Slacktivism och folkskräck

Smarta mobiltelefoner minskar vårt engagemang i samhället och i andra människor. Din mobiltelefon har förvandlats till en snuttefilt och 99 av 100 stänger ALDRIG av mobilen.  Behovet av att ta kontakt med andra människor minskar, och idoga mobilanvändare tenderar tydligen att ta den "enkla" vägen i kontakten med andra människor. Om det nu finns någon enkel väg? Jo, det kanske är enklare om man inte behöver möta andra människor ansikte mot ansikte och förklara varför man inte vill ha någon kontakt med dem, eller varför man inte orkar just nu. Normalt så anstränger man sig för att andra inte ska bli ledsna eller sårade, men med en technical device i handen, som ett skydd mot omvärlden, så behöver du kanske inte det. Enkelt och praktiskt. Alltid till hands i fickan. Å andra sidan, så kan bekräftelse be a good thing. Ibland behöver man kanske stöd och möjlighet att kommunicera med likasinnade, t ex via communities av olika slag. Där kan det finnas en plats för den som känner sig annorlunda, och där tycker jag att det kravlösa har en plats. Det som är intressant är att det finns en koppling mellan intresset för andra människor  och bekräftelse. Om man ständigt kan få bekräftelse på annat håll, så minskar intresset för att engagera sig "på riktigt". Engagemang i andra kan kosta. Man kan bli sårad. Det kan göra ont. Det kan vara jobbigt. Engagemanget vi får via mobiltelefonerna är enkelt och kravlöst. Man kan få bekräftelse non-stop. Man kan också stänga av när man vill, stänga jobbiga människor och situationer "ute", bara inte svara eller välja själv när man vill engagera sig. Som grädde behöver vi inte stå för vårt själviska beteende, som normalt inte är socialt accepterat, utan kan huka oss i floskler som "det är så här det är". Nej, det är inte så här det är - det är såhär vi har skapat det.

Truth and dare

Sanningen är ett relativt begrepp, sägs det.  Fast så är det ju inte. Antingen är det sant det man säger - eller också inte. Det enda som är relativt är väl hur man själv väljer att se på det. Vi ljuger om vi tror att vi kommer att vinna något på det.  Men lögner kostar kraft. Och självrespekt.  Att ljuga är att inte våga visa sig som man är, och budskapet man skickar till sig själv är att man är usel. Att man inte duger och därför måste ljuga för att upprätthålla andras bild av en. Men det enda man upprätthåller är en livslögn, som bygger en massiv inre stress, korrumperar självkänslan och kan leda till depression. Kanske kan du ljuga för andra, men aldrig för dig själv. Livet blir enklare om man är ärlig. Då är du fri på riktigt. Både du själv och andra vet vem du är. Du står stadigt på jorden. Ingen kan komma och säga att han eller hon minsann vet saker om dig som kan komma ut "om" this or that. Visst, visst. Bring it on. The cat is already out of the bag.

Hoppet är det sista som överger människan

Tittar just nu på United 93, filmen om den fjärde flighten som den 11 september störtade i Pennsylvania.
Gode gud vilken kamp för livet, eller kanske en kamp för att behålla hoppet i en hopplös situation. 15 minuter senare gav visst USA:s president tillåtelse att skjuta ner kapade flygplan. Men det hade knappast hjälpt dem som satt i något av de fyra flygplanen.
Intressant är också att vi ska uppmärksamma 9/11 tio år senare, medan det inte är värt primetime att meddela att miljontals barn dör av svält just nu idag. Det ständiga aktuellhållandet av händelserna för tio år sedan kanske mest syftade till att rättfärdiga kriget i Afghanistan?
Om man vill göra skillnad för någon som behöver hjälp idag, spendera några spänn här:
https://www.rb.se/vartarbete/internationellt/krig-och-katastrofer/pagaendeinsatser/ostafrika/Pages/default.aspx

Other kids did it

Fast man är vuxen kan man hemfalla till att skylla sitt beteende på någon annan. Faktum är att det är den allra enklaste vägen när man vill skydda sig själv. Det är någon annans fel att jag gjorde så här, att det blev som det blev. Det beteendet och den metoden finns överallt. Man vill gräva fram en syndabock, som man kan skylla på, kanske straffa - och sedan glömma/förtränga hela saken. Ofta är det otvivelaktigt fler kockar i soppan. Men det har mindre betydelse. Det finns bara en enda person som kan - och bör - stå till svars för det man gör - man själv. Oavsett vad som hänt så har man som vuxen ett eget ansvar.
I svåra stunder sätter man också gärna sig själv främst. Det är ett sätt att överleva, och i en pressad situation har man kanske ingen annan metod. Det viktigaste är att man lär sig något av det. Att man är visare nästa gång. Att man då kan visa kärlek även för andra.

Allra käraste lilla syster

I somras när vi kom hem från vår bilresa i Europa, så var jag så jävla upprörd över vad jag sett längs motorvägen upp mot Gdansk. Jag såg alla dessa småtöser för min inre blick, och funderade över deras liv och framtid. Så jag googlade på trafficking, på gatuprostitution, på EU-kommisionens  och Interpols insatser mot denna vår moderna tids slaveri.
Via en tråd kom jag in på Flashback. Flashback är en konstig webbplats; proppfull av åsikter som gör en mörkrädd. ALLT är tillåtet, och en del är verkligen saker som inte tål dagens ljus. Om man vill veta vad som rör sig i djupet av folksjälen så kan man ta en tur dit. Det är som en tur i en irl spöktunnel.
Där diskuterade man på en tråd hur hororna i östeuropa är. Som en grupp. Gud förbjude att man skulle se dem som människor, för om de var människor måste man kanske möta dem som jämlikar. Den kvinnosyn som gavs luft här, är en föråldrad omänsklig kvinnosyn som jag aldrig kan acceptera. En kvinnosyn som handlar om att kvinnor är till för männens höga nöje. Att kvinnor bara är "tits and ass", och att det räcker med det. Att kvinnor ska vara jävligt nöjda med det männen ger dem, vad det än är. Hur lite det än är, så ska de tacksamt ta emot.
En grupp ryggdunkande svin i människoform lät klövarna dansa över tangetbordet: "hororna i Krakow var jävligt fina, men alldeles för dyra". Det diskuterades hur man skulle gå tillväga, var man fick mest valuta för pengarna, och tog en sväng om hur tjejerna i Sverige var så jävla tjuriga och krävande att man måste åka utomlands för hitta nån som var kåt, glad och tacksam.
De finns överallt, dessa osäkra män som egentligen bara vill ha kärlek, men som av olika skäl är oförmögna att närma sig en kvinna på lika villkor. De borde lägga sig på terapisoffan hela bunten, men då måste man ju tyvärr börja granska sig själv. Och i deras fall kan det kan bli riktigt otäckt.

Länk till Interpol: http://www.interpol.int/Public/THB/default.asp

Compassion

Compassion creates a positive, friendly atmosphere.
With such an attitude, you can create the possibility of receiving affection or a positive response from someone else. If the other person doesn't respond to you in a positive way, your own feeling of openness gives you the flexibility and freedom to change your approach as needed and still allows for the possibility of having a meaningful conversation with them.  (Lama Pema Dorjee)