Kärlek, hopp och goda intentioner come a long way

The Buddha Replies to the Deva
On a certain day when the Blessed One dwelt at Jetavana, the garden of Anathapindika, a celestial deva came to him in the shape of a Brahman enlightened and wearing clothing as white as snow.

The deva asked, What is the sharpest sword?
What is the deadliest poison?
What is the fiercest fire?
What is the darkest night?"

The Blessed One replied,
The sharpest sword is a word spoken in wrath;
the deadliest poison is covetousness;
the fiercest fire is hatred;
the darkest night is ignorance.

The deva said,
What is the greatest gain?
What is the greatest loss?
Which armour is invulnerable?
What is the best weapon?

The Blessed One replied,
The greatest gain is to give to others;
the greatest loss is to greedily receive without gratitude;
an invulnerable armor is patience;
the best weapon is wisdom.

Det här gillar jag. Det är inget nytt. Det här är så här det är att vara människa, och vad som är bra och dåligt för oss -  det har vi vetat hela tiden. Sen är det olika vad vi gör med den insikten.

Oneness

En kompis hade varit på oneness-mässa. Vad tusan är nu oneness?
Jag googlade lite, men det hela var ganska kryptiskt. Det tycks handla om att vi alla är Ett. Alltså en i grunden vanlig religiös föreställning, denna gång indiskt förpackad. OK, so far so good. Men sen kommer det. Oneness-gänget ägnar sig åt Deeksha, eller Oneness Blessing, en överföring av gudomlig energi, som skapar ett skifte i medvetandet och ens uppfattning av livet. Denna Blessing skapar enligt uppgift aktivering av vissa (önskvärda) centra i hjärnan och av-aktivering av andra (mindre önskvärda). And there you've lost me.
Hur som helst (får jag påminna om att vi har religionsfrihet - hur befängt det än verkar).
Det finns ett mantra som heter Moola Mantra. Används tydligen inom bl a oneness, och sägs bära med sig möjligheten att upptäcka sitt gudomliga jag. Och det gäller tydligen även fast man inte begriper ett jota.
Se där, en rejäl brasklapp för att få folk att lyssna.
Men det ÄR vackert.

Om mani padme hum

Det här mantrat i sångform hörde vi överallt i Nepal
http://youtu.be/iG_lNuNUVd4

Då förstod jag inte vad det var, men nu har jag läst på, eller åtminstone googlat. Och så här ligger det tydligen till: Om mani padme hum betyder bokstavligen "Aum, to the Jewel in the Lotus, hum"
"It is recited by Tibetan Buddhists to invoke Chenrezi, the Bodhisattva of Compassion. Repeating this mantra accumulates merit and eases negative karma; meditating upon it is believed to purify the mind and body. Spinning prayer wheels, physical or digital, are believed to confer the same benefit as speaking the mantra. It is often recited with the aid of a mala (string of prayer beads)".

Det finns uppenbarligen mycket man inte känner till,och det är alltid intressant med religiösa föreställningar. Redan när jag ska rabbla de fem världsreligionerna stakar jag mig. Kan det vara islam, kristendom, hinduism, buddhism och katolisism? Nä, det var fel. Det är (i stl-ordning) kristendom. islam,hinduism, buddhism och sikhism. Pucko.
Buddhism beskrivs som både ett praktiskt levnadssätt och en tro, som en väg att genom meditation uppnå insikt i tillvarons yttersta verklighet och genom detta nå frihet från lidande i världens eviga cirkel av återfödelse.
Såpass, säger den evigt skeptiske. Jag kan verifiera att meditation funkar i en stressig vardag. Det där andra känner jag mig tveksam till.

Välsignad av en lama

Japp. Det blev jag faktiskt. För mig som icke-troende ("thoughts can really fuck up the faith-thing" osv) kändes det ändå speciellt att bli välsignad av den man på knappa 20 som suttit på den speciella sirliga och guldigt dekorerade tronen inne i bönesalen, under hela den ceremoni vi deltog i. Killen är ingen vanlig lama heller (hur vanliga en lama nu kan bli?), utan han är en reinkarnerad lama. Hans föregångare Lama Sonam Gyaltsen, levde under åren 1312-1375. Själv heter han Rinpoche Tenzin Thutop Jigdrel. Född 1992 i Nepal.

