Sommarens faror

Idag var första dagen jag kände mig redo att läsa på om anafylaktisk chock. I förrgår körde jag en närstående i ilfart till akuten efter ett huggormsbett som utlöst en häftig reaktion. Jag har aldrig tidigare sett den typen av allergisk reaktion och han har aldrig fått en sådan förut, så det tog lite tid innan vi fattade vad klockan var slagen. Och då var den redan 5 i tolv.

Att köra från sommarstugan till närmsta akut (som tack goda moder bara ligger ca 2 mil bort) med en stum passagerare som halvligger med slutna ögon och rosslande andning är en hemsk upplevelse. Jag var helt enkelt livrädd, men var tvungen att vara lugn. Och ha plattan i botten så mycket som möjligt. Men det hade varit värt körkortet om polisen varit där. Allt jag tänkte var: bara vi hinner! bara vi hinner!

Och det gjorde vi.
Sen tog ambulansen med blåljus och sirener vid, och jag fick åka hem. Väl hemma kände jag mig både adrenalinstinn och hysterisk: Det kröp i kroppen och jag kände att jag måste göra något, vad som helst som jagar bort nervositeten. Så efter middagen satte jag igång med att - storbaka.

Med spår av fredagsmys

I helgen skulle det säljas bullar och muffins på stadens torg. När frågan gick ut till alla föräldra och barn i klassen så kändes det självklart att vi skulle bidra. Dessutom finns tre sätt att tjäna pengar inför klassresan: tulpanförsäljning, bullförsäljning och disko. Jag och en hel del andra högg på bakningen. Så jag visste att det var på g, och kunde ha börjat baka långt innan igår, men guess what. Inte särskilt svårt att gissa. Det gjorde jag inte.
Jag har redan insett att kombinera fysträning (inför vandringen) med många nya arbetsuppgifter och familjeliv med aktiviteter och middagsplanering och läxläsning inte funkar särskilt bra. Lägg till städning, och du fattar hur det ser ut här hemma. Lägg också till bakning en masse, så fattar du poängen. På fredag eftermiddag slutade jag jobba. Kände mig inte klar för fem öre. Sen dammsög jag vardagsrummet, och var tvungen att sätta mig ner. Kände mig egendomligt kraftlös. Och sen skulle jag baka typ 25 påsar med 5 i varje.
12-åringen var inte intresserad och därtill mest fredagstrött och sur för att jag anmält oss överhuvudtaget. 9-åringarna var kvar på fritids, så de kom hem mitt i det värsta mjölandet. Sambon kom hem, trött efter flera dagars tjänsteresa, och började laga mat. Vårt kök är litet, och stämningen var kanske inte på topp. Som det så gärna blir, när alla är jättetrötta efter veckans slit på arbetet och i skolan. Men maten var god och vi fick en trevlig middagsstund.
Sen tog bakningshelvetet vid igen, och allt jag bakade blev misslyckat. Fastnade i botten osv. Då gav jag upp. Sambon sa att 8 påsar i alla fall var bättre än inga alls. Så fick det bli.
Och vi var på plats på sista passet på lördagen, och sålde slut på allt. Slutet gott allting gott.

En tvättbalja med deg

Om du vill baka mycket i minst två vänners lag och tycker att det kan få ta en dag.
Här har du ett gott recept på Tjockbulla från Leksand
1 kg kokt potatis, pressad
4 liter mjölk
700 g margarin (ev hälften ister)
750 g sirap
3 hg jäst
kryddor
2 msk salt
3 kg vetemjöl
3 kg rågsikt
(eller 2 kg av vardera lantvete, 4 sädesslag, rågsikt)

Smula ner jästen i en stor balja. Smält matfett, blanda i mjölken. Häll över jästen. Baka ihop alltihop - utom potatisen - med en mindre spade. Jäs. Blanda i potatisen. Knåda. Gör ämnen (dvs lagoma bullar - som en stor kanelbulle ungefär - att baka ut). Kavla till lagom tjocka kakor, ca 30 cm i diameter. Kruskavla. Picka. Grädda. Borsta av ev aska. Lägg att svalna under handduk.