Yogaretreat

Så var det dags igen. Yogalärarutbildningens andra tillfälle, denna gång som en retreat på fyra dagar. Och hej kom och hjälp mig vad jobbigt det var! Upp varje dag halv fem, för då började dagen med morgonyoga och meditation - och sen bara köra. Varje dag hade vi fyra pass yoga, och när det (äntligen) tog slut kl 20 på kvällen, så var jag som en trasa. Både kroppsligt och själsligt. Kroppsligt av att ha farit upp som ett skott vid halv fem, för att ha yogat och mediterat i ca 10 timmar och själsligt av allt det som farit genom huvudet under dagen. Det var en renande upplevelse på fler än ett sätt. Vi åt helt vegetarisk mat. Inget socker. När man är omgiven av sitt lag, som har liknande mål, så är det lättare att låta bli sådant som kaffe, kött och socker. Min enda eftergift var att komplettera frukosten med en korvskiva till frukosten och en liten slurk svart kaffe. Redan på lördagen (vi höll på från fredag 9.30-måndag 16) kände jag mig rejält matt, och tveksam till om jag skulle orka fyra fulla dagar. Men det gjorde jag förstås, för samtidigt som jag var trött så var jag också på något obeskrivbart sätt märkligt energisk någonstans därinne i kroppen. Det är en känsla som jag för övrigt haft sen jag började med yoga lite mer regelbundet. Piggare. Mer motståndskraftig. Mer fokuserad. Jämnare humör. Modigare. Meditationen är en bidragande orsak, men även yogan i sig jobbar på kroppen och sinnet på något lite mer under-cover sätt. Det är mycket spännande!

Äntligen

Jamen, äntligen kan jag lägga in inlägg! Jag har haft ideliga tekniska problem och inte kunnat uppdatera något öht på en månad. Och det har varit trist! Nu kom ju julen emellan, så det var kanske lika bra att jag fick sysselsätta min hjärna med annat, men jag har haft många tankar under julen som jag velat dela.
Jag ser fram emot 2012. Nytt år, ny energi och nya föresatser.
Jag inledde året med ett längre meditationspass. Eldade i kaminen så att det blev varmt i rummet. La ut mitt speciella meditationstäcke. Tände ljus. Slöt ögonen.  Gav mig in på en riktigt lång tankepaus, som var så lång att jag fick gå gå hela vägen från negativa eller nödvändiga tankar till positiva.

Får jag bjuda på lite vulkansand?

Jag avslutar numera gärna dagen med att lyssna på ett mantra. Det ger ett lugn, ett stilla avslut, och funkar som ett sätt att säga stopp – nu räcker det för idag. Mantrat hjälper mig att hitta tillbaka till min plats i universum. Som två fotsulors utrymme i en virvlande världsrymd, där jag är en enda liten knappt skönjbar prick i kosmos. Det finns trygghet att stå stadigt där, och veta att vad som än händer så kan jag alltid återvända till den andliga platsen.

Låter det knäppt? Lite kanske. Är jag på väg att bli som en sån där tokig kärring som är så tacksam att retas med? De där som har en guru i Indien, som mediterar huvudstående varje morgon, som försöker bota någon åkomma genom att applicera vulkansand eller dricka björkaska, som vägrar att laga mat i mikron eftersom den avger "ond strålning", eller som ger healing på telefon.
Kanske det. Men det ligger en stor frihet i att vara lite småtokig. Då kopplas man loss från ekorrhjulet. Om en sån där ¨"inre resa" mot en annan inställning till saker och ting får ett löjets skimmer, så beror det nog delvis på att det uppfattas som ett ifrågasättande av allt möjligt. Sen kan den ibland de facto te sig ganska märklig :). För en utomstående kan det vara lögn i helvete att begripa vad det handlar om. Men ofta handlar det nog om att lära sig att lyssna på sig själv. Vän av ordning står där med stoppur, portfölj och välputsade skor och undrar varför värdefull tid ska slösas bort på något så löjligt som känslor eller drömmar?

