Väx upp

Under sommaren hörde och läste jag flera historier om hur kvinnor och barn hade missbrukats, förnedrats, och försvunnit. En karl hade åtalats vid Solna tingsrätt för att bland annat ha slitit med sig sin 7-åriga dotter, åkt ner till en sjö och slängt henne i det kalla vattnet med kläderna på. Minst en kvinna var försvunnen efter att ha grälat med sin sambo. Två utvecklingsstörda medelålders kvinnor i Österrike hade lyckats rymma efter att ha varit inlåsta i källaren i sina föräldrars hus sedan 1970-talet. En pappa i Umeå hade knivdödat sin 7-årige son efter att mamman cyklat till jobbet. Men vad fan är det fråga om??

De här förbannade kräken som ger sig på de som är mindre och eller förvarslösa har kanske inte lärt sig att hantera sina känslor på ett fungerande sätt i samhället. När det slår slint i skallen på dem, så glömmer de allt de någonsin lärt sig om medmänsklighet eller respekt eller självkontroll. De tror att de måste få, att just de har rätt att få eller göra som de vill i just detta ögonblick. De beter sig som retarderade tvååringar i en vuxen människas kropp. För helvete - VÄX upp!!

 

Skattefinansierad verksamhet

Kärleksbudskap från Gud

Den här är bara för bra.

Rutka

Igår blev jag påmind om sommarens besök i Auschwitz och Birkenau. Jag såg en dokumentär om en polsk-judisk flicka, Rutka, som skrivit dagbok i början av 40-talet, under den period då nazisterna intensifierade sina ansträngningar i Polen att bli av med "det judiska problemet". Hon var då 14 år och gick i skolan som vilken annan tonåring som helst. Sedan kom den period då nazisterna gick från att utnyttja judarna som arbetskraft i sin krigsapparat till att helt enkelt försöka döda alla. Rutka och hennes familj skildes åt och endast hennes far som ansågs arbetsduglig överlevde.
Aldrig glömmer jag det jag såg när vi var i det forna förintelselägret i somras. Den fruktansvärda effektivitet som präglar hela anläggningen. Kilometerlånga järnvägsspår in genom portarna. Sorteringsplats. Byggnader där fångarna överlevde några månader. Gaskammare. Krematorier. Höga skorstenar som spydde ut rök. Avrättningsplatser i 20-metersluckorna mellan husen. Små, trånga celler i mörka källare. Celler utan dörrar, dit fångarna fick krypa in och sedan ställa sig upp, flera människor på mindre än 1 kvardratmeter, med minimala andningshål uppe vid taket. Det tre meter höga, dubbla elstängslet med taggtråd högst upp.
Och så alla de stora rummen. Ett med hår. Ett med resväskor där dess forna ägare skrivit namn och adress. Ett med proteser och glasögon. Ett med bara barnskor. Tusentals.
Arbeit macht frei. Som en spark i ansiktet.
Och Rutka då - hur var hennes liv innan hon dog?
Ja, hon överlevde 6 månader i Auschwitz. Sedan fick hon kolera, och fångvaktare tvingade hennes närmaste cellkamrat att köra henne medan hon fortfarande levde till krematoriet i en skottkärra. Hon bad att kamraten skulle köra henne fram till elstängslet, så att hon kunde ta sitt liv, men den beväpnade fångvaktaren tillät inte det.
Om det varit jag, om det varit någon av mina barn eller mina närmaste. Det känns så overkligt, och ändå är det så NÄRA. Så otäckt nära.

Balans

Det är inte särskilt svårt att vara snäll mot andra, eller att göra goda gärningar. Och man vet att man gjort något bra, för det känns så tydligt bra i hjärtat det när man gjort det. Det är en känsla man kan leva länge på.
Men ibland kan det där med att vara snäll ha sina baksidor. I relationen till en annan människa kan man behöva fundera på sina bevekelsegrunder. Är man snäll för den andres skull eller handlar det kanske egentligen om en själv? Ibland är man snäll för att verkligen osjälviskt ge av sig själv utan att förvänta sig något speciellt resultat, ibland för att skapa en slags balans, och ibland - handen på hjärtat - för att inte "väcka den björn som sover". Det varierar förstås.
Men när det handlar om det där sista, dvs att vara "snäll" för att slippa en konflikt, så är det kanske dags för hjärtat att hålla käften en stund, och låta den den berömda magkänslan ska kliva in på scenen.
Är det här ett bra sätt för mig att agera på lång sikt? Vilka signaler skickar jag till den andre om mig själv? Vilken effekt får mitt agerande för den andre? Blir jag lycklig av att undvika den här konflikten? Kanske just där och då.
Fast sällan på längre sikt.
Man kan inbilla sig att det kommer att förstöra en relation alldeles om man talar ur skägget, och är tydlig med vad man vill, vad man behöver och vad som är viktigt. Även om det går helt på tvärsen mot den andra partens uppfattning och önskningar. Att det är att begära för mycket.
Men tänk, jag tror att det är precis tvärtom.

Harry Potter kämpar vidare

Idag såg vi "Harry Potter och dödsrelikerna, del 1". Den var bra, men lite seg, precis som boken, där väldigt många sidor går åt till att beskriva Harry, Hermione och Rons envetna kamp för att hitta horrokruxerna. Ska man se filmen så är det nog bra om man läst boken/böckerna eller sett åtminstone någon av de tidigare filmerna. Det refereras friskt till tidigare händelser och personer, så utan den bakgrundskunskapen så blir kanske historien väl tunn. Publiken förväntas helt klart vara lojal.

Intressant är alla de paralleller till Sagan om Ringen som finns i Harry Potter-böckerna. Till och med 9-åringarna kan peka på ett par stycken. Harry, Ron och Hermione är ett moderniserat "brödraskap", inte  olikt det som utgörs av hobbitarna Frodo, Sam, Merry och Pippin. Harry Potters "brödraskap" består av barn som är minst lika duktiga som vuxna trollkarlar och häxor. Hobbitarna å sin sida är halvlängdsmän, en grupp som många människor uppfattar som barn. Gryffindors svärd som valt Harry är en parallell till det svärd Aragorn får, Narsil. Tydlig är också kopplingen mellan Saurons ryttare och Voldemorts dödsätare, för att inte tala om den ring Frodo bär om halsen och den medaljong (horrokrux) Harry/Ron/Hermione turas om att bära innan de lyckas förstöra den.
Sagan om Ringen handlar ju om att förstöra ett magiskt föremål, och att med hjälp av det beröva någon sin kraft. Harry Potters brödraskap måste hitta sju horrokruxer, varav en i en ring, som måste förstöras.
Den eviga kampen mellan det onda och det goda.
Ett väl beprövat koncept, som håller i alla väder och i alla tider.

Nästa film kommer sommaren 2011. Jag orkar nog vänta, jag vet ju redan hur det går. Det goda vinner. Det gör det ju alltid.