Rinpoche is a Tibetan honorary title given to deserving Lamas.

Lama is the Tibetan word for Guru (Sanskrit), and means spritual teacher or leader. Some Lamas are considered to be reincarnations of their predecessors (Tulkus); others have won respect for their high level of spiritual development in this life.

Hur går det då till, det där välsignandet? Jo, man har en vit schal, en sk kata, och den ger man med båda händer till honom, och så böjer man på nacken. Han lägger schalen om nacken på dig, mumlar något, och lägger sedan sina händer på ditt huvud ett par sekunder. Sen är det klart. Man är välsignad.

Scorpio

Jahaja. Så var det gudskelov fredag igen. Skönt. Många möten och telefonsamtal har det varit. Roligt har det också varit. Men nu ska det bli skönt med två lediga dagar.
Under eftermiddagen läste jag min favoritastrologs tips inför februari månad:
All will be fine as long as you follow the first law of gambling. Never bet a penny more than you can afford to lose. There's a point past which you must not go. Until you reach it, you should keep on going!
And if it's an emotional gamble, rather than a financial one that you're considering in February, remember that pride is never worth trying to preserve.
Kör på alltså! Det låter bra. Man måste visserligen vara lite galen för att tänka sig att stjärnorna har särskilt mycket med oss människor att göra... men ändå läser vi det ibland. Hos frissan, hos tandläkaren, på biblioteket, hemma i soffan. Det är som en femminuterstur till den andliga världen, där det teoretiskt skulle kunna vara möjligt att Merkurius och de andra planeterna har någon som helst betydelse för hur min dag eller vecka kommer att bli. Att vi på något mystiskt sätt är styrda av stjärnornas positioner på himlavalvet. Och mot alla vetenskapliga odds så lyckas ett enkelt horoskop faktiskt ibland med att pigga upp en vanlig dag.

Kärleksbudskap från Gud

Den här är bara för bra.

Puckon incarnated

Läser en bok som heter "Sekter och hemliga sällskap". Det finns en hel del sekter och konstiga sammanslutningar, den saken är klar. Boken innehåller bl a kapitel om Godtemplarorden, Opus Dei, Jehovas Vittnen, Scientologerna, Plymouthbröderna, Guds barn och Livets ord. Och alla dessa spritt språngande galna sektledare, som när de får smak för makt, manipulation och sina medlemmars ekonomiska medel, inte känner några gränser överhuvudtaget. De ser sig själva som inkarnerade gudar, och deras budskap kan därför inte ifrågasättas.
Knutby-gänget är naturligtvis också med i boken, med Upplands mest kända mördare i religiös förklädnad. Mannen med stort och överkänsligt ego som av skäl som är dolda för de flesta andra tyckte att det var bättre att se till att hans fruar blev hemkallade av Gud (läs: dödade av mänsklig hand som inte hade ett skvatt med någon gud att göra), än att skilja sig från dem. Det var viktigare att det framstod som om hans tro var ren. fläckfri och bättre än de flesta andras än att hans fruar fick behålla livet. Han behövde lura sig själv, och församlingen valde att tro. Men domen från världen utanför blev hård.
I slutet av 80-talet var jag på en... gudstjänst eller föreläsning eller vad man ska kalla det.. på Livets Ord i Uppsala. Jag hade några fd gymnasiekompisar som gått med där, och vi var där och hälsade på samtidigt som en amerikansk gästpastor skulle "predika". Så vi gick dit tillsammans med dem som var med i församlingen. Lokalen var en stor hörsal med många, många rader med stolar, och en stor scen med sammetsdraperier. Det var packat med folk. När den amerikanske pastorn gick igång, så blev jag närmast chockad. Han skrek och gick an, "say AMEEEN!!!, the Lord shall protect us from demons!!!" osv och det läskigaste var att nästan alla andra hängde på. De ropade, stod upp, klappade i händer, började dansa och sjunga spontana lovsånger. Jag satt där i min stol mitt ibland alla dessa entusiastiska stående människor och kände mig stel och illa till mods. Jag minns att jag tänkte att om han därframme säger till oss att vi ska klappa till grannen på högra sidan, så kommer mina stolsgrannar att göra det. Utan att tänka efter. Det var som en masspsykos. Det var en stor lättnad när det äntligen var slut, och jag kom ut därifrån. Det var som ett studiebesök i en sekt, och det var första, sista och enda gången.