Men livet är inte bara det som syns. Jag har redan så många vuxenpoäng så att det är larvigt. Jag är en stor flicka nu, och om jag vill ha en guru i Indien så ska ingen jävel komma och lägga sig i det. Vill jag dricka avkok på björkaska morgon, middag och kväll - så är det mitt beslut. Och om jag vill göra en inre resa så ger jag mig helt enkelt iväg. Vart det bär? Vem vet.

PS. Min förtjusande guru bor i Gävle :)

Vilrummet

Meditation är att sätta sig ner och tömma hjärnan på tankar. Uppsöka den inre plats där lugn råder, eller åtminstone ta sig halvvägs dit. Fast hur enkelt är det? Hurdå sätta sig ner? På jobbet då kanske, eller? Huka sig under det höj- och sänkbara bordet? Sitta på kontorsstolen i landskapet med slutna ögon? Ockupera vilrummet på lunchen? Häcka på innergården? Eller sitta bakom glasväggen i konferensrummet? Sätta en lapp på dörren: "Var god stör ej - meditation pågår". Men det känns jobbigt att sitta i meditationsställning i kontorsuniformen. Skrynkligt blir det också. Och folk tror förmodligen att man sover.

Hemma då? Hm. Med familjen stojandes och hoppandes runt omkring? Nja. Kanske funkar de där mer stökiga miljöerna för ett proffs, men jag behöver mer ordnade former.

Så jag har läst på om olika ritualer som ska hjälpa till att skapa rätt stämning.

Läs mer under fliken Meditation

Meditation

Meditation är fantastiskt. Jag längtar alltid efter att få meditera, trots att det brukar vara lite uppförsbacke varje gång man startar om. Men att få stänga av hjärnan för yttre intryck, är faktiskt jävligt skönt. Förlåt att jag svär. Man skulle kunna kalla det en kick. Men det ger inte den där tillfälliga lyckokänslan, det ger ännu mer. Och det man får räcker längre.
Jag är ingen expert, men det spelar ingen som helst roll - för det är definitivt ingen tävling.
Här berättar den buddhistmunk jag känner bäst om meditationens betydelse för honom.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/matbara-spar-i-hjarnan-nar-mastare-mediterar_2578679.svd

Kärlek, hopp och goda intentioner come a long way

The Buddha Replies to the Deva
On a certain day when the Blessed One dwelt at Jetavana, the garden of Anathapindika, a celestial deva came to him in the shape of a Brahman enlightened and wearing clothing as white as snow.

The deva asked, What is the sharpest sword?
What is the deadliest poison?
What is the fiercest fire?
What is the darkest night?"

The Blessed One replied,
The sharpest sword is a word spoken in wrath;
the deadliest poison is covetousness;
the fiercest fire is hatred;
the darkest night is ignorance.

The deva said,
What is the greatest gain?
What is the greatest loss?
Which armour is invulnerable?
What is the best weapon?

The Blessed One replied,
The greatest gain is to give to others;
the greatest loss is to greedily receive without gratitude;
an invulnerable armor is patience;
the best weapon is wisdom.

Det här gillar jag. Det är inget nytt. Det här är så här det är att vara människa, och vad som är bra och dåligt för oss -  det har vi vetat hela tiden. Sen är det olika vad vi gör med den insikten.

