Om man får drömma

Och det får man. Eller man gör det vare sig man vill eller inte.
Oftast är mina drömmar otydliga och surrealistiska. Men ibland är de nästan som sanndrömmar eller som ett budskap från mig själv. Jag vaknar matt och omtumlad och känner det som om jag fått en rejäl själslig käftsmäll. Ibland finns där en känsla som är svår att skaka av sig. Som att jag fått veta något viktigt, som jag behöver ta till mig och fundera på.
Vissa drömmar kommer tillbaka. Ibland drömmer jag mina uppstressande resedrömmar. De går ofta ut på att jag är på väg ut till Arlanda, men att jag när jag väl är där inser att jag glömt passet. Jag kastar mig in i en taxi som tar mig tillbaka till hemmet, och hämtar passet. Väl ute på Arlanda igen, xxxx antal kronor fattigare, inser jag att jag glömt väskan hemma. Och sådär håller det på.
Men drömmar kan också vara rena galenskaperna. För några veckor sen drömde jag att jag åt på en ryamatta. Det vill säga att jag tog faktiska bett av den, tuggade och svalde. Den var seg, torr och smakade damm.
Jag undrar hur jag ska tolka den drömmen?

Hopp

Hoppet är det sista som överger människan. Och det med rätta. Hopp är en tålig planta som kan växa trots en ogästvänlig miljö. Hoppet kan ge styrka och mod att fortsätta det man påbörjat. Det är fantastiskt att våga hoppas, att våga tro att det ska bli bra. Att tillåta sig att vila i förvissningen att alla vägar slutligen bär till Rom, oavsett vilka genvägar och senvägar man tar i livet. Det blir nog bra till slut.

Dreamers

Läste en banner för en blogg om en flicka som presenterade sig som "en vanlig tjej med stora, för stora drömmar". Vem fan säger att man har för stora drömmar? Eller att de drömmar man har är fel? Eller att man är fel person för att drömma så här? Ingen har den rätten, inte ens man själv mot sig själv. Varför i herrans namn ska man med alla medel ner på jorden? Där är man ju redan.

Lår drömmarna flyga fritt!

Svarta hål del 3

Svarta hål är farliga saker.
http://www.youtube.com/watch?v=P5_Msrdg3Hk

Life, the universe and midlife-crisis

Häromdagen skrev jag om att jag jobbat för att uppnå balans i livet. För man förändras ju. Det som funkade förr kanske inte funkar längre, åtminstone inte på samma sätt. Man kanske vant sig vid sånt som man egentligen inte alls vill vänja sig vid. Vant sig vid att stressa, eller att säga ja när man borde säga nej. Att försöka hålla alla nöjda, och glömma sig själv. Vant sig vid att resa fast man egentligen vill vara hemma, eller tvärtom. Vant sig vid att fly fast man helst vill stanna kvar och ta tjuren vid hornen. En av mina kloka kompisar brukar kalla det en mittlivskris. Den där lilla personliga krisen som för en del av oss kommer då barnen blivit lite större, då man plötsligt har egen tid igen, tid att tänka, möjlighet att välja lite mer själv och att realisera det man vill. Det behöver inte alls vara något stort eller svårt eller omvälvande. Små saker kan ge stor effekt på livets gungbräda.

Några tips för bättre balans i livet:
Kommunicera - Skapa bättre kontakt med dina medmänniskor. Säg vad du själv vill istället för att säga vad den andre gjort för fel.
Beröm - Beröm dina medmänniskor, kollegor, kära. En gång för mycket är bättre än en gång för lite.
Älska - Försök se saker ur andras synvinkel. När du känner kärlek till dina nära, ge dem en kram. Kyss din käraste en gång per dag.
Vila - Ta det lugnare, unna dig att ligga på soffan en kvart om dagen och göra absolut ingenting
Njut - Lyssna på din favoritmusik en halvtimme i veckan, sätt lite guldkant på tillvaron
Göra - Rensa bort gammal skit, t ex möbler du inte gillar, måla om, dröm och sen - gör det! Går det åt pepparn så kan du göra om. Jo, det går faktiskt.

Wish Lantern

På nyårsafton skickar jag upp en önskelykta mot himlen.
Med den ska följa med önskningar om ett gott nytt 2011.

GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hiv-smittad i Odessa

Läste idag om hiv-smittans utbredning i Ukraina. Jag blir så fruktansvärt upprörd när jag läser om de prostituerades villkor i länder där alternativen till försörjning är få. Deras tillvaro är slavens tillvaro, inget annat. De som utnyttjar deras situation... och behandlar människor som engångsartiklar.. jag saknar ord för det beteendet.
I Ukraina är 1,6 % av den vuxna befolkningen smittad av hiv, dvs mer än 1½ av hundra. Landet har den snabbaste ökningen av antalet hivsmittade i Europa. Det är inte längre sprutnarkomaner, homosexuella och prostituerade som drabbas värst. Idag sprider sig sjukdomen oftast genom samlag utanför de traditionella riskgrupperna, dvs av män som köpt sex av prostituerade eller som tidigare missbrukat droger och som sedan smittar sin hustru eller andra kvinnor.

Länk till en hjälporganisation för drabbade av HIV och aids i Ukraina:
http://www.aidsalliance.org.ua/cgi-bin/index.cgi?url=/en/gfund/center/odessa/index.htm

I somras reste vi genom Serbien, Rumänien, Ungern och Polen. Gatuprostitutionen finns överallt, men allra mest skar det i hjärtat när vi åkte genom Polen. Det gjorde mig så ont att se dem stå längs vägarna. Dessa flickor är någons barn. Någons syster. Kanske någons mamma. Att fundera på hur deras framtid ser ut känns än mer hjärtskärande. Deras vidriga hallickar (som man skulle vilja spöa upp) är aldrig långt borta, alltid redo att tvinga, att slå, att hota dem till lydnad, allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt på dessa flickors lidande.

