Plötsligt händer det

Det tog 10 månader. Tio månader sen jag låg i badet på ett hotell i Berlin och bestämde mig för att gå en yogautbildning, till att jag höll ett pass där jag kände att jag kanske faktiskt kan ge något vidare till mina deltagare. Den känslan kan man resa långt på.
Jag har bara tagit mina första steg på min yogaresa. Ett livsprojekt, som tycks ha en egen väg, där jag får följa med. Jag vet att jag blir glad av yoga, att den gör märkligt mycket gott på flera olika sätt. Den har stärkt mig, hjälpt mig och ökat min acceptans, både för mig själv och för andra.
Jag vet inte om jag ska bli en certifierad yogalärare. Och det är helt OK. Kanske blir jag något annat. Jag har bestämt mig för att låta det bli som det blir. Jag tar det som det kommer. Hjärtat/intuitionen/magkänslan får styra. Det kommer att bli bra, vad det än blir. Jag litar på min känsla nu.

 

Yogaretreat

Så var det dags igen. Yogalärarutbildningens andra tillfälle, denna gång som en retreat på fyra dagar. Och hej kom och hjälp mig vad jobbigt det var! Upp varje dag halv fem, för då började dagen med morgonyoga och meditation - och sen bara köra. Varje dag hade vi fyra pass yoga, och när det (äntligen) tog slut kl 20 på kvällen, så var jag som en trasa. Både kroppsligt och själsligt. Kroppsligt av att ha farit upp som ett skott vid halv fem, för att ha yogat och mediterat i ca 10 timmar och själsligt av allt det som farit genom huvudet under dagen. Det var en renande upplevelse på fler än ett sätt. Vi åt helt vegetarisk mat. Inget socker. När man är omgiven av sitt lag, som har liknande mål, så är det lättare att låta bli sådant som kaffe, kött och socker. Min enda eftergift var att komplettera frukosten med en korvskiva till frukosten och en liten slurk svart kaffe. Redan på lördagen (vi höll på från fredag 9.30-måndag 16) kände jag mig rejält matt, och tveksam till om jag skulle orka fyra fulla dagar. Men det gjorde jag förstås, för samtidigt som jag var trött så var jag också på något obeskrivbart sätt märkligt energisk någonstans därinne i kroppen. Det är en känsla som jag för övrigt haft sen jag började med yoga lite mer regelbundet. Piggare. Mer motståndskraftig. Mer fokuserad. Jämnare humör. Modigare. Meditationen är en bidragande orsak, men även yogan i sig jobbar på kroppen och sinnet på något lite mer under-cover sätt. Det är mycket spännande!

Yoga!

Aahh! Jag gjorde det! Jag började på min yogalärarutbildning! 

I helgen började det. Och det är fantastiskt. Inspirerande. Tokroligt. Spännande. Alla positiva epitet som handlar om att göra något nytt, att hoppa rakt ut utan att veta var man landar. Tillsammans med människor som man inte vet något alls om. Det enda jag vet är att de är beredda på att lägga tid och kraft på att lära sig mer om yoga.

Jag är inte så van vid det, och det är förstås en del av hela upplevelsen.

Jag går en ettårig internationell lärarutbildning i Kundaliniyoga. Litteraturlistan är som en godispåse om man gillar att läsa om yogans verkningar i människokroppen. När vi fick våra böcker så var det som att få en julklapp redan i september!

Visst finns det en hel del snack, som t ex att den energi man skapar i sitt utövande går in genom fötterna och ut genom huvudet, och att man därför bör vara barfota men med mössa. Men jag kan ta det. Och jag gillar själva bilden att "energi"/kraft/inre styrka (eller vad man nu vill kalla det) kommer från jorden. Vi kommer att ha minst 2 internationella lärare, amerikanska yogis som numera bor i Italien. Avdankade hippies om du frågar mig. Men även avdankade hippies kan vara fantastiska och inspirerande. De kan sjunga trollbindande mantras och berätta långrandiga historier den spiritual teacher (en sikh vid namn yogi Bhajan) som ligger bakom hela konceptet med Kundaliniyoga.

