Mina systrar worldwide

Kampen för rösträtt går vidare. De konservativa ligger inte i framkant nu heller.
Tittar just nu på en film från 2005, som heter "Bakom slöjan i Saudiarabien", där man bl a diskuterar kvinnornas rätt att delta i det offentliga rummet, att rösta, och kandidera i valet.
Samtidigt som behovet av reformer är stort, så är motståndet stort. En sökning på nätet visar att saudiska kvinnor idag, år 2011, fortfarande inte har rösträtt - och att de fortfarande inte får kandidera i val. Kung Abdullah har dock lovat att det år på gång. År 2015.
Många män i Saudiarabien sitter på maktpositioner, och oavsett datorer, internet, ipads och svindyra vanor, så väljer en del av dem fortfarande att tro att kvinnor inte är lika intelligenta som män. Eller att det faktum att vi kvinnor har mens en gång per månad, innebär att vi helt förlorar den lilla tankeförmåga vi har. En saudisk kvinna får inte köra bil, inte bli intagen på sjukhus, inte checka in på ett hotell, inte ta en kopp kaffe och inte röra sig på stan - utan tillstånd från en manlig släkting.
De flesta av de saudiska kvinnorna som intervjuas i dokumentären talar mycket bra engelska, är välutbildade och har självförtroende. Men det betyder inte alltid att de också är aktiva i reformarbetet, för de kvinnor som är aktiva lever farligt i det land där den religiösa polisen har rätt att arrestera vem som helst på stället och beslagta det man har på sig.
"Så länge en kvinna är hemma, så har hon full frihet", säger en av de intervjuade männen, Dr Ali. På frågan om en kvinna borde få rösta eller kandidera i val, så börjar karln svamla om "olika roller" i samhället. Hans resonemang går ut på att kvinnor ska vara hemma för att det är det de är skapade för, och för att de helt enkelt inte klarar av en offentlig roll. Lilla gumman-tugget.
Finns då inte någon omständighet som skulle kunna förlåta den här sinnesförvirringen? Ökensand mellan öronen? Kamelbajs i maten? Nej, jag tror inte det. Jag vägrar tro att samtliga saudiska män är A. 100% troende, och B. dumma i huvudet.
Detta handlar om makt. Om att behålla makt, och att maskera det som religion och kultur. Och om rädsla för vad den kvinnliga sexualiteten skulle kunna ställa till med. De här religiösa och kulturella föreställningarna (Sharia) syftar till att hålla mer än halva befolkningen på mattan genom att förtrycka och diskriminera dem på ett utstuderat och grymt sätt. Och sedan påstå att man har rätt att göra det.
När Sydafrika hade sina raslagar reagerade så småningom omvärlden kraftigt.
När tänker vi agera för att skydda våra systrar i Saudiarabien?

For women with attitude

You say that Im a bitch - like its a bad thing??
Har köpt en kökshandduk med detta upplyftande budskap. Något för us bitches att fnissa till.
Once a bitch - always a bitch ;)
Kolla också:
http://www.facebook.com/pages/You-say-Im-a-bitch-like-its-a-bad-thing/107344442643712?sk=wall#!/pages/You-say-Im-a-bitch-like-its-a-bad-thing/107344442643712?sk=info

Motto: "yes we may have kids, we may not have our own time, we may be prisoners in our own homes, but it doesnt mean we cant kick your ass anytime we want to". 

Säkerhetsrisk

Imorse läste jag i tidningen att en rådman i västra Götaland inte kunde garantera säkerheten i rättsalen när tre kvinnor i niqab/burkha satt i publiken med dolda ansiktren. Med en brasklapp för att jag inte förstått sammanhanget så förstår jag verkligen ingenting alls.
Varför kan man inte garantera säkerheten bara för att några åhörare inte vill visa sina ansikten? Speciellt när de, som i detta fall, gör det av religiösa eller kulturella skäl. Låt kvinnlig personal kroppsvisitera dem, eller någon - vem som helst - gå över dem med en metalldetektor. Om det nu är det som är problemet. Som jag ser det, så är det inget annat än diskriminering och rädsla för det man inte begriper, när man håller på och svamlar om säkerhetsrisker eller identifikationsproblem när en kvinna bär slöja.
För övrigt så fattar jag verkligen inte problemet med slöja för ansiktet. Kvinnorna i slöja, niqab eller burkha är en del av vårt samhälle, och ska ha samma rättigheter som resten av oss. Vill jag sitta i rätten i polotröja och heltäckande solglasögon och kort-kort, så är det min sak. Vill någon annan ha burkha så är det deras sak.
En kvinnas klädsel är - och skall förbli - hennes ensak.