Tremor

Det finns flera anledningar till att jag håller på med yoga och meditation. En är att medvetet kunna åstadkomma ett kroppsligt lugn även i pressade situationer. Jag har nämligen en sjukdom som kallas Tremor. Det låter lite som trembling, och det är precis vad det är. Jag darrar. Mer eller mindre för jämnan. Det finns olika typer, och jag har det som kallas essentiell tremor i kombination med fysiologisk. För min del är det ärftligt eftersom det finns i släkten (inte hos min narmaste familj), och jag har haft det sen jag var tonåring. Det består av små darrningar i händerna, som finns där mer eller mindre hela tiden, men som förvärras vid stress och affekt.
Det är inte Parkinson, struma eller någon annan mer allvarlig sjukdom, det är bara down-to-earth Tremor.
Och det kan man definitivt leva med. Det jobbigaste har nog varit mina tankar på hur andra uppfattar mig. Jag har haft hårda krav på mig själv, om vad jag ska klara, hur jag ska stålsätta mig. Jag har alltid vägrat att se på det som ett problem. Men pröva ett cocktailparty, en fin middag eller en presentation med händer som darrar som höstlöv. Jag har varit på otaliga med dessa höstlöv, så jag vet precis hur det känns.  Om man darrar så är den allmänna uppfattningen ofta att man antingen är jättenervös eller allvarligt sjuk. De flesta är för finkänsliga för att fråga, vilket ofta gör saken värre. Och jag har skämts över min oförmåga.
Men no more. Det finns saker som hjälper, t ex medicin, som jag tar ibland. Andningsövningar, meditation och yoga är ännu bättre. Numera har jag släppt det där med vad andra människor tycker. Det hjälper också. Än är det inte dags att ge upp drömmen om en så enkel sak som att kunna bära en kopp kaffe med fat, med en hand.

Oneness

En kompis hade varit på oneness-mässa. Vad tusan är nu oneness?
Jag googlade lite, men det hela var ganska kryptiskt. Det tycks handla om att vi alla är Ett. Alltså en i grunden vanlig religiös föreställning, denna gång indiskt förpackad. OK, so far so good. Men sen kommer det. Oneness-gänget ägnar sig åt Deeksha, eller Oneness Blessing, en överföring av gudomlig energi, som skapar ett skifte i medvetandet och ens uppfattning av livet. Denna Blessing skapar enligt uppgift aktivering av vissa (önskvärda) centra i hjärnan och av-aktivering av andra (mindre önskvärda). And there you've lost me.
Hur som helst (får jag påminna om att vi har religionsfrihet - hur befängt det än verkar).
Det finns ett mantra som heter Moola Mantra. Används tydligen inom bl a oneness, och sägs bära med sig möjligheten att upptäcka sitt gudomliga jag. Och det gäller tydligen även fast man inte begriper ett jota.
Se där, en rejäl brasklapp för att få folk att lyssna.
Men det ÄR vackert.

Yoga och meditation och healing

Har varit på yoga- och meditationshelg. Pratade med en kompis om det, och insåg när vi pratade om det att att det kanske är rätt förutsägbart att det är just kvinnor i min åldersgrupp gör den här resan inåt. För min egen del handlar om att jag behöver lyssna lite mer på mig själv, och fundera på vad jag faktiskt vill uppleva.  Kanske är det detsamma för andra. När det gäller yoga är jag övertygad om dess välgörande effekter. För det känns så bra i kroppen att utöva det. Man tänjer, stretchar och sträcker ut, men på ett snällt sätt. Man tränar andningteknik, balans, fokusering och kroppskontroll, där man står i Trädet (Vrksasana på sanskrit).

Fast jag har inte precis den där balansen ännu. Far from. När jag står i Trädet har jag den ena foten strax ovanför fotknölen på den andra, det räcker för mig.

Men det var inte bara yoga, det var musikmeditationer också. Det var helt nytt för mig. Meditera gör jag ju, men till dundrande musik? Sittande i ring med andra, med brinnande ljus i mitten? Med en ledare som enligt uppgift både utövar healing, har kontakt med den andra sidan, och ser positiva energier som ljusfält mitt ibland oss? Nej, det var något helt nytt. Ska jag vara helt ärlig så kändes det ganska udda, och lite skrämmande. Närvaro från "andra sidan"? Spooky.
Omöjligt för mig att förstå, så jag bara lyssnade, som när man lyssnar till en sagoberättare. Och kanske är det tokudda - men so what? Jag tyckte mycket om den kvinnan som ledde meditationerna, och det är faktiskt helt OK att vara lite galen. Jag har en känsla av att livet blir lättare att bära då.