Det här yogi Bhajan-snacket gör mig (som alltid när det gäller andliga ledare) skeptisk. Jag har ett starkt mentalt motstånd mot idoldyrkan på det sättet. MEN att gubben ifråga var duktig på yogans välgörande inverkan på oss människor tror jag inte jag behöver tveka om.

Så jag kör på. Läxa till nästa tillfälle är Suriya Kriya. Det ska genomföras varje dag.

Upp- och nervända ställningar

Nej, tyvärr. Det handlar inte om sex. Inte den här gången.
Det handlar om att stå på huvuder. Vilket sägs inte vara är så svårt. Med rätt tenik är det nog lättare än man tror. Fast det hjälper förstås om man är lite vältränad, eller har något som påminner om balans.
Det sägs vara en föryngrande ställning. Kanske det, men det är nog mest för att ställningen motverkar gravitationskraften. Let me put it this way: det som kanat någon decimeter närmare fötterna, kanar vid huvudstående åt andra hållet. Tyvärr lär man få stå kvar där uppochner för att behålla effekten. Lite opraktiskt i längden.
Sä här gör man (och t o m jag kunde nästan). Min "yogamaster" Eva är kung på det här. Mot en vägg känns det lugnare, och kanske kan du stå där en vecka. Eller 2 minuter.

Hur svårt kan det va??

Min kompis sa att det här med yoga och pling-plong, det måste du släppa! I alla fall temporärt. För det är skittråkigt att läsa om, för de inte redan frälsta. Kanske det. Det är mycket som snurrar i huvudet, och som jag skulle vilja hinna, vilja välja, kunna löpa linan ut med. Yogan är en sån löpa-linan-ut-aktivitet. Det är själen och köttet i ett, där själen tänker att "hur svårt kan det vara med lite yoga??" och kroppen svarar att "försök själv att stå i plogen med knäna vid öronen i tre minuter, så får du känna hur svårt det kan vara!!". Visst är det skönt att stretcha, men det är en hel del annat också. Min mage korvar sig, höftkulorna och knäna knakar hörbart, det känns som om jag ska få kramp när jag står stilla (ibland får jag det) och balansövningarna brukar resultera i att jag ramlar omkull. Ibland känns det mer som lyteskomik än något annat. 

Yoga och meditation och healing

Har varit på yoga- och meditationshelg. Pratade med en kompis om det, och insåg när vi pratade om det att att det kanske är rätt förutsägbart att det är just kvinnor i min åldersgrupp gör den här resan inåt. För min egen del handlar om att jag behöver lyssna lite mer på mig själv, och fundera på vad jag faktiskt vill uppleva.  Kanske är det detsamma för andra. När det gäller yoga är jag övertygad om dess välgörande effekter. För det känns så bra i kroppen att utöva det. Man tänjer, stretchar och sträcker ut, men på ett snällt sätt. Man tränar andningteknik, balans, fokusering och kroppskontroll, där man står i Trädet (Vrksasana på sanskrit).

Fast jag har inte precis den där balansen ännu. Far from. När jag står i Trädet har jag den ena foten strax ovanför fotknölen på den andra, det räcker för mig.

Men det var inte bara yoga, det var musikmeditationer också. Det var helt nytt för mig. Meditera gör jag ju, men till dundrande musik? Sittande i ring med andra, med brinnande ljus i mitten? Med en ledare som enligt uppgift både utövar healing, har kontakt med den andra sidan, och ser positiva energier som ljusfält mitt ibland oss? Nej, det var något helt nytt. Ska jag vara helt ärlig så kändes det ganska udda, och lite skrämmande. Närvaro från "andra sidan"? Spooky.
Omöjligt för mig att förstå, så jag bara lyssnade, som när man lyssnar till en sagoberättare. Och kanske är det tokudda - men so what? Jag tyckte mycket om den kvinnan som ledde meditationerna, och det är faktiskt helt OK att vara lite galen. Jag har en känsla av att livet blir lättare att bära då.