Women 2 the top

Det här måste vi fortfarande prata om. Ojämlikheten i arbetslivet fortgår.

http://blog.ted.com/2010/12/21/why-we-have-too-few-women-leaders-sheryl-sandberg-on-ted-com/

Allra käraste lilla syster

I somras när vi kom hem från vår bilresa i Europa, så var jag så jävla upprörd över vad jag sett längs motorvägen upp mot Gdansk. Jag såg alla dessa småtöser för min inre blick, och funderade över deras liv och framtid. Så jag googlade på trafficking, på gatuprostitution, på EU-kommisionens  och Interpols insatser mot denna vår moderna tids slaveri.
Via en tråd kom jag in på Flashback. Flashback är en konstig webbplats; proppfull av åsikter som gör en mörkrädd. ALLT är tillåtet, och en del är verkligen saker som inte tål dagens ljus. Om man vill veta vad som rör sig i djupet av folksjälen så kan man ta en tur dit. Det är som en tur i en irl spöktunnel.
Där diskuterade man på en tråd hur hororna i östeuropa är. Som en grupp. Gud förbjude att man skulle se dem som människor, för om de var människor måste man kanske möta dem som jämlikar. Den kvinnosyn som gavs luft här, är en föråldrad omänsklig kvinnosyn som jag aldrig kan acceptera. En kvinnosyn som handlar om att kvinnor är till för männens höga nöje. Att kvinnor bara är "tits and ass", och att det räcker med det. Att kvinnor ska vara jävligt nöjda med det männen ger dem, vad det än är. Hur lite det än är, så ska de tacksamt ta emot.
En grupp ryggdunkande svin i människoform lät klövarna dansa över tangetbordet: "hororna i Krakow var jävligt fina, men alldeles för dyra". Det diskuterades hur man skulle gå tillväga, var man fick mest valuta för pengarna, och tog en sväng om hur tjejerna i Sverige var så jävla tjuriga och krävande att man måste åka utomlands för hitta nån som var kåt, glad och tacksam.
De finns överallt, dessa osäkra män som egentligen bara vill ha kärlek, men som av olika skäl är oförmögna att närma sig en kvinna på lika villkor. De borde lägga sig på terapisoffan hela bunten, men då måste man ju tyvärr börja granska sig själv. Och i deras fall kan det kan bli riktigt otäckt.

Länk till Interpol: http://www.interpol.int/Public/THB/default.asp

Shame

Men vafan! Tidningen Elle India har tydligen lekt med photoshop i januarinumret och blekt skinnet på sin indiska omslagsflicka Aishwarya Rai Bachchan, för att hon ska se mer... ja vadå? Vad är det hon ska se ut som? Ska hon se mer VIT ut? Nämen snälla - försök kom med i matchen. Detta är 2000-talet, inte 1800-talet. Kolonialismens dagar är (förhoppningsvis) över. Ku-klux-klan är SÅ ute. Och det inte första gången de ger sig på att bleka skinnet på sin omslagsflicka, förra gången var i oktober 2010 då den afrikansk-amerikanska skådespelerskan Gabourey Sidibe (spelar bl a i filmen "Precious") var på omslaget inför Elles 25-årsjubileum.
Shame on you.

Angelique Kidjo

Jag gillar olika

Japp. Jag vill se ännu flera kulturyttringar, och välkomnar både knätofs, läderkeps och slöja. Självklart. Alla ska känna sig välkomna. Oavsett klädsel. Jag blir jätteglad av bilder i reklam och tidningar, som visar oss som vi är. Olika.

Tjatet om burka o dyl gör mig irriterad, speciellt när det kommer från personer som inte vill - eller kan - förstå vad det handlar om. Är det inte lite väl genomskinligt att börja prata om vår omsorg om de burkaförsedda kvinnornas kommande problem på arbetsmarknaden? Hur många av dem ÄR ens på arbetsmarknaden idag? Oavsett så är de burka/slöja/niqabförsedda kvinnorna är inga idioter, de reder sig nog och löser problemet den dag de får en anställning. Hittade ett citat på en webbplats (som jag av principiella skäl inte tänker nämna - eftersom jag inte vill göra reklam för trångsynthet) som gjorde mig riktigt förbannad: "Svenska tidningar förfasar sig över att burkaförbud håller på att införas i flera europeiska länder. Samma kvinnor som vill gömma sej på det sättet föredrar i regel också kvinnlig könsstympning – man ska ju följa traditionen om än det inte har ett skvatt att göra med religion."