Gay bandidos

Tron som tes

Jag är en amatör inom allt det alternativa och det religiösa. Jag har visserligen skrivit en B-uppsats på ämnet New age (för typ 100 år sedan i Uppsala, på kulturantropologiska institutionen), men jag har alltid betraktat allt det där med att tro eller tro på med avsevärd skepsis. Jag har alltid stått bredvid och tittat på. Dels är det det där med att överlämna sig, kasta sig ut i det okända. Sen är det det där med att satsa egen tid och/eller engagemang på något som jag inte vet om jag tror på. Och sist men inte minst - det det där med att det inte är vetenskapligt bevisat. Och jag vet med säkerhet att det där sista är vissa människors värsta skräck - att någon hittar en med de vetenskapliga "brallorna nere".

Den där tesen om att tron kan försätta berg, då? Om man vågar leka med den tanken, så borde man sätta igång med att utforska det man eventuellt skulle kunna tro på. Vad det nu är. Det kan vara allt från här och nu, till meditation, frigörande dans, sig själv, änglar, islam, currylinjer, shamanism eller zenbuddism. Peace. love and understanding. Allt möjligt. Vad som helst kan hända. Mentala berg kan försättas. Vi borde våga testa lite mer - om inte annat så för skojs skull, våga ändra riktning lite mer, våga testa något annat. Våga ta lite mer skit från de icke-troende ;)
Och so what om brallorna hamnar vid fotknölarna.

Burka till folket

Har du sett SDs ”reklamfilm”? Den där burkaklädda kvinnor med barnvagn jagar en pensionär med rullator? Populism så att det blir till komik. Man undrar hur de tänkte. Eller tänkte... det kanske var att ta i.

Och så har vi det fantastiska förslaget om att förbjuda burka. Sedan när ska statsmakten lägga sig i vad vi får ha på oss på offentlig plats? Det offentliga rummet tillhör oss alla, det är ju det som är syftet.
Förslaget är ett demokratiskt lågvattenmärke, men det finns förfärligt nog redan i flera europeiska länder. Vad är nästa steg? Förbud mot stilettklackar? En gul stjärna på bröstet för att tala om att man inte är någon ”riktig” medborgare?

Vad är då denna förhatliga burka? Ja, det är helt enkelt ett ytterplagg utan ärmar som täcker hela kroppen och ansiktet. Vid ögonpartiet är tyget tunnare, eller består av nät. Den är vanligen sydd i ett lätt material och bärs utomhus över vanliga kläder.

Hur har mr Björklund med de glesa tänderna tänkt att det ska funka, det där förbudet?
Ska det skrivas in i grundlagen att det gäller just burka, eller ska vi ta med alla andra alternativ som döljer ansiktet och hela kroppen? Huckle, keps, mössa nerdragen över öronen, bylsiga halsdukar, fuskpolo, täckkappa, skoteroverall? Skulle inte tro det. Och varför ska vi stifta förbud mot något som inte innebär någon fara för andra människor?
I Frankrike med sina drygt 55 miljoner invånare finns ca 1900 personer som bär det speciella klädesplagget. I Sverige kan de inte vara fler än ett par hundra. Va fan är det de burkaklädda ska göra? Kasta sig över oss vitingar och strypa oss med allt detta tyg?

Självklart är det inte tyget som skrämmer. Eller klädedräkten i sig. Inte heller är det kvinnorna. Våra folkvalda burkamotståndare tycks nämligen vara helt övertygade om att kvinnorna är tvingade att bära burka. Det måste ju vara så att en ond muslimsk man står där i kulisserna och dirigerar dessa stackars kvinnors liv. Inte kan dessa klent begåvade små töser tänka själva. Di är ju utrikiska.

Det enda vi pratar om är vad burkan representerar för oss. Vad den representerar för de kvinnor som bär burka tycks inte vara någon het nyhet. Vad säger det om vilka vi egentligen lyssnar på?



Jag tror att jag ska köpa en burka. Samma effekt som ett par jättestora svarta solglasögon av det glamörösa märket Dior. Fast mer politiskt korrekt.