Ät med kärlek

En kvinna på yogadagen berättade att hon skulle ha en kurs i yogisk matlagning. Det är vegetarisk matlagning med en lite mer vördnadsfull inställning till själva ätandet, om jag fattat rätt. Känns lite som yogisk dresscode, om du frågar mig.
Rofylld ska man sitta där och långsamt gnaga på en morot, medan man drömskt stirrar bort i fjärran. Det ska ta en timme att äta en apelsin. Av kaffe och sprit får man ångest, så det går bort. Tugga meditativt. Och så vidare. Visst, visst, det låter ju bra det där. Men det är ju helt orealistiskt. Med ett jobb på vanlig kontorstid eller en skock hungriga ungar känns det som överkurs.
Ibland blir det för mycket av den där lugna, inkännande, vegetariska, oblekta, foträta stilen. Det kan vara hårt grupptryck på att aldrig ifrågasätta var fan de där "kosmiska energierna" kommer ifrån, eller att nänma något så sataniskt som halvfabrikat och ständigt tänka psykologi, ekologiskt och långkok. Efter ett tag vill jag bara äta mamma scans köttbullar, läsa svensk damtidning, skrika och färga håret grönt.

Fast jag tror på det där med att äta med kärlek. Till maten, till dig själv och till andra.

Yogisk dresscode

Jag har varit på yogadag. Underbart skönt. Avslappnande, inåtblickande, utsträckande och mentalt givande.
Jag är mer än nöjd. Men mitt i allt detta mjuka, avslappnande, närvarande finns så vanliga saker som dresscode. Så klart att det finns, men jag blir ändå lika förvånad varje gång. Där sitter dessa själsligt djupa människor med till det yttre god kontakt med sitt inre och har - dresscode. Det SKA vara vita eller beiga mjuka, tunna kläder. Det SKA vara en sjal, istället för en filt. Det SKA vara någon sorts huvudbonad, helst en virkad vit sak. En kalottliknande skapelse nertryckt på skallen. Eller turban. Nybörjarna ligger på liggunderlag med en plyschfilt över sig. De "blivande yogalärarna" ligger på yogamattor, gärna med något mellanlägg i form av ullmatta eller fårskinn, iförda sina vita klädnader, tunna vita schalar och mössa inomhus.
När någon frågade vad eldandning skulle vara bra för (det känns ibland som att hyperventilera och det är inte skönt), så säger en av ledarna att man ska andas genom näsan, och "pumpa" magen in och ut, och att det gör att man får upp den underbara energin och därför är det bra. Punkt, slut. Vilken energi? Den som kommer av att blodflödet ökar iochmed att magen trycks ut och in?
De här ledarna utbildar yogalärare. Ett tips är att grundläggande fysiologi borde ingå i kursen, inte bara det där svamlandet om energin som är till intet förpliktigande och gör att talaren framstår som mer eller mindre kokko. Yoga är nyttigt och människor mår bra av det. Precis som all annan träning. Det behöver inte vara omgivet av rosa dimmor eller mystik eller vita schalar för att vara bra. Man behöver inte tro på något för att yogan ska funka. Den funkar ändå.
Spare me the bullshit.

Omstart

När jag känner att det håller på att bli för mycket på en gång, lite för stressigt, lite för mycket att komma ihåg... så brukar jag sätta mig ner, lägga händerna i knät, koppla in datorn, sätta på mig hörlurarna och lyssna på någon guided meditation på youtube.
Motion funkar förstås också som stressänkare, men ibland - som kvällstid under den här årstiden -  är det för kallt, för mörkt, för halkigt. Och det enda som behövs är en stunds lugn. Det är för många fönster öppna samtidigt ;)
Jag behöver helt enkelt "starta om".

Solhälsning

Nytt år, nya möjligheter.
Men man kan börja med en dag, och ta ett steg i taget.
Yogans solhälsning känns ett lagom utmanande sätt för morgontrötta mig att börja dagen. Förmodligen vaknar jag först någonstans vid steg 5.