Kvinnlig könsstympning handlar mycket riktigt ibland om religion och ibland om något helt annat. Men resten är ett tydligt exempel på hur man tar något som kan vara sant och blandar det med lite populistiskt skitsnack och saluför det som en sanning. Kvinnlig könsstympning - som mycket få kvinnor väljer att utsättas för - förekommer mest på den afrikanska kontinenten, medan burka förekommer i högre grad i asiatiska och arabiska länder. Jag säger som Gudrun Schyman sa, när hon debatterade med Jimmie Åkesson: "du är så okunnig att det är genant att prata med dig".

The mad woman in the attic

Det allra tokigaste en engelsk kvinna på 1800-talet kunde göra var att skratta ohejdat. Då var hon verkligen helgalen och färdig för dårhuset. Stone-cold-fuck-nuts. Och varför inte, det fanns kanske inte så mycket att vara galet glad för på den tiden. Men det var inte bara att vara glad som var potentiellt galet. Det var att visa känslor överhuvudtaget, som att skratta, gråta hysteriskt, gräla eller - oh hemska tanke - skrika av ilska. Bete sig okontrollerat.

En fin flicka skulle sitta sedesamt, välstrukna, med händerna knäppta i knät och vänta på att bli gift med någon hugad spekulant. Någon som valde henne. Hade hon tur så valde hon också honom, och om inte så lärde de sig kanske med tiden ändå att tycka om varandra. Hade hon otur, så ja... då var det värre. Äktenskapet på den tiden framstår som ett (livslångt) arbete och till viss del även som ett fängelse, där en eventuell kärlek bara skymtar som hastigast. Man var ofta gift tills man dog, om inte den andre dog före.
För mig känns det som att den oflexibla framtidsutsikten skulle kunna driva vem som helst fram till dårskapens gräns. 

Nuförtiden får flera av oss (men inte alls alla) både gifta oss, skilja oss eller inte gifta oss alls om det passar bättre. Men kvinnors känslor tycks fortfarande svåra att begripa sig på. Den kvinnliga ilskan t ex är fortfarande något som vissa gärna tar chansen att förlöjliga, förmodligen i ett missriktat försök att neutralisera den eller avvisa den så fort som möjligt. T ill exempel "du är så söt när du är arg". Det sägs inte särskilt ofta till en man.
Allra bäst är nog om ilskan helt enkelt kan skyllas på någon fysisk åkomma, som t ex klimakteriet, PMS, stress eller hjärntumör.  Nåt man kan förstå. Något som bara handlar om den som är arg. Något som man kan skjuta ifrån sig, och inte behöva fundera vidare på. Då har man a. en teoretisk möjlighet att det går över, och b. en greppbar förklaring.
Den som vill lämna 1800-talet bakom sig och göra mer än så försöker möta den som är arg som en jämlike, försöker acceptera bakgrunden till ilskan (känslor som förbannad, ledsen, frustrerad, ensam, sårad) och försöker förstå vad det egentligen handlar om.
Man behöver inte ens vara två. Det är bra att lyssna på sig själv också.

Hey sister

Det är fanimig inte lätt att vara tjej these days. Det har det väl i och för sig aldrig varit (och det är inte lätt att vara man heller, eller ens människa).
Många kvinnliga superstars dansar omkring och gör Michel Jackson-moves på pinnsmala ben i skyhöga stilettskor, klädda i små plagg som mycket nödtorftigt täcker kroppens mest vitala delar.
Feministen inom mig kommer brakande genom snårskogen med sjumilakliv när jag ser dem. Men så minns jag vad det handlar om. Not everything is what it seems. De gör förstås som de vill och kan vara blonderade, tuperade, svartsminkade, piercade och klädda i kläder som får vilken rödstrumpa som helst att se rött. Snart ser vi dem i burka. Vilket jag givetvis välkomnar. På sätt och vis står de på barrikaderna för att man ska få se ut hur fan man vill. Även killar kämpar där. Jämför t ex Marilyn Manson och Lady Gaga. De kämpar sig blå för att ständigt utmana klichéerna, våra förutfattade meningar och gränserna mellan normalitet och extremism. Och de ligger inte på latsidan heller.