Om mani padme hum

Det här mantrat i sångform hörde vi överallt i Nepal
http://youtu.be/iG_lNuNUVd4

Då förstod jag inte vad det var, men nu har jag läst på, eller åtminstone googlat. Och så här ligger det tydligen till: Om mani padme hum betyder bokstavligen "Aum, to the Jewel in the Lotus, hum"
"It is recited by Tibetan Buddhists to invoke Chenrezi, the Bodhisattva of Compassion. Repeating this mantra accumulates merit and eases negative karma; meditating upon it is believed to purify the mind and body. Spinning prayer wheels, physical or digital, are believed to confer the same benefit as speaking the mantra. It is often recited with the aid of a mala (string of prayer beads)".

Det finns uppenbarligen mycket man inte känner till,och det är alltid intressant med religiösa föreställningar. Redan när jag ska rabbla de fem världsreligionerna stakar jag mig. Kan det vara islam, kristendom, hinduism, buddhism och katolisism? Nä, det var fel. Det är (i stl-ordning) kristendom. islam,hinduism, buddhism och sikhism. Pucko.
Buddhism beskrivs som både ett praktiskt levnadssätt och en tro, som en väg att genom meditation uppnå insikt i tillvarons yttersta verklighet och genom detta nå frihet från lidande i världens eviga cirkel av återfödelse.
Såpass, säger den evigt skeptiske. Jag kan verifiera att meditation funkar i en stressig vardag. Det där andra känner jag mig tveksam till.

Yogisk dresscode

Jag har varit på yogadag. Underbart skönt. Avslappnande, inåtblickande, utsträckande och mentalt givande.
Jag är mer än nöjd. Men mitt i allt detta mjuka, avslappnande, närvarande finns så vanliga saker som dresscode. Så klart att det finns, men jag blir ändå lika förvånad varje gång. Där sitter dessa själsligt djupa människor med till det yttre god kontakt med sitt inre och har - dresscode. Det SKA vara vita eller beiga mjuka, tunna kläder. Det SKA vara en sjal, istället för en filt. Det SKA vara någon sorts huvudbonad, helst en virkad vit sak. En kalottliknande skapelse nertryckt på skallen. Eller turban. Nybörjarna ligger på liggunderlag med en plyschfilt över sig. De "blivande yogalärarna" ligger på yogamattor, gärna med något mellanlägg i form av ullmatta eller fårskinn, iförda sina vita klädnader, tunna vita schalar och mössa inomhus.
När någon frågade vad eldandning skulle vara bra för (det känns ibland som att hyperventilera och det är inte skönt), så säger en av ledarna att man ska andas genom näsan, och "pumpa" magen in och ut, och att det gör att man får upp den underbara energin och därför är det bra. Punkt, slut. Vilken energi? Den som kommer av att blodflödet ökar iochmed att magen trycks ut och in?
De här ledarna utbildar yogalärare. Ett tips är att grundläggande fysiologi borde ingå i kursen, inte bara det där svamlandet om energin som är till intet förpliktigande och gör att talaren framstår som mer eller mindre kokko. Yoga är nyttigt och människor mår bra av det. Precis som all annan träning. Det behöver inte vara omgivet av rosa dimmor eller mystik eller vita schalar för att vara bra. Man behöver inte tro på något för att yogan ska funka. Den funkar ändå.
Spare me the bullshit.

Omstart

När jag känner att det håller på att bli för mycket på en gång, lite för stressigt, lite för mycket att komma ihåg... så brukar jag sätta mig ner, lägga händerna i knät, koppla in datorn, sätta på mig hörlurarna och lyssna på någon guided meditation på youtube.
Motion funkar förstås också som stressänkare, men ibland - som kvällstid under den här årstiden -  är det för kallt, för mörkt, för halkigt. Och det enda som behövs är en stunds lugn. Det är för många fönster öppna samtidigt ;)
Jag behöver helt enkelt "starta om".