Den 1 december är det World Aids Day. Fira den genom att hjälpa någon!

Aliens in the house

Om man tänker sig att vi bara aktivt använder 10 procent av hjärnans kapacitet för att t ex formulera vilka drömmar som betyder något, så förklarar det kanske varför jag formulerar så very-very-very-down-to-earth-drömmar som att "ha får". Vilket i och för sig inte är något fel, men får är ganska korkade djur. Jag måste nog fundera på det där.

De övriga 90% av kapaciteten kan åtminstone konsten att leva rövare nattetid.
För ett tag sen drömde jag att jag tog in på ett hotell. Jag kom sent, så det fanns bara ett rum kvar. Och det var jag tvungen att dela med två andra. Jag fick en nyckel och gick till mitt hotellrum, låste upp och gick in. Mina två rumskamrater var redan där.
De var aliens från yttre rymden. Vita, tunna, smala kroppar och kolsvarta ögon utan pupiller. Spetsiga huvuden. Inga synliga öron. Kalla som fiskar stod de där och glodde på mig. Och teg. De var onda till sinnet, det såg jag direkt. Men kanske hade de ändå tillräcklig hyfs för att man skulle kunna dela rum med dem, tänkte jag, och f ö hade jag ju inget val.
Hur som helst, så vaknade jag mitt i natten av att en av dem försökte strypa mig.
Men det fanns fortfarande inget extra rum, och de där två hade inte för avsikt att flytta på sig, så jag fick ge mig iväg. Jag tog all min packning och mina lakan och gick för att leta reda på en egen säng någonstans. Och någonstans bland alla korridorerna hittade jag faktiskt ett jättestort rum, med en säng i vardera änden. Den ena var ledig, så den tog jag, och i den andra sov min bror.
Där sov jag sedan gott hela natten.

Alla drömmar i en lång lista

Allt man vill, fantiserar om, kan tänka sig eller bara funderat på nån enstaka gång. Som en brainstorming-övning med sig själv. Blandaren-style, dvs inget är för dåligt, galet eller världsfrånvänt. Allt ska med i maxlistan. Skit samma om det är möjligt eller inte. Om det inte är möjligt idag så kanske det är möjligt imorgon eller om ett år. Eller om fem år. Världsliga ting som ekonomiska begränsningar, till synes olösliga praktikaliteter eller brist på självförtroende göre sig icke besvär med att närvara.
För att förstå vart man ska måste man ju ibland fundera på vad det är man faktiskt vill. Vad man drömmer om. Om man vill tusen saker, so be it. Visualisera. Konkretisera. Agera. Utan handling ingen förvandling.

Här är ett utsnitt ur min lista (som är mycket lång):

• Gå en pilgrimsvandring
• Jobba som volontär
• Ha får
• Bo på landet
• Lägga in värmeslingor i golvet i tvättstugan
• Byta hus i två månader med någon i Australien eller Sydamerika
• Ha gårdsloppis (typ allehanda skänkes mot avhämtning, alternativt allting säljes för 5 kr styck)
• Göra mig av med möbler som jag inte tycker om
• Bygga en grovingång
• Fixa maskerad för barn och vuxna
• Hyra ett hus vid havet
• Börja med yoga (gjort)
• Skriva mer (gör)

Min nästa bil ska bli en liten söt Rover P4

Jag erkänner. Jag gillar bilar. De representerar frihet. Rörelsefrihet.
Mina grundkrav är små. En bil ska t ex starta när man vrider om nyckeln, den ska helst inte ryka som ett ånglok, inte avge egendomliga brända dofter och heller inte dra minst 3 liter soppa per mil. Dörrarna ska gå att stänga helt, och man bör kunna prata med varandra inne i bilen medan motorn är igång.

I början 90-talet körde vi en trilskig Landrover. Vi bodde vid toppen av en backe, i värsta yuppie-området, så det gällde bara att rulla fram eländet till början av backen, ge den en rejäl knuff och så be en bön att den skulle hinna starta ordentligt. Jag minns fortfarande känslan av att vid upprepade tillfällen få knuffa fram denna engelska rishög mellan lyxbilarna, med grannarnas blickar i ryggen. Som ett pittoreskt inslag i deras liv.

Ute på gården står nu gamla Bettan, min stora vinröda vän. Hon hade länge egenheten att man kunde köra en viss sträcka hemifrån, stanna där en stund – och sen vägrade hon att starta igen. Hurra! Tre vrålande ungar, 5 matkassar med frysvaror, ingen vagn – och så en biljävel som har gått i strejk. Lägg till en bilprovningsman med bister uppsyn, och 25 bilar i kö för att få komma in, så blir det riktigt mysigt. Och jag är ingen riktigt praktisk människa. Motorer undviker jag i det längsta. I de här lägena blir det lite svettigt och jag behöver hjälp! Men, min motor-helpdesk ryckte in telefonledes - varje gång - och guidade mig ner genom motorutrymmets gråfärgade kablage och - heureka - bilskrället gick igång.

Hon gick igenom besiktningen den gången. Flying colours, Att hon inte startade var mitt problem, inte deras.
Nu uppfyller hon tyvärr inte grundkraven längre, så hon ska byggas ihop med ovan nämnda Landrover. Hennes underrede, hans kaross. Nyrenoverad motor (hoppas jag ;). Men nån liten söt Rover P4 blir det knappast. Det är ett eget projekt.