamla Bettan, min stora vinröda vän. Hon hade länge egenheten att man kunde köra en viss sträcka hemifrån, stanna där en stund – och sen vägrade hon att starta igen. Hurra! Tre vrålande ungar, 5 matkassar med frysvaror, ingen vagn – och så en biljävel som har gått i strejk. Lägg till en bilprovningsman med bister uppsyn, och 25 bilar i kö för att få komma in, så blir det riktigt mysigt. Och jag är ingen riktigt praktisk människa. Motorer undviker jag i det längsta. I de här lägena blir det lite svettigt och jag behöver hjälp! Men, min motor-helpdesk ryckte in telefonledes - varje gång - och guidade mig ner genom motorutrymmets gråfärgade kablage och - heureka - bilskrället gick igång.
Hon gick igenom besiktningen den gången. Flying colours, Att hon inte startade var mitt problem, inte deras.
Nu uppfyller hon tyvärr inte grundkraven längre, så hon ska byggas ihop med ovan nämnda Landrover. Hennes underrede, hans kaross. Nyrenoverad motor (hoppas jag ;). Men nån liten söt Rover P4 blir det knappast. Det är ett eget projekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)