Solhälsning

Nytt år, nya möjligheter.
Men man kan börja med en dag, och ta ett steg i taget.
Yogans solhälsning känns ett lagom utmanande sätt för morgontrötta mig att börja dagen. Förmodligen vaknar jag först någonstans vid steg 5.


Det finns enligt de redan frälsta en mängd fördelar:

• It keeps all internal organs, stomach, intestines, pancreas, spleen, heart and lungs, healthy and strong. Also muscles of external body parts, chest, shoulders, hands, thighs, legs becomes healthy and strong.
•  It makes spine and waist flexible by removing disorders.
• It improves blood circulation in the body which removes skin diseases.
• It burns calories, improves weight loss and complete health, fitness.
• It keeps the digestive system perfect.
• Mental and physical energy levels are balanced.
• It provides power to our soul and body, maintains mental peace, memory, power, strength.
• Reduces ageing of the body, hair fall and graying, keeps diseases away.
• It’s also very useful for women to maintain beauty, keeping the body in shape by reducing extra fat and flat abdomen.
• It helps to cure menstrual irregularity and easy child birth.

Hm. Jaja. Visst kan det säkert bidra till ovanstående, men för egen del så är jag helt nöjd med om det mjukar upp musklerna inför dagens vedermödor.

 

Tron som tes

Jag är en amatör inom allt det alternativa och det religiösa. Jag har visserligen skrivit en B-uppsats på ämnet New age (för typ 100 år sedan i Uppsala, på kulturantropologiska institutionen), men jag har alltid betraktat allt det där med att tro eller tro på med avsevärd skepsis. Jag har alltid stått bredvid och tittat på. Dels är det det där med att överlämna sig, kasta sig ut i det okända. Sen är det det där med att satsa egen tid och/eller engagemang på något som jag inte vet om jag tror på. Och sist men inte minst - det det där med att det inte är vetenskapligt bevisat. Och jag vet med säkerhet att det där sista är vissa människors värsta skräck - att någon hittar en med de vetenskapliga "brallorna nere".

Den där tesen om att tron kan försätta berg, då? Om man vågar leka med den tanken, så borde man sätta igång med att utforska det man eventuellt skulle kunna tro på. Vad det nu är. Det kan vara allt från här och nu, till meditation, frigörande dans, sig själv, änglar, islam, currylinjer, shamanism eller zenbuddism. Peace. love and understanding. Allt möjligt. Vad som helst kan hända. Mentala berg kan försättas. Vi borde våga testa lite mer - om inte annat så för skojs skull, våga ändra riktning lite mer, våga testa något annat. Våga ta lite mer skit från de icke-troende ;)
Och so what om brallorna hamnar vid fotknölarna.

Plingplong och rökelse

I södra dalarna finns en mysig by som heter Stjärnsund. Den ligger precis vid den tre mil långa sjön Grycken. I byn finns ett gäng gamla grönavågare som driver en kursgård som heter Fridhem. Där finns en liten ekobutik, en ekologisk servering, en andrahandsaffär och ett omfattande alternativt kursutbud. Det är ingen underdrift att säga att de är befriande (eller galet) öppna för det mesta inom rökelse, plingplong och personlig utveckling. I dagsläget finns bl a frigörande dans, feng shiu, meditation och oneness workshops på programmet.

För några år sedan var jag där med familjen, och gick över en gårdsplan, då plötsligt en kvinna slängde upp sin ytterdörr och kom utrusande ur sitt hus mot mig. Hon närmade sig, hojtandes och viftandes med armarna upp mot huvudet, "Ditt chakra, ditt kronchakra! Det är fantastiskt!! Din aura lyser så starkt, jag har aldrig sett något liknande!" Det visade sig att hon suttit inne i sitt hus, sett detta fantastiska kronchakra vandra förbi, och nu bestämt ville att jag skulle följa med henne så att hon kunde få titta närmare på det, "läsa det" som hon sa.
Aldrig i livet, tänkte jag då, att jag följer med henne någonstans. Kärringen är ju uppenbart heltokig. Vem vet vad hon kan hitta på. Så jag vände på klacken och gick tillbaka samma väg som jag kommit.