En del av oss kvinnor befinner oss i arbetslivet. Där är det möjligen lite svårare att stå på barrikaderna. Är man brunett eller blondin så ser man till att vara det, eller något annat, åtminstone tills man går i pension. Det är misstänkt få gråhåriga kvinns på arbetsplatserna. Läste den förnumstiga boken "Nice girls dont get the corner office, 101 unconsious mistakes women make... osv". Den innehåller de vanliga självklarheterna, men sen kommer man till delen "How you appear".
Gode gud. Den är visserligen amerikansk, men ändå.
"Wearing the wrong hairstyle - There's an inverse proportion of hair to age. Your hair should get shorter as you get older and climb the corporate ladder. Not only is shorter hair more professional, but longer hair tends to emphasize facial features of which we may be less proud as we age".
Jaha. Så när jag blir gammal, så blir jag inte bara gammal - jag blir ful också.
Wtf. Jag ska ha långt vitt hår. Eller grått borst á la Tiina Rosenberg. Btw så får man inte heller ha läsglasögon i en kedja runt halsen, piffa upp sig offentligt eller ha för lite make-up. Då kan man säga adjö till befordran eller hörnrum over there. Bara så ni vet.

Dagens outfit

Min dotter kollar på en del bloggar, och "dagens outfit" står banne mig som spön i backen. Men var är bloggarna för oss klädintresserade kärringar som t ex förtvivlat försöker hitta ett par vettiga jeans som passar på en vanlig kvinnokropp? Låg midja på jeans är den rådande modellen. Passar säkert perfekt på den som har en tajt mage. Vi som inte har det - och vi är många - för oss är den modellen tamejfan helt värdelös. Och sorry, jag vill kunna böja mig ner utan att visa brevlådan. Call me crazy. Jag har också läskigt långa ben och bred rumpa. Var finns jeansen eller för all del byxorna som passar mig?

Många av webbshopparna är tyvärr inte särskilt bra, med bilder av pinnsmala modeller, och bristfällig information om klädernas längd, material eller tvättråd. Jag vill slippa fundera på om jag verkligen kan ha en A-formad klänning som ser ut att sluta strax under rumpan. Det räcker ju med en vindil, eller en rask promenad till kontoret, så sitter klänningshelvetet runt midjan.

Jag och mina medsystrar är en stark kundgrupp. Vi har egna stålar, och är villiga att spendera dem på snygga kvalitetskläder. Däremot så har vi egentligen inte ork eller tid att ranta runt i affärer efter jobbet eller på helgerna. Vi vill läsa om funktionella och glamorösa underkläder och Camilla Thulins läckra klänningar, nyheter på skofronten, bekväma high heels, coola jeans för olika kroppsformer, läckra dataväskor (en svart dataryggsäck till och jag får spader), fräcka fleecejackor, vackra koftor, ljuvliga blusar och snygga dräkter.
Vi som vill ha funktionalitet, snygg design och bra kvalitet - någonstans bland de minst 200 miljonerna bloggarna måste det väl finnas någon som tänkt på oss?

Chie Mihara: Festin
2 249 kr på Brandos.com

Sofia Tolstoy

Jag läste Bodil Malmstens blogg, där hon länkar till en artikel i Washington Post om Sofia Tolstoys dagbok.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/09/29/AR2010092906781.html

Sofia Tolstoy var gift med, och levde i skuggan av det självupptagna geniet Leo Tolstoy, en man som inte trodde på kärlek, som såg på äktenskapet som en modell för att få sina behov tillfredsställda på ett praktiskt sätt: the physical need for intercourse and the practical need for a life companion.
Måste vara ett helvete att leva tillsammans med någon som andra människor uppfattar som ett geni. Baksidan brukar som bekant inte vara riktigt lika tilltalande som framsidan, och det påminner mig om talesättet: "Bakom varje framgångsrik man, står en kvinna och himlar med ögonen".
Fast i Sofia Tolstoys fall var det nog lite värre än så, eftersom hon - efter att ha varit gift med Leo i 1½ månad - funderar på att ta livet av honom.

Den boken hamnar definitivt på min "Vill läsa-lista".

Det här är anledningen till att jag älskar webben. Trådar som leder tanken vidare, längre och längre bort. Som en upptäcksfärd.

