Tanten

Tänkte idag på tanten, vart tog hon egentligen vägen? Ni vet hon som fanns på landet när man var liten.

I min farmor och farfars by i Dalarna fanns en gammal tant som hette Linnea. För mig är hon urtanten. Alla tanters förebild. Självförsörjande. Liten och bred, säkert stark som en oxe. God som gull. Alltid glad. Kom man hem till Linnea, så bjöds det på kok-kaffe i små blommiga koppar, och kanske en hembakt bulle eller en kaka. Kaffe på bit.

Alltid, alltid. alltid samma outfit. Klänning i något tåligt material, som t ex polyester, som slutar strax under knäna. Kofta. Huckle. Sockar. Träskor. Möjligen med en emaljerad spann i handen. Funderar på om jag ska ta upp den stilen igen? Bärbar dator i det mindre formatet kan man säkert trycka ner i spannen. Polyester är som sagt lättskött, och huckle döljer effektivt en bad hair-day. Träskor är lite modernt, så där är man ju hemma.

Linnea hade stuga, trädgårdsland, äng, ko och säkert katt. Höns. Möjligen hund.

Någon man kommer jag däremot inte ihåg.

Mellandagsrea

Packat redan på parkeringen. Lätt upphetsad stämning i jakten på en parkeringsplats. Inne blir det snabbt svettigt. Affärer med ställningar med rea-kläder hängande och slängande lite på trekvart. Alla bra grejer uppenbarligen slut. De två minsta orkade leta efter skidpaket i två olika sportaffärer, och den äldsta efter täckbyxor i samma affärer. Täckbyxor från SOS för 2000 spänn (på rea) för en 12-åring? Nej tack. Sen tog orken slut. "Hungrig" sa lillebror. "Trött" sa lillasyster. "Kissnödig" sa sambon. Mamman, dvs jag, blir sällan akut hungrig, trött eller kissnödig i ett köpcentrum. Om jag så stupar på min post, så ser jag det som min uppgift att dammsuga samtliga sportaffärer efter täckbyxor. Skönt att man har andra medspelare som är tydligare - så man slipper stupa offentligt. Slutsats: vi får kolla efter skidpaket på något annat ställe, men kanske kan det finnas prisvärda täckbyxor någon annanstans i detta förkättrade köpmecka? Vi ska ju ändå tillbaka till bilen, och på vägen dit kan vi ju titta om vi hittar nåt. Men vi blev trötta bara av att titta in i affärskedjornas fönster. Minst trettio utmattade mellandagsshoppare i samtliga kassaköer. Minst tjugo i kön till provrummen. Till slut gav vi upp det där med kläder, för ärligt talat - vem behöver en aprikosfärgad top med volanger i januari? Det är ändå det enda som tycks finnas i överflöd.
Lillebror och jag fastnade som absolut sista stopp inne på Panduro.
Våra fynd:

• 1, 2 m bollfrans (det är alltid snyggt med bollfrans)
• En självhäftande nylonlapp för storasysters jacka (hon råkade försöka tända en brasa med jackan på)
• Ett trepack limstift (livets nödtorft för pysslare)
• Porslinsfärger
• En helt vit tekanna med kopp som lillebror ska måla (för 49 kronor!! Hur får man ihop till material, tillverkning, personal, transport - och vinstmarginal - på 49 spänn?? It beats me, och gör att jag nästan får lite dåligt samvete. Det borde inte - kan ju inte - gå ihop för den som tillverkar?)

1992

Den här skivan har vi någonstans. Och låten är fortfarande bra :)

En tvättbalja med deg

Om du vill baka mycket i minst två vänners lag och tycker att det kan få ta en dag.
Här har du ett gott recept på Tjockbulla från Leksand
1 kg kokt potatis, pressad
4 liter mjölk
700 g margarin (ev hälften ister)
750 g sirap
3 hg jäst
kryddor
2 msk salt
3 kg vetemjöl
3 kg rågsikt
(eller 2 kg av vardera lantvete, 4 sädesslag, rågsikt)

Smula ner jästen i en stor balja. Smält matfett, blanda i mjölken. Häll över jästen. Baka ihop alltihop - utom potatisen - med en mindre spade. Jäs. Blanda i potatisen. Knåda. Gör ämnen (dvs lagoma bullar - som en stor kanelbulle ungefär - att baka ut). Kavla till lagom tjocka kakor, ca 30 cm i diameter. Kruskavla. Picka. Grädda. Borsta av ev aska. Lägg att svalna under handduk.