Om någon kom och sa det till mig idag, så skulle min attityd vara en helt annan. Inte för att jag tror på allt jag hör eller ser, utan för att jag är beredd att lyssna. Livet blir så mycket roligare då :)

Meditationsövning

Dags för en meditationsövning, med några ord (från min terapeut) på vägen.

Det du känner inte är fel, eftersom det är vad du känner.
Det enda du kan förändra är dig själv och ditt sätt att förhålla till dig till, och agera på, det det du känner.

En meditationsövning för avslappning - meditations for moms (baserad på chakra-tanken)

Mantra

Idag var jag på yoga igen. Avslappning, meditation och stretch. Under de avslutande tio minuterna satt jag med händerna mot hjärtat och sjöng ett indiskt mantra. Tankarna vindlade som vanligt.
Innan jag gick dit börjde jag skriva ett inlägg om hur mycket dumt man kan slänga ur sig, vad man kan få höra, och hur de elakheterna alltid finns kvar. När orden väl lämnat munnen så finns de kvar någonstans hos någon. Man vet själv vad man sagt, och man vet hur motparten uppfattade det.
Kanske var det sant just då, in the heat of the moment, men man har ändå inte rätt att såra någon annan. Förlåt är ett litet enkelt ord - som vi gott kan använda mer av.

Men en stunds stillhet sätter fart på hjärnan, och efter meditationen har jag bestämt mig för att inte följa upp den där tankeslingan. Goda tankar föder goda känslor, och just nu vill jag bara tänka goda tankar och låta goda ord lämna tangentbordet.

Om inte berget kan komma till mig, så får jag komma till berget

Förra året var jag på Berget (http://www.berget.se/), som är ett meditations- och retreatställe som ligger i Rättvik. Jag var sugen på att lära mig meditera, och ville göra det på något ställe som kändes lagom för en nybörjare. Jag och en kompis åkte dit och gick en fyradagarskurs i meditation och kroppskännedom (tror jag det var).
Berget består av två delar; en meditationsgård och en retreatgård, och de har en stark koppling till svenska kyrkan. På retreatgården har man olika retreater, dvs man drar sig tillbaka och håller käft i ett par dagar. Käfthållandet varvas bl a med mässor och personliga samtal med vägledare. Man äter och arbetar och mediterar. I tystnad.
Jag var oförberedd på den allvarliga attityd de hade till människans behov av tystnad och stillhet. Jag hade helt missat kristendomens koppling till meditation. Jag tror ibland att det bara är jag som känner ett akut behov av den yttre lugn och ro, som i sin tur genererar ökat inre lugn. Att jag är en dålig mamma som ibland vill ha tyst. Att jag är en egoist som inte alltid orkar eller vill lyssna. Att min kreativitet brister för att jag behöver höra mina innersta tankar. Att jag är osocial för att jag inte gillar att äta i slamriga lunchmatsalar proppfulla med folk.
Ibland är det väldigt skönt att ha fel :)
Tystnad runtomkring är ett sätt att skapa utrymme att lyssna på sig själv, att känna hur det känns och fundera på det. Meditation är ett sätt. Träning ett annat. Fiske ett tredje. Bön ett fjärde. Och så vidare.
Hemma kan det vara ganska svårt att skapa lugn och ro några längre stunder, av naturliga skäl. Men det gäller att "tänka ur lådan"... och det finns faktiskt en väldigt lugn plats ca 25 m från min ytterdörr.
Jordkällaren. Ett litet bergrum of my own.
Där kan jag och några spindlar och gråsuggor ha vår egen lilla retreat.
Insekter är nämligen väldigt duktiga på att hålla käft.