Det finns enligt de redan frälsta en mängd fördelar:

• It keeps all internal organs, stomach, intestines, pancreas, spleen, heart and lungs, healthy and strong. Also muscles of external body parts, chest, shoulders, hands, thighs, legs becomes healthy and strong.
•  It makes spine and waist flexible by removing disorders.
• It improves blood circulation in the body which removes skin diseases.
• It burns calories, improves weight loss and complete health, fitness.
• It keeps the digestive system perfect.
• Mental and physical energy levels are balanced.
• It provides power to our soul and body, maintains mental peace, memory, power, strength.
• Reduces ageing of the body, hair fall and graying, keeps diseases away.
• It’s also very useful for women to maintain beauty, keeping the body in shape by reducing extra fat and flat abdomen.
• It helps to cure menstrual irregularity and easy child birth.

Hm. Jaja. Visst kan det säkert bidra till ovanstående, men för egen del så är jag helt nöjd med om det mjukar upp musklerna inför dagens vedermödor.

 

Ong namo guru dev namo

Mantrat ovan betyder ungefär "jag böjer mig för min inre visdom", och ansvänds som en startsignal till kroppen. Så att den ska fatta att nu är det yoga som gäller. Lite som att ringa i klockan tillsammans med Pavlovs hundar. Så inleds passet. Man sitter i meditationsställning, med handflatorna lätt pressade mot varandra, tummarna mot bröstkorgen, och sjunger mantrat tre gånger för att börja.
Det måste vara något med den där yogan för den gör mig faktiskt underbart lugn och harmonisk.
Jag längtar dit. Jag som aldrig själsligt verkligen längtat efter friskvårdpass, kan känna yogasuget redan på lördagen. Visst kan det vara skönt att motionera, men handen på hjärtat - hur många gånger menar man inte att det är skönt EFTERÅT?
Min yoga handlar inte för fem öre om prestation. Att bara vara där räcker. Den milde yogalärarens avslutande spel på gongen sänder ljudvibrationer ut i rummet, som fortplantar sig in i ens medvetande och på något sätt håller kvar åtminstone mig i den mentala vilan. Det är fantastiskt.
Jag minns ett prova-på-pass jag var på en gång. Poweryoga var det nog. Man skulle andas och flytta fötter och armar och händer och räkna och böja ryggen och magen och sträcka ut och krypa ihop, och andas! Glöm inte att andas! ropade ledaren flera gånger. Hur fan skulle man kunna glömma att andas? Då tuppar man ju av. Så vi kom nog ihåg att andas, samtidigt som vi undertryckte skrattanfall i ryggposition med ett knä vid vardera örat och knäskålarna i golvet. Då får man magkramp, kan jag meddela ;)

Plingplong och rökelse

I södra dalarna finns en mysig by som heter Stjärnsund. Den ligger precis vid den tre mil långa sjön Grycken. I byn finns ett gäng gamla grönavågare som driver en kursgård som heter Fridhem. Där finns en liten ekobutik, en ekologisk servering, en andrahandsaffär och ett omfattande alternativt kursutbud. Det är ingen underdrift att säga att de är befriande (eller galet) öppna för det mesta inom rökelse, plingplong och personlig utveckling. I dagsläget finns bl a frigörande dans, feng shiu, meditation och oneness workshops på programmet.

För några år sedan var jag där med familjen, och gick över en gårdsplan, då plötsligt en kvinna slängde upp sin ytterdörr och kom utrusande ur sitt hus mot mig. Hon närmade sig, hojtandes och viftandes med armarna upp mot huvudet, "Ditt chakra, ditt kronchakra! Det är fantastiskt!! Din aura lyser så starkt, jag har aldrig sett något liknande!" Det visade sig att hon suttit inne i sitt hus, sett detta fantastiska kronchakra vandra förbi, och nu bestämt ville att jag skulle följa med henne så att hon kunde få titta närmare på det, "läsa det" som hon sa.
Aldrig i livet, tänkte jag då, att jag följer med henne någonstans. Kärringen är ju uppenbart heltokig. Vem vet vad hon kan hitta på. Så jag vände på klacken och gick tillbaka samma väg som jag kommit.