Yogahäxa

Att jag börjat på nån konstig yoga har inte gått spårlöst förbi barnen.
"Mamma, när du blir en yogahäxa, så kan du få ha grått hår", säger storasyster. "Och bruna tänder", fyller lillasyster hjälpsamt i. Man tackar. Inga problem med att se ut som ett spöke alltså. Gudskelov att den yngre generationen är så tolerant mot sina föräldrar ;)
Då kanske man kan slippa spruta in botox i pannan eller suga bort något (eller några) skålpund kött. Varje människa äger sin egen kropp och ska få välja själv, men den där läskiga objektifieringen ligger på lur där någonstans.
Fast lite vitare tänder vore kanske inte så dumt.

Yogahäxa eller ej, jag känner ungefär lika vig ett grillspett. Tufft tempo på jobbet gör inte saken bättre. Knäna knakar och låser sig när jag ska sitta i meditationsställning. När jag sa det till meditationsläraren tittade han medlidsamt på mig och sa att jag helt enkelt måste träna meditationsställning oftare. "Varje dag" (samma uttal som Mark Levengood). OK. Aj.
Jag får ta med i beräkningen att detta är samma man som föreslog att man skulle stå i brygga och titta på TV, och som rekommenderade havregrynsgröt till frukost mot inflammation i meniskerna.

Det är bara att bita ihop. Den potentiella yogahäxan måste ta sig i kragen och börja stretcha på allvar. Snart dags att börja med löpträning igen. Tyvärr känner jag mig grymt otränad nu igen (man degenerar snabbt), och att det vore rena lyteskomiken att stappla iväg på en löprunda.
Grannarna skrattar väl ihjäl sig när jag haltar förbi.
Nackdelen med löpning är att det är så fasansfullt jobbigt i början, men det finns också fördelar; ingen utrustning att tala om - bara bra skor, inga tider att passa, billigt. Och det är mindfulness i kubik. Det är här och nu hela tiden, där det är nästan en fördel att det känns som om man ska kräkas. Med 95% av maxpuls orkar man inte hålla ihop några längre resonemang i skallen. Då är varje kilometer en kamp mot köttet.

But - if there's a will, there's a (hard) way :)

Burka till folket

Har du sett SDs ”reklamfilm”? Den där burkaklädda kvinnor med barnvagn jagar en pensionär med rullator? Populism så att det blir till komik. Man undrar hur de tänkte. Eller tänkte... det kanske var att ta i.

Och så har vi det fantastiska förslaget om att förbjuda burka. Sedan när ska statsmakten lägga sig i vad vi får ha på oss på offentlig plats? Det offentliga rummet tillhör oss alla, det är ju det som är syftet.
Förslaget är ett demokratiskt lågvattenmärke, men det finns förfärligt nog redan i flera europeiska länder. Vad är nästa steg? Förbud mot stilettklackar? En gul stjärna på bröstet för att tala om att man inte är någon ”riktig” medborgare?

Vad är då denna förhatliga burka? Ja, det är helt enkelt ett ytterplagg utan ärmar som täcker hela kroppen och ansiktet. Vid ögonpartiet är tyget tunnare, eller består av nät. Den är vanligen sydd i ett lätt material och bärs utomhus över vanliga kläder.

Hur har mr Björklund med de glesa tänderna tänkt att det ska funka, det där förbudet?
Ska det skrivas in i grundlagen att det gäller just burka, eller ska vi ta med alla andra alternativ som döljer ansiktet och hela kroppen? Huckle, keps, mössa nerdragen över öronen, bylsiga halsdukar, fuskpolo, täckkappa, skoteroverall? Skulle inte tro det. Och varför ska vi stifta förbud mot något som inte innebär någon fara för andra människor?
I Frankrike med sina drygt 55 miljoner invånare finns ca 1900 personer som bär det speciella klädesplagget. I Sverige kan de inte vara fler än ett par hundra. Va fan är det de burkaklädda ska göra? Kasta sig över oss vitingar och strypa oss med allt detta tyg?

Självklart är det inte tyget som skrämmer. Eller klädedräkten i sig. Inte heller är det kvinnorna. Våra folkvalda burkamotståndare tycks nämligen vara helt övertygade om att kvinnorna är tvingade att bära burka. Det måste ju vara så att en ond muslimsk man står där i kulisserna och dirigerar dessa stackars kvinnors liv. Inte kan dessa klent begåvade små töser tänka själva. Di är ju utrikiska.

Det enda vi pratar om är vad burkan representerar för oss. Vad den representerar för de kvinnor som bär burka tycks inte vara någon het nyhet. Vad säger det om vilka vi egentligen lyssnar på?



Jag tror att jag ska köpa en burka. Samma effekt som ett par jättestora svarta solglasögon av det glamörösa märket Dior. Fast mer politiskt korrekt.