Tankarna vandrar

Idag var det dags för yoga igen. Passet går ut på... ja, för den yttre betraktaren så ser det inte särskilt mycket ut för världen. Först vilar vi till meditativ musik i väntan på att passet ska börja (det är nästan så att man somnar), sen har vi andningsövningar och lugna kroppsövningar, därefter en lång vila som inleds med att yogaläraren slår på något slags stor cymbal vars ljud slår ut som svallvågor över rummet. Därefter korta andningsövningar, och passet avslutas med ett slags meditation eller mantra. Till sist tackar man sig själv för dagens insats.

Att ligga där på mattan är väldigt rogivande, och "bristen" på kroppsövningar ger verkligen tankeverksamheten fritt spelrum. Det känns konstigt att man bara ligger där och plötsligt kan känna sig yr eller illamående eller arg eller gråtfärdig. Min första meditationslärare (på Berget i Rättvik) sa alltid att det där var okej, tankarna får komma och gå, och det är som det är. Att försöka tvinga sig att tänka på annat kan ge motsatt effekt. Bättre att acceptera sig själv och bara låta det vara. Så så tänker jag. Första gången jag mediterade kunde jag inte sluta tänka på huruvida vi skulle köpa en ny soffa eller inte, och hur vi skulle få upp den på övervåningen. Då och då öppnade jag ögonen helt och betraktade mina kurskamrater. De verkade djupt försjunkna i sina egna tankar, och jag kände att deras tankar säkert handlade om själen eller gud eller nåt fint. Inte om nån rackarns soffa.

Men nu har jag accepterat de virriga tankarna. Det är för övrigt lika bra, om det ska bli något mediterat ;)
Om jag inte kan låta bli att tänka på vad som hänt under dagen, eller vad man ska äta till middag eller något jag ångrar eller gamla oförrätter som är svåra att smälta - så får det vara så då. Då är det nog det jag behöver fundera över. Det är ju först när man verkligen får syn på något, som man kan fundera på vad det faktiskt är eller vad det betyder.

Copyright: Ben Heine

Yoga

Idag började jag på yoga. Kundaliniyoga visade det sig vara. I ett hus i det stora sjukhusområdet, på 8:e våningen, i ett stort rum låg yogamattor på rad. Österländsk musik på låg volym, dämpat ljus. Deltagarna var ett antal kvinnor i mjuka kläder.

Min yogalärare såg lite smågalen ut, med midjelångt hår och helskägg, helvita kläder, barfota, runda glasögon. Som korsning mellan ett milt vårdbiträde och Hans Scheike. Jag var tidig, så jag uppmanades att gå in i salen och lägga mig på en matta. "Jag väcker dig när vi börjar" sa han.
Det var en helt annan sorts yoga än någon jag någonsin prövat tidigare.
Mycket långt från Poweryoga.

Min stela kropp behöver verkligen mjukas upp, för trots enkla rörelser så kände jag mig ungefär lika vig som ett vedträ. Det handlade förstås mycket om andas, men också om att träna avslappning och att använda mantra. Vi skulle bland annat visualisera det ”tredje ögat”, som tydligen sitter ungefär vid näsroten. Försök det en stund, och sen är du så yr så att det känns om du åkt karusell. Och ögona går i kors. Som tur är så håller man ögonen slutna, så det syns inte :)

I efterhand har jag läst på lite om kundaliniyoga, och tydligen är det en sorts yoga som har större fokus på den mentala och andliga delen av yoga. Här ingår även mantran och meditation, förutom kroppsställningar och andningsövningar. I hathayoga (dit hör t ex ashtangayoga) lägger man större vikt på att bemästra kroppen, i kundaliniyoga är fokus på att bemästra sinnet.

Passar mig som vill träna på att meditera som hand i handske.

En sak till avbockad på min nya att-göra-lista :)