Om någon kom och sa det till mig idag, så skulle min attityd vara en helt annan. Inte för att jag tror på allt jag hör eller ser, utan för att jag är beredd att lyssna. Livet blir så mycket roligare då :)

Meditationsövning

Dags för en meditationsövning, med några ord (från min terapeut) på vägen.

Det du känner inte är fel, eftersom det är vad du känner.
Det enda du kan förändra är dig själv och ditt sätt att förhålla till dig till, och agera på, det det du känner.

En meditationsövning för avslappning - meditations for moms (baserad på chakra-tanken)

Mantra

Idag var jag på yoga igen. Avslappning, meditation och stretch. Under de avslutande tio minuterna satt jag med händerna mot hjärtat och sjöng ett indiskt mantra. Tankarna vindlade som vanligt.
Innan jag gick dit börjde jag skriva ett inlägg om hur mycket dumt man kan slänga ur sig, vad man kan få höra, och hur de elakheterna alltid finns kvar. När orden väl lämnat munnen så finns de kvar någonstans hos någon. Man vet själv vad man sagt, och man vet hur motparten uppfattade det.
Kanske var det sant just då, in the heat of the moment, men man har ändå inte rätt att såra någon annan. Förlåt är ett litet enkelt ord - som vi gott kan använda mer av.

Men en stunds stillhet sätter fart på hjärnan, och efter meditationen har jag bestämt mig för att inte följa upp den där tankeslingan. Goda tankar föder goda känslor, och just nu vill jag bara tänka goda tankar och låta goda ord lämna tangentbordet.

Yogahäxa

Att jag börjat på nån konstig yoga har inte gått spårlöst förbi barnen.
"Mamma, när du blir en yogahäxa, så kan du få ha grått hår", säger storasyster. "Och bruna tänder", fyller lillasyster hjälpsamt i. Man tackar. Inga problem med att se ut som ett spöke alltså. Gudskelov att den yngre generationen är så tolerant mot sina föräldrar ;)
Då kanske man kan slippa spruta in botox i pannan eller suga bort något (eller några) skålpund kött. Varje människa äger sin egen kropp och ska få välja själv, men den där läskiga objektifieringen ligger på lur där någonstans.
Fast lite vitare tänder vore kanske inte så dumt.

Yogahäxa eller ej, jag känner ungefär lika vig ett grillspett. Tufft tempo på jobbet gör inte saken bättre. Knäna knakar och låser sig när jag ska sitta i meditationsställning. När jag sa det till meditationsläraren tittade han medlidsamt på mig och sa att jag helt enkelt måste träna meditationsställning oftare. "Varje dag" (samma uttal som Mark Levengood). OK. Aj.
Jag får ta med i beräkningen att detta är samma man som föreslog att man skulle stå i brygga och titta på TV, och som rekommenderade havregrynsgröt till frukost mot inflammation i meniskerna.

Det är bara att bita ihop. Den potentiella yogahäxan måste ta sig i kragen och börja stretcha på allvar. Snart dags att börja med löpträning igen. Tyvärr känner jag mig grymt otränad nu igen (man degenerar snabbt), och att det vore rena lyteskomiken att stappla iväg på en löprunda.
Grannarna skrattar väl ihjäl sig när jag haltar förbi.
Nackdelen med löpning är att det är så fasansfullt jobbigt i början, men det finns också fördelar; ingen utrustning att tala om - bara bra skor, inga tider att passa, billigt. Och det är mindfulness i kubik. Det är här och nu hela tiden, där det är nästan en fördel att det känns som om man ska kräkas. Med 95% av maxpuls orkar man inte hålla ihop några längre resonemang i skallen. Då är varje kilometer en kamp mot köttet.

But - if there's a will, there's a (hard) way :)